STUCKAOLM den 10 Dec. Efter ; enskiltaj, bref från Paris har det sedan några dagar berättats, att vår minister i Paris, friherre G. N. Adelsvärd, skulle blifvit utsedd: att representera Sverge på den snart sammanträdande kongressen. Man finner nu äfven samma uppgift i ett af de med gårdagsposten hitkomna numren af Sitcle, som vid uppräknandet af de särskilta i kongressen deltagande makternas fullmäktige uttryckligen nämner friherre Adelsvärd såsom ombud för Sverge. Vi funno vid första ryktet härom uppgiften otrolig, och vi göra det ännu. Vi kunna nemligen ej tänka oss, att vår regering — såvida hon på kongressen vill uppträda i öfverensstämmelse med hela det upplysta och allmänna tänkesättet här i landet — kan ba gifvit uppdraget att föra sin talan åt en man, som för vårt land och det här rådande tänkesättet är en främling. Friherre Adelsvärd är född och har erhållit sin -uppfostran i Frankrike, har der tillbragt sin mesta tid och kan derigenom ej annat än ha mottagit inflytanden, som göra honom böjd, att i frågor sådana som deny, hvilken nu blir: föremål för kongressens behandling, och som ej direkt röra Sverges intressen, se sakerna ur en fransk :synpunkt. Men denna synpunktär ej den, som folket bär i Jandet vill se dess representant förfäkta i den italienska frågan. Som vi förut yttrat — opinionen här i landet är så öfverväldigande enstämmig i afseende på: italienska folkets rätt att sjelf bestänima öfver sitt öde, att då Sverge nu för första gången efter många år åter uppträder i makternas råd, vår roll deri måste vara gifven. Vår röst kan der ej afgifvas till förmån för någon makts enskilta syften. Den får endast gifvas åt rättvisan och friheten; Man hade bort kunna vänta att regeringen, med kännedom om denna allmänna stämning i landet, skulle anförtrott dess uttalande åt en svensk, som med erkänd diplomatisk skicklighet kunnat förena detta helt och bållet svenska åskådningssätt af frågan. Man invänder kanske, att den svenske fullmäktigen blir bunden af instruktioner. Men instruktioner, helst diplomatiska, kunna tolkas olika efter olika vilja och förmåga och måste alltid lemna ett stort spelrum åt omdömet hos den, åt hvilken de gifvas. Vichoppas således i det längsta, att uppgiften om friberre Adelsvärds val måtte visa sig vara förhastad. Skulle det emellertid bekräfta sig, hoppas vi, att de instruktioner, som från vårt kabinett utsändas till honom, måtte bli så bestämda och tydliga, att något misstag om hvad som i denna fråga är regerings. och folks gemensamma åsigt blir re Så AR j