lyser på nästar att förringa 7 vetenskapliga förtjenster derhän, att ban kastar sig af hvilka hr Linc ordad. Att hr Li professor Ek upptri faller professorn oerhördt och denne som ett tilltag. — Adjunl vis utan invändning professor behandlas på sätt denne funni sta sig med satsen: de i vr oLindej r fört -honom änd n öfver dem för godt, och sökt t är ej nog att vara hängd, man måste äfven höf. lig vara. Hr Ek säger derföre också, att hi Linders uppträ lande med sin antikritik är et enda stort misstag. Hvad professor Ek yttra om de vitsord hr Linder fått i utlandet ha sin egen märkvärdighet. Han säger nemligen: man tror sig här på platsen (i Lund) rätt väl känna, huru det tillgår att få en skrift i en utländsk journal till och med fördelaktigt anmäld. Men är då professorn så säker på, att man äfven i Upsala känner det der knepet? Professor Ek har emellertid funnit tvenne verksamma sekundanter i professorerna J. och M. Agardh. SBjelf uppträdde han egentligen i fakulteten, men inom konsistoriet var det dessa herrar, hvilka förde hans runor med den äran. Dem, som önska få en närmare känredom om det sätt, på hvilket dessa motiverat sina vota, hänvisa vi till de sednare numrorna af tidningen Upsala-Posten, der protokollet finnes intaget. Motstycken till professorerna Agardhs anföranden torde endast med svårighet kunna uppletas. Allt uppbjudes att förringa, ja. rent af annullera hvad som af hr Linder eller af dem, som uttalat sig för honom, blifvit anfördt som meriterande. Det utlåtande om hr Linders -profafhandling, som den utmärkte filologen Rost afgifvit, förklaras vara beställdt! Detsamma gäller om öfriga vitsord från utlandet. Den om hr Linder vid Upsala universitet allmänt rådande goda tanke säges ej förtjena något afseende. Det sätt, hvarpå professor Agardh tillvägagår för att bevisa detta, är lindrigast sagdt opassande och oskickligt. Att hr Linder, såsvm professor M. Agardh yttrar sig, emot fakulteten kallat till hjelp den offentliga pressen och verkligen lyckats erhålla en sekundant i landets mest spridda tidningsblad, anses naturligtvis vara något oerhördt, som i likhet med vitsorden från utlandet endast ådagalägger att hr Linder är väl hemmastadd i och ej försmår att låta stöta i trumpeten för sig, hvarje gång han uppträder som författaren. Kortligen, ingenting tages för godt, och vi förstå i sanning ej på hvad sätt en akademisk lärare skall kunna dokumentera sig, när hvarken de officiella intygen om bans duglighet, som afgifvas vid det universitet, der han verkar, och den derstädes om honom allmänt rådande goda tanken, ej heller hans både af samma universitet och utländska vetenskapsidkare fördelaktigt vitsordade afhandlingar tillerkännas något värde. Det skulle vara af ej ringa intresse att få höra de grunderj angifvas, på hvilka professorerna Ek och Agardh vilja att kompetens till akademisk lärarebefattning skall stödja sig. Genom mitt sista bref till Aftonbladet har jag råkat ut för det missödet att till en ytterlig grad förtörna de beskedliga Grisslehamnsboerna, som funnit min beskrifning på Grissdehamn lida af brist på naturtrohet. Der lärer nemligen vara mycket vackrare än någon det kan föreställa sig, och det måtte ej vara litet, -som vid mitt besök derstädes undfallit mig. En insändare i Aftonbladet säger, att Grisslehamnsboerna väntat, det någon af de rättsinnige och ansedde petsoner (ser mani), som besökt deras bygd, skulle protestera mot mina uppgifter, — men förgätves! Grisslehamnsboerna hafva till följd deraf sjelfva gripit sig an, Hvad som i min beskrifning tyckes mest hafva upprört dem var mitt yttrande: Grisslehamn är ett fult nästesamed ett hundratal invånare, inkrupna uti kojor i skref-4 vorna mellan strandklipporna;. Jag medgifver gerna, att uttrycket är mindre väl valdt. Det der ordet ,inkrupna stöter nog mycket på troglodyter. Jag borde så mycket snarare afva valt ett annat ord, som jag, sanningen att säga, ej rätt vet, huru Grisslehamnsboerna komma hvarken ut eller in i sina kojor. Att der är så förbåldt grönt kring Grisslehamn kunde jag vid mitt besök just ej bemärka, men jag hör af insändaren, att der lärer i ymnighet finnag ek, lönn, björk, rönn, ozel m. m., och att der då äfven växer hassel, tager jag för afgjordt, eftersom der finnes en korporalskola. Hvad deremot beträffar det der ptågetn, med tillhjelp af hvilket, såsom jag nämnde, lotsarne på Svartklubben under stark storm förflytta sig öfver från fyrtornet till sina bostäder, så torde insändaren godhetsfullt låta Svartklubbslotsarne behålla detsamma, emelan de behöfva det vid svärt väder. em somna CR NORGE. Den kungliga propositionen om förändrad;