kring 9 millioner rdr, hvilka emellertid fortfarande skulle af riksbanken förvaltas, och derå möjligen upp I kommande förluster icke skola drabba jernvägsfonden, tan, såsom redan är bestämdt, statsverket, för hvars räkning lånet blifvit upptaget, behöfde då icke, såsom i annat fall vore nödvändigt, till fullo indrifvas före 1860 års utgång, utan kunde anstånd härmed beviljas, så att återbetalningen af dessa medel — hyarå räntan efter 1860 års slut, då 12-millionersiånet blifvit till fullo betaldt, borde genom bortfallandet af den nu för dessa lån beräknade provisioner nedsättas till likhet med den vanliga diskonträntan — komme, i män af behof och öfriga omständigheter. att fördelas på åren 1860—1863. 3:o Jernvägsfonden, eller de tillgångar, hvarmed jernvägsarbetena skola bosörjas, skulle komma att ordnas på ett lämpligare sätt, än eljest kunde ske; enär medlen till en den del endast efter hand kom me att inflyta, då deremot vid indragningen af ett sörre utländskt lån nästan alltil händer, att för till fället betydliga öfverskott uppkomma, hvilka då, till undvikande af ränteförlust, för en kort tid utsläppas i lånerörelsen och sålunda föranleda eller åtminstone bidraga till dessa hastiga omvexlingar i kapi altill gången, som på affärslifvet utöfva ett så meniigt inflytande. Innan K. M:t nu öfvergår till frågan om Sverges egen delaktighet i den ifrågavarande upplåningen, vare sig såsom deltagare i det amorteringslån, hvilket borde på främmande ort upptagas, eller mera direkt af ett s. k. inhemskt fondsystem, vill K. M:t i korthet antyda skälen för sin öfvertygelse, att dessa åtgärder erbjuda en lika enkel, som i alla hänseenden fördelaktig utväg, att förstärka en inrättning, hvars fullkomliga och oförminskade säkerhet utgör en lifsfråga för hela landet, nemligen : rikets ständers bank. Då man besinnar, att den verkliga kapitalförmögenhet, som banken eger, sedan alla dess skulder och förbindelser blifvit afdragna, vid slutet af sistlidna år uppgick till ett belopp, i rundt tal, af 23,217,000 rår eller mera än 8,000,000 utöfver den summa af 15,000,000, hvartill grundfonden blifvit bestämd, och då dertill kommer att, genom vinstmedel, kapitalet ytterligare tillväxer med omkring 2 millioner om äret; så synes det vara klart, att, med hänsigt till bankens förmåga att, i händelse af em utredning. fullgöra alla sina förbindelser, icke det ringaste tvifvel om den fullkomligaste säkerbet kan uppstå, Men riksbanken har, förutom sin allmänna, ovilkorliga skyldighet att, liksona hvarje annan anstalt eller person, vid en möjlig slutliqvid göra hvar man rätt, äfven såsom sedelutgifvande bank, hvars sedlar åtojuta det vigtiga, i grundlagen fastställda, privilegium, att gälla såsom lagligt mynt i riket, och sålunda äro underkastade tvångskurs, en häremot svarande förpligtelse att alltid vid anfordran inlösa dessa sedlar med silfver; och deraf följer också, att en särskild, synnerlig uppmärksamhet måste egnas åt de medel, som banken eger, att under alla omständigheter kun na fullgöra detta åliggansge, hvaraf icke blott enskild rätt oeh välfärd, utan ock hela samhällets ekonomiska ställning är i högsta grad beroende. Någon ökad säkerhet i detta afseende, eller att bankens vex!ingsförmåga aldrig skall brista, ej ens för ett ögonblick, vinnes emellertid icke endast derigenom, att grundkapitalet förstärkes. Ty såvida denna förstärkning, såsom förr nästan. alltid varit händelsen, åter användes i bankens lånerörelse och sålunda kommer att bestå i fordringar hos enskilte, kan en större eller mindre tillökning i dessa fordringars belopp icke för banken blifva ett medel att, vid förefallande behof, anskaffa silfver till förstärkande af sin vexlingskassa. Härtill fordras, att åtminstone någon del af kapitalöfverskottet hålles i en sådan form, att densamma med lätthet kan förvandlas till silfver, d. v. s. består i sådana valutor, som, när behofvet så fordrar, kunna realiseras på den utländska marknaden. Visserligen skulle i sådant afseende några af Europas mest kända och betryggade värdepapper, såsom t. ex. engelska consols, kunna anses bäst uppfylla ändamålet ; och önskligt hade måhända varit, om vid den tid, då en öfverflödig vexeloch silfvertillgång hade gjort en sådan åtgärd lätt verkställbar, ett lämpligt belopp dylika papper blifvit af banken inlösta. Men då möjligheten af ett sådant uppköp för framtiden blir beroende bland annat af yttre omständigheter, såsom kurs och vezeltillgång; då Sverge dessutom nu skulle komma att sjelft utgifva statspapper, och det icke bör betviflas att äfven dessa — vare sig de, som ställas i utländskt mynt, eller de, som tillhöra ett inhemskt fondsystem — skola, sedan de hunnit blifva kända, tillvinna sig det förtroende, att desamma vid förefallande behof lätteligen kunna utomlands afsättas mot klingande valuta: så lärer det i alla afseenden vara lämpligast att den reservfond, hvars vigt för banken är i det föregående visad, kommer att bestå af svenska statsobligationer. Till rikets ständers disposition finnes för närvarande den bankovinst, som för åren 1857—1859 influtit; uppgående till omkring 6 millioner rdr, hvartill emellertid kunna läggas ytterligare omkring 2 millioner, derest, såsom K. M:t anser rättast, äfven 1860 års vinst tages i beräkning, så att hädanefter den tid, för hvilken inflytande bankovinst disponeras, kommer att öfverensstämma med tiden för den löpande statsregleringen. Af dessa medel borde nu, enligt K. M:ts tanke, en summa, som det tillhör rikets stänler att bestämma, men som förslagsvis antages till 3 millioner riksdaler, successivt användas till inköp af svenska statspapper, för att sålunda bilda den nyss omförmälda reåservfonden; hvarigenom skulle vinnas de förenade fördelarne, att bankens ställning, hvilken härvid i irämsta rummet bör afses, blefyc på ett synnerligen verksamt sätt konsoliderad (utan att dess framtida ränteinkomst bör blifva mindre, än om samma medel på enskilda händer utlåntcs), samt att en del af statsskulden, när så kan ske, placerales på ett sätt, att räntorna för densamma, i form af ökad bankovinst, komme staten sjelf till godo. I sjelfva verket skulle genom en sådan anordning insenting annat ske, än att en del af cen disponibla vankovinsten användes till jernvägsbygnadernas utförande, fastän med det väsentliga vilkor, att banken ;rhålle ett häremot svarande belopp statsobligatiover, hvilka gifva banken inkomst och hvilka i hänlelse af behof kunha användas till förstärkande af less metalliska kassa. Frågan, huruvida den till uppköp af svenska statsapper afsedda summan borde uteslutande nedläggas det lån, som skulle komma att utomlands upptasay, eller om ej åtminstone er del deraf bör ingå i let inhemska fondsystemet, är icke af någon afgöande vigt, enär otvifvelaktigt begge slagen af oblisationer äro för ändamålet användbara. Det kan mellertid ej nekas, att de fonder, hvilka komma att tällas i utländskt mynt, sannolikt skulle blifva, i ändelse af bekof, lättare afsättliga på den utländka marknaden än obligationer på svenska språket ch i svenskt mynt; men å andra sidan torde det ;ckså böra medgifvas, att det vore nyttigt, om nåson impuls gåfves å: det inhemska nya fondsystenet; äfvensom det icke bör lemnasoanmärkt, att änteinkomsten af de inhemska obligationerna förnodligen kommer att biffva något högre än af de utländska. Förslagsvis framställes derföre nu, att len uppgif asumman, 6 millioner, måtte på det sätt ördelds mellan begge slagen af obligationer, att två redjedelar eller 4 millioner användas till delaktighet det utländska lånet — en omständighet, som säkert rid dess negocierande skall utöfva en ganska gynsam nverkan -— och den återstående tredjedelen, eller 2 nillioner, deremdt nedlägges i de inhemska fondera. DÅ nu dessa sednare, enligt hvad förut blifvit unfördt, vid detta tillfäle torde Köra inskränkas til stt totalbelopp af 5 millioner fdr; skulle således den ma, som åräknades blifva uppta af allmänI NR a a Dh Sn vm RA AA