må bondeståndet, hvars sjelfståndiga beslutande rä hvar och en respekterar, men om hvars beslut äfve hvar och en representant bör kunna yttra sig, i föl af de allmänna politiska idber, som numera genomg hela vår representation, till ett afslag? Kan de ligga i ett slags farhåga att detta nya elemer skulle blifva för starkt i förhållande till det gamla Skulle det vara möjligt att bondeståndet, som reda då representatationskomiten upprättade sin tabel tzde jordegendom för 138 millioner, skulle befar att vid valen blifva öfverröstadt af en samhällsklas: som i afseende på det stora hela visserligen är a betydenhet, men med hänseende till jordegendor ingalunda kan jemföras med bondeståndets gaml element, och hvars egendom för öfrigt tillväxer vida mindre progression än de gamla ledamöternas I sjelfva verket är här icke fråga om något anna än en utsträckning af valbarheten (visserligen efte bokstafven af valrätten, efter de hos oss samman hänga så nära, men i tillämpningen kan förändrin gen knappt visa sig annat än som en utsträcknin; af valbarheten), och jag tillåter mig fråga, hvilke: olägenhet som skulle kunna ligga i det öppnade till fället att välja inom en större krets? Jag frågar om det är möjligt att en öfvervägande majoritet vit valet skulle kunna utse till representant någon, son icke egde denna majoritets sympati, eller om ick den öfvervägande fördelen skulle blifva den, att sam ma majoritet skull? ega att välja ur en annan sam hällsklass en medlem, likasom den sjelf, jordegare af samma tänkesätt, men som med mera framgån; skulle kunna i flera hänseenden föra dess talan. De låter knappast tänka sig, att det kunde vara någo: farhåga för den öfvervägande bildning, som dess: ledamöter skulle anses ega; ty bildningen sträcke sig nu mera jemnt än förr genom de olika samhälls klasserna, och jag vet att bondeståndet i utskotte icke behöfver gifva de andra efter i uppfattningen klarBet eller i. erfarenhet och insigter. Således torde det väl kunna vinna, men icke förlora genom det fö reslågna inrymmandet. Ett skäl, det sista, kund ock tänkas, att de, som varit embetsmän, skulle för lorat af sitt politiska oberoende; men jag tror icke at GÖ nbetsmännen hos oss innehafva den ställning, at nan behöfver frukta att de för all framtid, om de ev gång varit i statens tjenst, skulle blifva ur stånd att intaga en sjelfständig politisk ställning. De äro re dan under sin embetsställning oberoende mer än något annat land, och om det är sannt, hvad all er farenhet bekräftar, att personlig ställning verkar på mannens sätt att se sakerna, så är äfven den fruk. tan oberättigad att ett beroende tänkesätt skull kunna uppstå hos den, som tillfälligtvis tillhört em betsmannaklassen och sedermera iklädt sig egenskaj af jordbrukare. Således om det finnes en verklig grundsats rådande i vår politiska författning och denna kräfver er motsvarande förändring; om vidare ingen fara är att förutse af en sådan förändring, utan tvärtom fördel så torde väl redan derigenom skäl vara tillräckligt för handen att bifalla förslaget. Men jag tillägger, det är sannolikt, ehuru det lärer väl blifva den del af representationen, hvarom här är fråga, som skall starkast känna det, att förändringen kommer att stärka detta stånd, kommer att föröka dess inflytande. Jag tror att man i detta afseende enda st behöfver kasta en blick på borgareståndets ställning. Det ligger i sjelfva naturen af dessa förhållanden, att styrkan beror på utveckling, på förökad bildning och slutligen derpå att ståndet starkare och fullstän digare än förut kommer att representera den jordegande allmänheten i Sverge. i En representation, om den skall motsvara sitt namn och ändamål, måste utvecklas och allt mer och mer uttrycka de samhällsförhållanden som förefinnas i Tandet. Den måste afspegla dem icke blott för sin egen skull, utan för landets och nationens. Den vinner sjelf i styrka derpå och de nationella förhåilandena likaså, i samma mån de närmare motsvara hvarandra. Detta är det starkaste af de skäl, som töranledt mig att för min del tillstyrka detta förslag att blifva hvilande. Det stånd jag tillhör ansåg fråpan så klar, att det utan den ringaste diskussion äfren biföll att densamma skulle hvila till denna riksJag, och det är äfven derföre jag är viss att den allt mer och mer, ju bättre den undersökes, skall vinna i sympati. Den enskilde representanten kan derföre äfven, med full aktning för det betydelserika och kraftfulla ståndets vid förra riksdagen fattade beslut, attala den mening, att förändringen, om den inträder, ovilkorligen måste stärka ståndet och stärka representationen, att, om den icke går igenom vid denna riksdag, likväl förr eller sednare samtycke dertill. kommer att lemnas, och att ju förr samtycket gifves, desto mer gör sig rikets fjerde stånd förtjent af representationens bifall och nationens erkänsla. 3 Bergström, från Kopparbergs län, ville, då de två öregående talarne så varmt förordat saken, uttala sin öfvertygelse att förslaget vore hvarken nyttigt eller nödigt. För dem, som skulle få delaktighet i bondeståndets representationsrätt, skulle det visserligen vara nyttigt; men för bondeståndet, som skulle öfverlemna dem en del af sin representationsrätt, vore det deremot ingalunda nyttigt. Den förste talaren hade framställt fråga, om en representationsförändring borde ske. Härpå ville Bergström svara, alt om en sådan förändring blir sådan, att den nya representationsformen blir bättre än den nuvarande, så bör förändringen ske; men kan man icke åstadkomma något bättre, så bör den icke ske. Samme talare hade framhållit såsom förnämsta klagopunkten i fråga om den nuvarande representationen, dess fyrdelning; men icke upphäfves fyrdelningen genom det nu ifrågasatta förslaget. Bondestådet eger nu icke mer än en fjerdedel i representationen; om nu ifrågasatta orepresenterade medborgare skulle i bondeståndet in rymmas, så vore det klart att bondeståndet skulle lida ett intrång på denna sin fjerdedel. Professor Carlsson hade frågat hvar man kunde finna en sådan gråns, att man vid den skulle finna skäl att icke i ståndet inrymma de utanför denna gräns stående jordbrukarne. Härpå ville Bergström svara, att då ondeståndet är inskränkt inom en fjerdedel af representationen, så borde man icke, genom att sammanblanda ståndspersoner och bondeståndet inom samma fjerdedel, göra intrång på bondeståndets representationsrätt, helst talaren var öfvertygad, att en sådan sammanblandning småningom skulle leda derhän, att ståndspersonerna komme att uttränga bondeståndets egentliga medlemmar. Talaren var af den Hfvertygelse, att bondeståndet är bäst representeradt af bönder. Under de flera riksdagar talaren bevistat hade han funnit, att bondens enkla framställning oftast varit hörd och mången gång gjort sig gällande. Han ville derföre, att bondeståndet skulle bibehållas vid sin ställning såsom -ett särskilt stånd för sig inom representationen och förklarade sig vilja afslå grundlagsförändringsförslaget. ? Riksarkivarien Nordström erinrade, att det var ensamt i afseende på valrätt och valbariet till bondeståndet som grundlagen, vid bestämmzidet af personers qvalifikationer, frågar efter hvad de varit. I alla andra fall fästades afseende endast på hvad perär. Det föreliggande förslaget afsåge således. nting annat än att bringa öfverensstämmelse uti de grundlagsstadganden, som berättiga och disqvalificera. Eller funnes det väl något förnuftigt skäl att wägra en person inträde i bondeståndet endast derföre, att han tillförene befunnit sig uti en ställning, som satt honom i tillfälle att vidga sin erfarenhet, medan han för öfrigt eger alla andra qvalifikationer som skulle göra honom till inträde i detta stånd berättigad. Genom en historisk utredning af de här ifrågavarande bestämmelsernas uppkomst visade tal. att de omständigheter, som föranledt och betingat dem, ej numera förefinnas. Dessa stadganden härrörde son