ATOL SIULEL ar INHCVaralac manad SKall Kejsaren begifva sig till Lyon, för att mönstra de trupper, som skola afgå till Kina. Genom en order af krigsministern har det blifvit de marskalkar, som inneha något öfverkommando, förbjudet att, utan kejsarens tillåtelse, lemna sin post och begifva sig till Paris. M:ll Elise Eveillard, dotter till den i Dschedda mördade franske konsuln, har för sitt modiga uppförande vid detta olyckliga tillfälle fått sig tillagd en årlig lifstidspension af 5,600 francs -åsom nationalbelöning. Hr Ernst Armand afreste den 19 dennes till Zirich med ratifikationen å fredsfördragen. ENGLAND. Den 16 dennes hölls ett stort och mycket lifvadt möte, för att bilda en förening för befrämjande af frivilliga skarpskyttekårers bildande: Lord Elcho, som förde ordet, tillkännagaf, under skallande bifallsrop af de närvarande, att drottningen och hennes gemål på det lifligaste intresserade sig för denna förening, samt att de hade för afsigt att bestämma belöningar för de bästa skarpskyttarne. Föreningens ordförande är krigsministern sir Sidney Herbert, och lorderna Palmerston och Derby hade, utan afseende på sin politiska antagoni, tagit plats bredvid hvarandra såsom föreningens vicepresidenter. En korrespondent yttrar om den nu i England rådande ifvern att bilda frivilhga skarpskyttekårer: Huruvida lusten att bilda frivilliga skarpskyttekårer länge skall fortlefva, huruvida i händelse af ett fientligt anfall dessa frivilliga skola göra några väsentliga tjenster samt huruvida de icke skola upplösas af sig sjelfva, om oron för en konflikt med Frankrike upphör — allt detta kan omöjligen förutsägas. Men entusiasmen för dylika kårers bildande kan i detta ögonblick icke förnekas, och ännu mindre förlöjligas, tyi hela landet griper folket verket an med allvar. De organisera sig skickligt, de välja icke någon stel paraduniform, de infinna sig träget på exercisplatserna, de täfla i mälskjutning samt samnianskjuta mycket penningar, och regeringen lemnar dem de bästa gevär, som kunna åstadkommas i England. Någon dylik rörelse -har icke varit alltsedan årbundradets början. Då, när som Napoleon I hotade med invasion, voro äfven kårer af frivilliga organiserade. De kommo aldrig att användas, emedan Napoleon ej vågade anfallet. Men det var till antalet en aktningsbjudande styrka, och den, som känner engelsmännens personliga mod, skall svårligen betvifla, att de, om behofvet påkallat, skolat göra sin skyldighet. Det fanns då (år 1804) icke mindre än 379,349 frivilliga, deribland ett betydande antal kavalleri och artilleri, och det är ej lätt att inse, hvarföre de icke äfven nu skulle kunna höja sig. till detta antal, förutsatt att faran rycker närmare och regeringen anser ett allmän deltagan de i kårerna önskvärdt. TYSKLAND. Förbundets krigsutskott uppgör förslager till en ny organisation af samtliga förbundsstyrkan. Isynnerhet vill det förskaffa småstaternas kontingenter större enhet och kraft. För detta ändamål skulle vid de tre sista armekårerna införas enahanda tjenstoch exercisreglemente, lika signaler, lika gradbeteckning och benämningpå alla officersoch uhderofficersgrader, lika kaliber på gevär och på kanoner, så att ammunitionen för alla trupperna skulle kunna tillverkas i gemensamma stora arsenaler. Alla de smärre kontingenttrupperna skulle emellanåt sammandragas till öfningsläger. Prså Regeringen skall förelägga förbundsförsamlingen en plan om Nordsjökusternas befästande. I en uppsats rörande kongressen föreslår N. Pr. Zeitnng, att Frankrike skall uppträda inför den europeiska kongressen, icke såsom allmän åklagare, utan såsom svarande, och att Europa ej skall förklara hvarje nytt störande af den allmänna freden för inledning till en tredje kongress, utan för inledning till ensligare studier på en aflägsnare ö. Hannover. I anledning deraf att konungen skickat. generalpolisdirektören Wermuth till skilliga smärre tyska bof för att bereda öfverenskommelser om våldsåtgärder mot deltagare i den nationella rörelsen, har grefve Platen, som ej afvetat detta steg eller gillade afsigten dermed, begärt sitt entledigande ur ministåren. Konungen -har dock öfvertalat nom att qvarblifva på sin post, under det rödmjukande vilkoret, att en förklaring afsändes till alla de hof Wermuth besökt, och att planen med hans beskickning öfvergafs. ITALIEN. Huru ringa utsigt kejsar Napoleons förslag om fästningarne Mantuas och Peschieras förvandlande till förbundsfästningar har för sig kan slutas deraf; att då Sardinien på konferensen i Zäörich genom sin fullmäktig erbjöd Österrikes regering en summa af 600 millioner francs för öfverlåtandet af dessa båda fästningar åt Sardinien, svarade Österrikes full-k mäktig genast afslående och vidblef fortfaran-t de detta afslag, ehuru från Sardiniens sidalb flera gånger försök gjordes att genomdrifva 5 nämnde förslag. Grefve Colloredo hade afl, sin regering fått uttrycklig befallning, att ej inlåta sig i några underhandlingar, som hade l a till ändamål förändring af territorialbestäm-! melserna i Villafranca. : Från Turin berättas att flera oroande ryk-; s E I s f j ten voro i omlopp. Ehuru ringa tillförlitlighet dessa rykten än kunna anses ega, torde de förtjena återgifvas såsom karakteriserande för den politiska situationen för ögonblicket. Sålunda berättas; att den länge bebådade ministerkrisen nu verkligen inträdt i Turin. Vidare att konung Victor Emanuel skall ha( yttrat, att han beslutat nedlägga kronan, eniedan han, såsom en redlig man, icke på annat sätt kunde lösa den kollision mellan sina pligter, hvaruti han råkat genom Frankrikes uppträdande, kollisionen mellan tacksambeten mot kejsar Napoleon och sina skyldigheter mot itali narn Slutligen berättas det, att jäsnin