ZUAVEN. NOVELL FRÅN ITALIENSKA KRIGET, AF ORVAR ODD, ANDRA KAPITLET. Österrikarne hade redan lemnat vägen ända till Milano öppen för segraren och de allierades trupper ryckte efterhand fram från TiGino till Lombardiets hufvudstad, från hvilken den österrikiska besättningen och de österrikiska embetsmännen funnit för godt att med mer än vanlig skyndsamhet begifva sig bort. Tredje zuavregementet gjorde på sin marsch till Milano endast ett kort uppehåll i San Pietro. Beauvallets första omsorg hade dock varit att genast uppsöka föältlasarettet härstädes och förhöra sig om sin vän från Palestro och Vercelli. Han hade funnit det utan svårighet. Han hade i en fart genomlupit alla sjuksalar och till slut bland hundra sängar funnit den, der Jonnez låg, för ögonblicket slumrande, som det såg ut. Den unge bersaglierens blessyr var, som Beauvallet genast hade tyckt sig finna, icke rätt allvarsam, men deremot var det anledning frukta för att han, till följd af det öfvergifna tillstånd, hvari han legat på slagfältet nästan tjugofyra timmar, ådragit sig en feber, som tyvärr i och för sig kunde bli farlig för -hans lif. Alltsedan han från Magenta .blef införd till San Pietro, hade han legat i en jemn dvala, endast afbruten. af yrsel och betänkliga symtomer af ett allmänt nervöst sjukdomstillstånd. Man visste ej ännu rätt, hvad detta kunde utveck! sig till; man talade om en tyfus; en vanlig nörvfeber tycktes han i bästa fall icke gerna (7) Se AB, nr 280—285,