lika, hvaraf likväl beklagligen motsatser erfaras jemt och stänrigt. Slutligen anfördes, att försigtigheten anbefallde en orubbad tystnåd i afseende på vigtigare diplomatiska afhandlingar, och hvilken lätt kunde brytas, om frågan skulle passera statsrådet, genom hvilken indiskretion det goda förståndet med andra stater möjligen skulle kunna äfventyras. Detta innefattar likväl någotalltför mycket förnärmande mot konungens — såsom man måste förutsätta — erfarna och förståndiga rådgifvare, att de icke skulle kunna anses bevara en hemlighet åtminstone lika väl som ungherrarne i kabinettet för utrikes brefvexlingen, eller ministrar och attacheer vid de utländska hofven — för att icke tala derom, att det numera för de stora europeiska tidningarne knappast finnes någon hemlighet, och att hvad som hviskas i kabinetterna, allra helst om det är af nå on väsendtlig vigt, inom få dagar visar sig vara kungjordt för hela Europa. Och om Sverges diplomatiska förhandlingar med utrikes makter derifrån skulle utgöra ett undantag, så lärer detta på sin höjd bevisa, att de icke lära anses väga mycket i den allmänna vågskålen. Emellertid är förslaget för denna riksdag fallet; men vi förmoda, att någon dertill behörig medlem af riksdagen derom ånyo väcker fråga i konstitutionsutskottet, då vi äro örvissade, att frågan är en bland dem, som icke kunna falla.