lika med det nyss omförmälda, ty till presteståndet höra enligt tabellverket 15,362 personer, deruti inberäknade åtminstone det extra ordinarie presterskapet och, om jag icke misstager mig, äfven klockare och annan kyrkobetjening. Att låta vissa af de nu oberättigade få del uti bondeståndets fjerdedels röst rid riksdagen, men lemna adeln och presteståndet i oförminskad besittning af hälften utaf representatio nen, vore det då icke att taga från dem, som redan litet hafva, och gynna dem, som förut hafva mer än för mycket? t Ingen kan mera än jag erkänna, att de nu orepresenterade medborgare, som äro välfrejdade och innebafva en sådan lefnadsställning, att de icke kunna anses stå i direkt beroende af andras vilja, hafva en belig rättighet att,liksom de redan representerade, få utöfva inflytande på besluten om lagstiftningen, beskattningen och handhafvandet af landets och folkets väl och ve; men aldrig kan jag medgifva, att de skola komma i åtnjutande af denna rätt på bekostnad af dem, som äfvenledes hafva lika heliga anspråk att komma i åtnjutande af en vida större rätt än de nu hafva. Nej, mina ädla och högvördiga herrar, det tillhör eder att dela med er både åt dem, som ännu stå utanför representationen, och åt oss, som äro i besittning utaf blott en fjerdedel af densamma, fastän vi äro mer än 100 gånger så många som både adel och prester tillsammans. Jag vet, att när jag säger eder detta, så finna mina ord genklang öfverallt i Sverges land, i nybyggarens koja i Lappmarken och på de gamla odalmannaslätterna, såväl i Svea som Göta riken — såväl i bergslagernas hyttor och smedjor som i städernas fabriker och verkstäder. Och det är tid att säga eder detta. Det är hög tid att Sverges allmoge till eder talar den frie och sjelfständige mannens språk. Vi bönder kunna icke längre med tystnad åse, att ståndsfördelningen, med sin splittring, sina stridiga intressen, sina ståndsföreträden och sin glömska af det allmänna bästa, såsom ett förstörande ogräs skall ar svenska jorden utsuga all must och undanträngs alla ädlare växter. Vi måste fordra, att detta grundfel i vår statsförfattning afhjelpes, att folkrepresentationen bygges på den stora grundsatsen af ett enda olk, med jemnlika och likberättiga medborgare. Vi hafva uttalat denna åsigt inför vår konung vid detta riksmötes början; I hörden dessa uttryck af vår innersta önskan och vår lifligaste öfvertygelse; vi upprepa dem i dag, och lägga på edra hjertan, att tilen är inne att genomföra en representationsreform, som står i öfverensstämmelse med de eviga sanninsarnes kraf och ingifver förhoppning, att humaniteen och de menskliga rättigheterna snart i vårt land örverkligas i kristlig anda. Jag förordar afslag å frågavarande grundlagsförändringsförslag, och upp nanar allvarligen konstitutionsutskottet att till rikstånden inkomma med ett förslag till representations eform med allmänna och samfälta val samt lika östrätt för de valberättigade. Lappningar på den samla ståndsrepresentationen komma nu för sent. Nyqvist från Wermland ville, med anledning af len siste talarens farhåga, att bondeståndet skulle örlora något af sin fjerdedel i representationen geiom den ifrågavarande förändringen, erinra derom, tt siffran betyder icke mycket, om icke någon står akom densamma, och att ju flera som stå bakom en, desto mera gäller den. Då, genom den förelagna ändringen, bondeståndet hädanefter komme tt representera ett ännu större antal medbörgare än illförene, komme alltså dess betydelse och inflytande, ingt ifrån att minskas, tvärtom att förstärkas, och alaren tillstyrkte derföre förslagets antagande.