Med anledning af den korta antydan, som i gårdagsbladet lemnades om den öfverläggning, som :egde, rum på riddarhuset angående presidenten Åkermans motion om förändringar i bankens styrelse och förvaltning, böra vi göra det tillägg och förtydligande, att den princip, som chefen för finansdepartementet, hr statsrådet Gripenstedt, dervid yttrade och utvecklade, och hvilken hr R. T. Cederschiöld uppmanade honom att såsom en regeringsproposition söka göra gällande, icke gick ut på, såsom i referatet oegentigt uttryckes, att bankens rätt att ensam utgifva sedlar skulle upphöra?, utan afsåg upphörandet af det grundlagsstadgande; hvarigenom bankens sedlar förklaras vara rikets mynt, d. v. 8. erhålla tvångskurs. Hr statsrådet motiverade denna sin åsigt genom att erinra, att först när nämnde barbariska lemning af fordna tiders skamliga och bedröfliga bruk, att genom sedelutgifning anskaffa medel, försvinner; först då vore eganderätten här i landet, likasom sjelfva landets ekonomiska ställning betryggad, och först då kunde den oro upphöra, som nu genomgår hela samhället, så snart det talas om bankens förmåga att ?upprätthålla myntvärdet?. Denna ytterst vigtiga principfråga, att Sverge ej vidare — så vidt hr statsrådet visste ensamti Europa — skall hafva: ett lagligt mynt, som saknar intrinsekt värde, var det, som hr statsrådet nu offentligen bragte å bane.