har han i alla händelser ej stort skäl dertill; ty med deras Mahomedanism. lär det ej vara så belt. Den lär vara starkt blandad med gammal hedendom. Provinsen Riff, som utgör sydöstra delen af Maroccos medelhafskust, är bebodd af ett vildt slägte, troligen afkomlingar af landets ur-innevånare (månne Iberer?). Detta kustland hetes visserligen lyda tinderSultanen i Maroccoy men ban har dock aldrig lyckats att fullkomligt underkufva detsamma. Det tar ej mot hvarken Kaider (Ståthållare) eller Kadis (domare) af Sultanen, utan hvar Riffbo gör hvad han vill och kan, så långt -bössän och armen förmår. De enda, som har något inflytande bland dessa vildar, är presterna, ett slags hedniska eremithelgon, som bor här och der i landet i s.å enstaka murade kulor eller grafvar, framtör hvilka vanligen är ett altare, på hvilket offertjensten förrättas, Kring en sådan eremit eller prestboning samlar sig sedan måhända en klunga folk, som der bygger sina kojör och till en viss grad låter styra sig af prest-helgonet. Så har det ju för öfrigt gått till i alla tider. Det enda, hvarmed man i början kunde styra menniskorna, var alltid religion. Vilden, som ingenting eger, och som t. o. m. på sjeltva lifvet ej gerna kan sätta öfverdrifvet värde, måste ju Kunna. trotsa hyarje makt, utom en öfverjordisk., Sedan hyfsningens bana sålunda är beträdd, kommer andra förhållanden. Hela gången a! styrelseformernas historia skulle kunna sammanfattas I ordena: Gud, svärdet; mn fifrån bössmedjornas torg förde oss Hamet genom en del smala gränder till bazaren, ett par, smala, vinklande och hvarandra korsande gator omgifna af bodar på ömse sidor och täckta med ett rörgaller, på hvilket klactunga och bladrika vinrankor gymnasticerade, kryande ut och ir mellan gallrets pinnar. Bodarna liknade helt små stånd, insatta tre fot öfver marken i en mur. De stängdes på samma sätt som våra Vanliga marknadsstårid medelst två luckor, af hvilka, då boden öppnades, den ena slås ned och får tjena till disk, den andra slås upp och blir tak öf oAdisken,