ma, hvilket är hvad han kan anses ega utöfver nödtorftig bergning. — Vägrar personan då att aflemna den bestämda summan, så kastas han i fängelse, och hans egodelar indras; till kronan. Härmed uppnås dock ändamålet vanligen icke; emedan en hvar, som eger något i reda penningar, alltid hat det nedgräfdt på något undangömdt ställe. Han får derföre sitta i fängelse, tills han antingen dör eller uppger, hvår ban har sin skatt. Bekänner han och erlägger den bestämda summan, så släpps hån ut att samla sig fet på nytt till ny beskattning. — Maroccansk ,inkomsttaxa,r! — Detta öfver alla hvilande förtryck gör, att judarna mindre känner den del deraf, som drabbar dem. :Mehniskan är en vVarelse, som kan tåla allting, om hön blott ej ser något bättre. Judarna har det dessutom i många afseenden ej så illa ställdt för sig här. Inom sin stadsdel är de i religiöst afseende fullkomligt oförhindrade, får ha sina synagogor, fira sina fester och följa sina egna bruk och plägseder. Genom sin driftighet och öfverlägsenheti bildning — moren Känher t. es. nästan aldrig annat än landets arabiska dialekt, då juded deremot utom sid hebreiska äfven i allmänhet förstår spanska — har de förstått att nästan helt och hållet bemäktiga sig all landets handel och är i allmänhet välmående, öfta rika, fastän både bland judar och morer den, som eger något, noga i det yttre undviker allt sken af rikedom, för att ej bli föremål för sultanens eller hans ståthållåres plundringsåtgärder. Den vackra maroccanska hästracen, af arabiskt ursprung, har t. ex. af denna orsak på sednare tider blifvit nästan alldeles förstörd, emedan ingen törs ha en vacker, dyrbar häst; ty då skickar kaiden genast och begär att få den, antingen rent af till skänks eller i utbyte mot någon sin egen krake. — Allt detta gäller dock blott för de lugna tiderna, och när tillståndet här är så bra, som det kan vara. Under krig, vid tronombyten 0. 8 V., stiger förtrycket och förstöringarna till en nästan otrolig höjd. Vanligen lemnas då i första hand alla judeqvarter till plun