STOCKHOLM den 2 Deo. Genom sin behandling af läroverksfrågan under de sednaste riksdagarne ha ständerna tydligen visat, att det är deras bestämda önan att lyfta våra elementarläroverk till jemnöjd med tidens fordringar. Alla deras bemödanden att åstadkomma en fullt genomförd skolreform skola dock siranda, så länge läroverken sakna en verksam öfverstyrelse och framför allt en inspektion, som är mera än ett namn. För närvarande hvilar som bekant närmaste uppsigter öfver skolorna i biskoparnes hand, hvilka till inspektörer öfver de särskilta skolornna utom stiftsstaden förordna vanligtvis kyrkoherdar i staden eller i någon af församlingarne i grannskapet. Denna presterliga inspektion är i bästa fall helt och hållet passiv och inskränker sig vanligen endast till premieutdelning och hållande af ett talvid årsexamina, men den är rent af skadlig, då den, såsom man här och der sett, begagnas som ett medel att motarbeta nödiga reformers genomförande. Det var en tid då skolan fann sig väl under kyrkans hägn, och då detta till och med för henne var nödvändigt. Men denna tid är längesedan förbi. Hon fordrar nu fri lifsluft för att kunna uppfylla sin bestämmelse som uppfostrarinna :af det 19:de seklets ungdom. Det är derföre med fägnad man ser. frågan om en särskilt öfverinspektion för skolan, som länge varit yrkad af våra med dess behof närmast förtrogna män, ånyo upptagen i en af grefve C. A. Adlersparre i går på riddarhuset väckt motion. Då denna motion så väl genom sin stora vigt för landets undervisningsväsende, som den utveckling af ämnet den innehåller säkerligen kommer at på riksdagen tillvinna sig en framståeride plats, återgifva vi den här i sin helhet. Motionären yttrar: Enligt hvad enhvar känner, är det nu församlade ständers afsigt att vid bestämmande af statsutvifterna söka inskränka dessa så mycket som möjligt och iakttaga den sparsamhet,) som man förebrår den förra riksdagen att hafva allt för mycket lemnat ur sigte. Till följd af dessa lofvärda föresatser bafva också denna gång jemförelsevis få mot onärer stormat in på statens tillgångar och tagit dem i anspråk för mer eller mindre enskilta ändamål. Det föremål, för hvilket jag nu ämnar påkalla rikets -ständers uppmärksamhet och medverkan, kan dock ingalunda hänföras under denna rubrik, och jag hoppas med säkerhet bereda min mötion ett välvilligt mottagande ,genast från början, då jag säger att den rörer undervisningsväsendet. Ördnandet af detsamma var en af den sista riksdagens vigtigaste, om ock ej mest bemärkta åtgärder. .Jemte det att rikets ständer med storartad frikostighet anvisade ena hälften af den s. k. personliga skyddsafgiften till folkskolorna, fastställdes då för elementarläroverken definitiva lönestater till:sådana belopp, att man väl kan se, att detta föremål främst a! alla, jernvägarna endast undantagna, låg rikets ständer om hjertat. Också bar K. M:tskyndat att gå rikets ständers afsigter till-mötes: de nya eller utvidgade läroverken äro redan på de flesta ställen i full gång, och de återstående vänta, för att blifva det, endast på det erforderliga antalet af lärare. Men i det man sålunda egnade så mycken omsorg åt hvarje särskildt läroverks organisation och beredde tillfälle till fullständig undervisning ialla landsändar, tyckes man hafva i viss mån förbisett behofvet af en gemensam ledning och uppsigt öfver densamma. Biskopen i hvarje stift är; till följd af denna sin befattning, eforus, eller den som har uppsigten öfver alla inom stiftet belägna elementarläroverk. Detta uppdrag lemnades bisko parne på den tid, då skolan ännu var hel: och hållet underlagd kyrkan; då presterna hade åt sig uteslutande anförtrodd icke blot: hvad man i inskränktare mening kallar själavård, utan-äfven det uppväxande slägtets hela bildning och uppfostran, då de hade till uppgift icke. blott att böja viljan till det rätt: och goda, uten äfven att utbilda omdömet, gifva förståndet klarhet och minnet kunskaper. Men denna uppgift var för omfattande. och i sednare tider har äfven frågan om skolans och undervisningsväsendets frigörande blifvit löst på ett tillfredsställande sit . Det är också icke min afsigt att söka u is det samband emellan de båda institution :-: som kan synas ligga deri, att kyrkans högste målsman inom hvarje stift äfven är skolans; me: jag tror, att den närvarande tillsynen öfver elementarläroverken blir svår för biskopen att fullständigt utöfva, sedan numera sådana finnas i hvarje stad, som icke allt för mycket liknar en by; då det fordom fanns blott ett gymnasium i hvarje stift, och detta var. beläget i den städ, der Hans högvördighet sjelf residerade, Under biskopens i Lund uppsigt stå t. ex. för närvarande alla läroverk i Malmöhus, Christianstads och Blekinge län. 5 högre och 5 lägre med tillsammans 81 lärare;Då dessa bildningsanstalter tillika äro förlagdå på stort afstånd från hvarandra, inom ett vidsträckt område, torde en och hvar finna, att äfven den bista biskop, med den bästa vilja och kraft, icke kan med sådan noggiann het, som vederbör, följa undervisningens gång ch företeelserna inom hvart och ett af de särskilta läröverken. Detta synes mig så myc: ket klarare, sedan jag nyligen på detta rum hört framställas vigten och mångfalden af de åligganden, som i öfrigt åligga biskoparne. Också har man på sednare tiderghört talas om besynnerliga oordningar i en och annan skola, utan att det förnummits, att den högkyrkeliga auktoriteten dervid något väsendtligen åtgjort. Men icke nog med att eforalembetet icke längre synes kunna ensamt motsvara det ändamål, som dermed afsågs vid den tid, då det inrättades: en särskild tillsyn torde äfven vara nödig deröfver, att de föreskrifter, som af K. M:t gifvas rörande undervisningsväsendet,