ZUAVEN. NOVELL FRÅN ITALIENSKA KRIGET, 4F ORVAR ODD). Det kan icke gerna vara tvifvel deromi!x utbröt Beauvallet för sig sjelf. Fra Casanosa, det har varit han, denna munkskepnad med de ihåliga ögonen och den askgråa hudfärgen, som behagat här hålla mig sällskap de sista minuterna och som nästan höll på att drifva mig på dörren med sin qvalmiga sakristilukt. Alltså en vän af min gamle bekante, måhända en utskickad! ..: Men vutskickad hit, till denna signora? Huru förklara mig detta? ... Denne abb6 Luigi gör mig i sanning till slut gråa hår. Ett eget öde,sori en gång fört. denne infame karl i min väg och som oupphörligt påminner mig om honom! Det tyckes vara skrifvet i stjernorna att han och jag icke skola sluta det riktigt vänskapligt med hvarandra, Eh bien! ..:... Men, ju mer jag tänker-derpå — hvad fanj har han för affärer i etta hus? Det måste jag ha litet reda. på. Jag frågar henne sjelf derom, det är det ärligaste. För öfrigt har jag ju, för tusan, em göd anledning -dertill just i mitt eget Lilla privata ärende; Intet kan bära bättre till. Din tur, Beauvallet!...n Beauvallet stoppade tills vidare visitkortet på sig-ochbörjade att åter göra sina slag Kring. salen, fänderande för sig sjelf, då och då knäppande med. fingrarne, stännande plötsligt, men fortsättände åter sin promenad. Munken tycktes hafva brådtom, ty det dröjde visst icke tio minuter, måhända det icke var mer än fem, förrän han åter trädde ut, åtföljd denna gång af betjenten, hvilken nästan hade öda att följa honom i den fart, hvar. ) Se A. B. n:r 280—287.