tyst; smög. sig derefter, nerhukad, längs muren,. med: ofantliga steg, snarast möjligt ur skotthåll och gaf sig ändtligen att löpa allt hvad. benen förmådde; Förutom en. viss sveda i.ena höften och armbågen och ett par grundliga skråmor på den fina kappan, hade han kommit från affären. vidunderligt helbregda, och han. underlät icke. att derför i sitt stilla sinne egna en tacksam bön åt sitt favorithelgon. Ännu samma natt försvann Anselmo sjelfmant: från hustru och hem, sedan han, spejande öfver trädgårdsmuren, hade sökt abbens döda lekamen liggande på gatan, men till sin eviga förskräckelse funnit honom vara borta och alltså välicke fullkomligt dödslagen den gången. Ännu samma natt författade Luigi ett. litet förtroligt bref till envärdig vän i trakten af Mortara, med hvilket ett väl dresseradt barn, en fattig. pojke or åtta år, afskickades, för att:i.midnattens mörker lura sig ut förbi de sardinska förposterna och söka att ännu nästa, dags förmiddag nå uppgifven adress, kosta hvad det ville, (det vill säga: några silfvermynt, om det lyckades; några dagars tvångfasta till jungfru Marias ära, om det misslyckades). . Få dagar derefter sporde man redan i Vercelli,,ja det talades redan derom i Turin, att föltmarskalk Urban hade betecknat sitt tillbakatåg på andra sidan Ticino med en handling af det nedrigaste barbari, i det han hjertlöst låtit utan dom och ransakning nerskjuta nio medlemmar (deribland ett par unga gossar och tvenne gubbar) af en aktad landtmansfamilj Cignoli, endast derföre att man vid: en busundersökning på den äldste af CigNoliernas gård hade funnit litet blyhagel i en gammal: skinnpung och ett förrostadt gevär, som den gamle mannen för öfrigt heligt bedyrade aldrig hört honom ti När abbate Luigi förnam detta rykte, sade ban. aldrig, ett ord, men drog läpparne till ett uttryck ;af ett flyktigt leende; derefter bad han en passant en bön till sitt favorithelgon och af i ett anfall af ädelmod sin springpojke en far blank gulddubblon.