STICCEEHOLM den 8 Dec. — Få frågor torde med så mycket skäl kunna kallas en framtidsfråga som den om ett nationaluniversitet i hufvudstaden. För ögonblicket finnes. det knappt mer än en annan fråga, som täflar med densamma i vigt och djup betydelse för vår framtid, nemligen den om ett nationalförsvar, grundadt på hela den svenskaungdomens gymnastiskt-militäriska uppfostran. För nationens andliga och fysiska utveckling och sjelfbestånd äro båda dessa frågor lika vigtiga. Uti dagens strider finna ögonblickets särskilta intressen alltid sina målsmän; men det är icke så lätt att göra gällande framtidens intresse, att genomårifva hvad som först kommer framtida generationer till godo, isynnerhet om dertill fordras besvär och uppoffringar. Sådana frågor, som de vi här nämnt, måste dock vinna alltmera terräng. Särskilt har man haft tillfälle att iakttaga detta i afseende på universitetsfrågan, som för hvar och en af da sednare riksdagarne betydligt gått framåt. Vid sednaste riksdag framkallade de flera motioner; som berörde denna fråga, intressanta diskussioner, äfvensomen anhållan från rikets ständers sida om nedsättande af en komitå för undersökning om bästa sättet för den medicinska undervisningens ordnande. Inora pressen har denna sak äfven varit föremål för ett tilltagande intresse, och det gläder oss att finna, att vår nye kollega inom hufvudstadens press lofvar att härutinnan nitiskt samverka med oss för ett när mande till det önskvärda: målet. Frågorna om en förfytthing af en eller annan universitetsfakultet till hufvudstaden, såsom en öfvergång till hela universitetsförflyttningen, torde vid denna riksdag med mycket allvar komma å bane. I afseende på den medicinska undervisningens förläggande i hufvudstaden ha vi helt nyligen yttrat oss, och detta ämne är af den nyssnämnda komiten i dess betänkande på ett ganska förtjenstfullt sätt utredt. Men de skäl, som tala för den juridiska fakultetens ofördröjliga förflyttning till hufvudstaden, äro i sanning ej mindre vigtiga. j Alltsedan; år 1809, det fria statsskicket i Sverge åter infördes, har ettallmänt kändt behof af genomgripande förbättringar i alla delar af samhällets åldriga former och lagar blifvit uttaladt så väl vid riksdagarnel som af publiciteten. Förslag i oändlighet hafva uppkastats, komitger blifvit nedsatta, öfverläggningar hållits o..s.v. Men oaktadt detta så allmänt kända, tvingande behofvet af förbättringar, oaktadt dessa ständiga uppmaninatt icke stå stilla, oaktadt dessa otaliga agstiftningsförsök, huru litet resultat af ett halft århundrades arbete! Frågar man efter orsaken härtill, så är vanliga svaret, att ett mot all fri samhällsutveckling: fiendtligt parti utöfvåt ett bämnande inflytande samt att reeringen ofta hyllat samma partis åsigt. Men att:detta icke. kan vara enda orsaken, finner man lätt deraf, att-många lagar, föreslagna af dem, som hyllat frfåre åsigter, blifvit stiftade, hvilka: sedermera klandrats lika mycket-af alla partier: Månne icke rätta grunden är att finna deruti; att de kunskaper och den högre bildning, som erfordras i vår tid och isynnerhet i ett land, der åldriga lagar kräfva att med insigt och omfattande blick utvecklas. och förbättras, icke så allmänt och i den mån nödigt vore innehafvas af våra civila embeismän. Mer: huru skulle förhållandet kunna vara annat, på det sätt som dessa embetsmän bildas? .Den-yngling, som egrar sig. åt denna bana; kan icke på de ställen, der han vore i tillfälle att inhemta en högre bildning, qvarstanna längre tid. än som erfordras för att genomgå sin examen, emedan våra universiteter olyckligtvis äro förlagda itvenne af våra minsta städer, Våra s. k. högskolor sakna, såsom en snillrik författare, sjelf professor i Upsala ), yttrar, ?alla utvägar atttillmognare bildning qvarhålla unga vetenskapsälskare under den period af deras lif, då det. vetenskapliga intresset-kan antagas befinna sig i ett vaket eller . åtminstone vaknande tillstånd. Denna period, som: hös de flesta börjar omkring det 20:de året, utmärker sig, i fallicke allt anlag för vetenskaplig sysselsättning tryter eller är ohjelpligen qväfdt, genom en reflexionens lust och energi: att fritt. bearbeta hvarje slags traditionelt förvärfvad kunskap; och-öfvergår omkring det trettionde till den egentliga mandomen, som då yttrar sig med bestämdt fattade öfvertygelser och handlingsmotivers. Detta sista -utvecklingsmoment af ungdomsåldern, är således dess egentliga vetenskaphgayeller det, hvarigenom ynglingen närmast beredes till: vetenskapsman; Hvad vore då naturligare än att universiteterna och deras vårdare, långt ifrån att under ett så afgörande moment lemna: honom: handlöst åt sitt öde, lika kraftigt bidraga till fulibordandet af hans akademiska uppfostran, som förut till dess förberedande och fortgång? Visserligen ha vi härmed vidrört ett ondt, som universiteterna.ej sjelfva Kunna afhjelpa. De behöfya dertill statens: biträde, de behöfva konungabatidtag, sådana som fordom Gustaf Adolf gaf. — Detta konungahändtag skulle vara att förflytta åtminstöne vårt första -universitet till-en plats, der detsamma kunde bidraga till fullbordandet af den unge embetsmännens uppfostran; men då den sekellånga besinningstid, som till hvarje större, allmännyttigt företag i vårt land erfordras, kanske ännu icke till fullo förflutit vore: önskvärdt att så snart som möjligt den juridiska fakulteten vid Upsala universitet blefve hit förlagd. ) Atterbom; studier till filosofiens historia och system, 1. B. s. 100: F