— Upsala universitet. Förliden lördag afd, efter en mångårig och tärande sjukdom. bibliovekarien vid k. vetenskapssocieteten mag. P. A. Thengberg, i sitt 44:de lefnadsår. Den 29 Nov. afslutades de akademiska föreläsningarne för terminen. Akademiska konsistoriet har på förslag till profes sionen i romersk vältalighet och poesi uppfört ende sökanden, adjunkten i romerska li.teraturhistorien P. J. Petersson, samt. på förslag till professionen i botanik och praktisk ekonomi likaledes ende sökanden, adjunkten i ämnet e. o. prof. J.E. Areschoug. Akademiska konsistoriet har till erhållande af de tvenne nu lediga docentstipendierna föreslagit docenterna J. E. Zetterstedt och E. V. E. v. Zeipel, samt till innehafvare af Filenska legatet docenten C. A. Walberg. år Universitetets sorgfest i anledning af Oscar I:s dödliga frånfälle eger i dag d. 1 Dec. rum å Carolinasälen. Professor Malmström håller tal på svenska språket, och adjunkten Linder på detlatinska. Akademiens rektor, professor Beckman, har utfärdat en inbjudningsskrift till deltagande.i festen, i hvilken skrift hr professorn afhandlar frågan Om landsförvisning såsom påföljd för affqll från vår evangeliska lära. Antalet af dem, som anmält sig till studentexamen, utgör 134. — Kommerskollegium tillkännager att, enligt ingången officiel underrättelse, pesten upphört i Beirut i Syrien samt förklarar, med anledning häraf, hamnarne vid Syriska kusten fria från pest. ESA — Man förnimmer då och då i Finland röster, som höja sig mot fennomanernas öfverdrifter. Bland andra har universitetets i Helsingfors rektor, professor Arppe, såsom förut ir i korthet omnämndt, idet tal han vid inskrifningen i sistlidne Sept. månad höll till universitetets ungdom, med fullt erkännande af finska språkets rätt och uttryckt hopp om dess framtid, likväl varnat för den åsigt, som lägger nationaliteten uteslutande i språket. Talet har nu utkommit i tryck i Finland, och vi meddela derur följande ställe, som berör den s. k. nationalitetsfrågan: En författare har nyligen sagt, den dag då ungdomen antager allvar i seder, är friheten räddad — vi kunna säga: är fäderneslandet räddadt. Upprätthållandet af fäderneslandets politiska och sociala inrättningar, dess språk och dess seder beror onekligen på halten af deras karakter, hvilka äro kallade att engång vårda de fosterländska institutionerna, det dyrbaraste arf, de af fädren kunna emottaga Om den ständigt sig förnyande ungdomsskaran, hvilken strömmar till-och ifrån universitetet, liksom vågorna på stranden aflösas den ena af den andra, slägte efter slägte upprätthåller en sedlig och fosterländsk anda, förenad med aktning för ordning och lagbunden frihet, då kan man vara trygg för framtiden. Den bildsamma ungdomens sedliga ståndpunkt är som graden på en barometer, hvilken utvisar beskaffenheten af fosterlandets himmel och luft under den närmaste framtiden, om denna skall stråla i ljusare klarhet eller omtöckning af moln och tunga dimmor. Om den patriotiska lyftning, som hos universiteternas ungdom vanligen röjer sig, skall ega: något annat värde än den ögonblickliga berusningens, bör entusiasmen uppbäras af sedligt allvar, som ej! af första vindflägt kan bortblåsas, af en ädel äre-: lystnad, som vet att hvad för det allmänna uppoffras. i ädel afsigt, varar längre och skänker bättre frukt: än egoismens rikaste skördar. Men, kan man fråga, hvaruti skall denna patriotism hos oss röja sig? Det var en tid, då man ej kunde upptäcka något säkrare kännemärke på en god finsk patriot än ifrandet för landets språk,i det man föreställde sig, att utan enhet i språk, ingen enhet i bildning, ingen verklig nationalitet -kunde uppkomma och gjorde landets hela framtid beroende: af möjligheten, huruvida det språk, som hittills utgjort det egentliga vehiklet för bildningen, kunde med tiden utrotas eller icke. Denna riktning kan I visserligen till stöd för sig åberopa det obestridda faktam, att språklig enhet för ett folk är en stor fördel och lycka, en mäktig häfstång för dess litterära och sociala förkofran; den kan vädja till hvarje menniskas billighetskänsla, som bör finna det ihög; grad onaturligt, att en liten minoritets tungomål: skall vara det i landet företrädesvis berättigade örganet vid folkets förhandlingar, dess domstolar, administrativaoch läroverk. Det finska sinnet måste uppröras vid den tanke, att det språk, som den finska nationen talar, skulle för alltid inom Finland; vara dömdt till en alldeles underordnad rol. Icke dess mindre har denna riktning, och det icke utan skäl, blifvit såsom ensidig stämplad, hvilket äfven är uttryckt i namnet fennomani. Hvarje ensidighet kan leda till fanatism; entusiasmen är ofta en täckmantel för råhet och brist på verklig bildning och ivår ställning kan ett undanträngande af det urgamla bildningsorganet leda till de vådligaste konseqvenser. — Fennomanin har icke betänkt, att den finska nationen, den genom finska språket sammanhållna folkfamiljen, icke ensam utgör, icke är detsamma som det finska. folket, såsom detta historiskt utvecklat sig. Den finska nationen har icke gjort sin bildning sjelf. Det må vara en olycka, men det är ett faktam. Ett annat folk har i dess kulturprocess mäktigt ingripit; Sverge gaf Finland icke blott sin bildning, så mycket det för 700 år sedan hade att bortgifva; det öfversände äfven kölonister till landets bebyggande. Sedan dess fortfor under mer än ett halft årtusende den närmaste vexelverkan emellan de begge nära förenade nationerna och såsom den vigtigaste produkt, det historiska resultatet af denna vexelverkån framgick den högre enhet, vi kalla det finska folket, med dess samhlällsförfattning och grundlagar, dess seder och denegendomliga karakter, som utmärker det. Jag kan derföre icke förstå, hvarföre ej den svenska delen af det finska folket skulle kunna till sitt hjerta och sitt sinnelag vara lika finsk och handla lika fosterländskt som den genuint finska, om också dess tankar ikläda sig ensannan drägt. Det största prof på fosterlandskärlek har onekligen: utgått från den svenska delen af finnarne, då det just är denna fraktion, som gått ända derhän i sjelfförnekelse, att den påyrkat det svenska språkets afskaffande i landet föratt höja finskan i dess ställe. Men likasom ett sådant hastigt afskaffande skulle vara höjden af dårskap, likaså säkert skall hvarje brådstörtadt steg i denna riktning lända till landets olycka. Allt hvad man kan önska är för finskan full frihet att utveckla sigoch göra sig gällande, för svenskarne och svenskfinnarne rättighet att tills vidare ännu få lefva i fred; Men om vi få åtnöja oss med historiens resultat, hvilket dock för vårt folk: utfallit mera gynsamit äh för mången annan nation, så böra vi likvälihågkomma, att finska folkets historia ännu icke är afslutad och att ett folks historiska betydelse visserligen är beroende af skickelser, dem det ej står i individens makt att styra eller ändra; men äfven, att ett folks inre utveckling till det mesta af individernas verksamhet bestämmes.— Hvarje verksamhet, som förmår höja sig öfver den krassa egoismens eller den förfinade lättjans lunipna anspråk på njutningar utan arbete; på utmärkelser utan förtjenst, är ett arbete för sekler och skäll ej blott bitjöngby Ej rak art ge br MENAT Nere bat. 10.) ke ny