Öfverläggning om frih. Creutzs mstion rörande giftomannarättens upphäfvande. , Frib. P. Cedorström begärde först ordet, och de helt och hållt emot motionen, hvilken komma att helt och hållet upplösa få banden och störta föräldrämypdigheten. Önskad: att motionen icke måtte vinna anseende. Montgomery trodde visserligen, att qvin i borde hafva rättighet att afgöra öfver de te steget i hela hennes lif; . en ville doci i nkningar deruti skulle göras, och at sulie inträda förr än med myndig Oreutz upptog till besvarande de gjorda au ningarne, och förklarade att då qvinnan vid 1: rs ålder är mäktig af att uppfylla sin naturliga be 5 ämmelse, så bör hon oc så från denra tid ega rät: att bestämma öfver sitt öde. Kunde icke finna nå got godt eller rättvist uti att föräldramakten skull Pga rätt tt motsätta sig naturen. Hr G. Monigomory. Femton år är alltför tidig! att få bestämma öfver sig sjelf. Det är visst sann att leken då är lifligare och varmare, men de ir också helt och hållet blind, och det kunde v vara af nöden att den blinda leddes af en erfar och stadig hand. Fortfor att anse myndighetsålde för den rätta tiden för qvinnan att få sjelf afgör: sitt öde. Frih, J, Alströmer ansåg motionen rätt och slätt galen, och auhöll att motionären ville liten smulc bättre lära sin kristendom, och icke framkomma me: ett förslag så stridande emot kristendomens anda. 1 full fadren kan snses hafva upphört att vara fö för det jag blir gammal, så har frih. Creutz rätt. Pal. ville likväl med bibeln i handen och med apo stelen Pauli egna ord bevisa att friherrn hade orätt Apostelen Paulus yttrar: Men om någon låter sig ka, att det icke väl skickar sig med hans jungfru n hon väl manväxt är, och det vill icke aunar: vara, så göre som han vill, han syndar intet; har te henne gifta sig. Men om en sätter sig fast öre, efter han onödd är, och hafver sin fria vilja och besluter detta i sitt hjerta, att låta sina jungfru blifva, han gör väl. — Den nu utgifter henne, har vör väl; men den icke utgifter henne, han gör bättre. Täraf vore ju klart, att apostelen ansett giftomar vöra finnas, och tal. hemställde till ståndet, hvilke: om har rätt, fribnrre Creutz eller apostelen Paulus: alimän munterhet.) Frih. Creutz ansåg aposteln Pauli or! ingenting yevisa i denna sak. För att kunna uppfatta dem vorde man sätta sig in uti den tid, under hvilker ?aulus lefde, och tal. trodde icke att den närvarande iden skulle vara belåten med att betrakta föräldramakten utur samma synpunkt som judarne och ro marke den tiden gjorde det. Frih. Alströmer förklarade att giftomannarättens vorttagande vore detsamma som att öppna vägen för normonismen, och finge frih. Creutz råda, så skullc vi snart vara mormoner allesammans. Detta yttrande, som af åtskilliga ledamöter hejsales med bravorop (om i oniskt eller allvarsamt me: nade, til:åter sig ref. icke att afgör) uppkallade rib. Oreutz att deremot nedlägga sin bestämds rotest, då-han omöjligen vore i stånd att inse hvad jambawd, sam förefunnes --mellan giftomannarättens votttagande och Moriuvuismon Motionen remitterades derpå till lagutsköver.