AG ET TRA RÄNTA SREESIS Breg MATA ME SSIDRATSAE 1 LER Vs RR det: sig, att, sedan alla de, såväl ordinarie som tillfälliga anslag, hvilka K. M:t ansett nödigt att vi denna riksdag äska, äfvensom ränta och amoxtering 4 det förut upptagna jernvägslånet, jemte riksgäldskontorets öfriga utgifter, tagits i beräkning så som utgående, riksgäldskontoret likväl skulle hafva en årlig tillgång af nära 1,700,000 rdr, som kan användas till ränta och amortering för ett nytt jernvägslän. Det är visserligen sannt, att denna tillgång endast är att beräkna för åren 1861—1863, eller tillsammans för tre år, hvaremot ränteutgiften för det nya jernvägslånet torde komma att omfatta äfwen en del af 1860; men denna omständighet kommer, såsom lätt kan visas, att mera än fullkomligt motvägas deraf, att den summa, som nu kan blifva upplånad, hvarken behöfver eller bör i sin helhet genast ändragas (och. om så måste ske, kan åter göras fruktlbärande), samt att följaktligen ej heller under dessa iår ränta och amortering skall utgå för mera än en större eller mindre del af beloppet, och af allt detta synes således, att äfven om den summa, hvarom nu är fråga. bestämdes, i enlighet med komiterades. förslag, till 27 millioner, skulle riksgäldskontorets omförmälds tillgång af 1,700,000 rdr om året vara mera än till räcklig för att fondera en upplåning till nyssnänmda belopp. Men å andra sidan bör ej lemnas oanmärkt, att möjligen äfven andra utgifter, än de af KR. M:t nu föreslagna, kunna komma att under denna riksdag beviljas, och att försigtigheten följaktligen to.rde fördra, att den tillgång, som riksgäldskontoret har att disponera, icke alltför uteslutande tages i anspråk för jernvägsarbetena. Och af detta skäl anser K. M:t lämpligast, att den summa, hvilken nu anvisas till dessa arbetens fortsättning, icke bestämmes högre. än till 25 millioner rdr; så mycket heldre, som den reduktion i komiterades arbetsplan, hvilken en åylik nedsättning af 2 millioner i arslagssamman måste medföra, icke är af den betydenhet, att någon rubbning i hufvudgrunderna för samma plan derigenom uppkommer. Enär således, enligt K. M:t såsigt, ur finansiell synpunkt icke något hinder möter för anskaffandet af! de medel, som erfordras för att i det väsendtligaste bringa jernvägskomitåns arbetsplan till verkställighet : enär K. M:t antager; att dessa arbeten i allt fall skola innan kort komma till utförande, men ett utöfver nödvändigheten utsträckt dröjsmål i detta hänseende obestridligen medför såväl direkt som indirekt förlust; och enär slutligen tidpunkten, med afseende på utförandet af en låneoperation, enligt hvad den utländska penningemarknaden synes antyda, alldeles icke visar sig ogynsam; anser K. M:t, att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med. komiterades förslag, till jernvägsarbetenas fortsättning under åren 1860—1863 bör, utöfver hvad som under tiden kan inflyta såsom behållning af rörelsen på jernbanorna, anvisas ett belopp af 28 millioner rdr, och att denna samma må genom upplåning mot fonderade statsobligationer anskaffas. Hvad dernäst vidkommer frågan om sättet för anskaffningen af dessa medel, så kommer dervid först öch främst i öfvervägande, huruvida den nu tilltänkta upplåningen företrädesvis bör sökas inom eller utom landet. NV Om en så riklig tillgång på disponibla kapataler funnes i Sverge, att de summor, hvilka nu erfordras till jernvägsarbetenas utförande, härstädes kunde erhållas, utan att genom kapitalernas dragande ifrån å de rörelsegrenar, der de förut varit fästade, en skadlig återverkan på våra näringar och på enskilteså. affärsförbindelser uppstode, så skulle detta obestridligen vara särdeles lyckligt; och under denna förutsättning vore det visserligen också både naturligast och önskligast, att den upplåning, hvarom nu är fråga, i främsta rummet gjorde sig dessa inhemska kapitalöfverskott till godo. Men om förhållandet deremot är, att, i den mån kapitalbildningen fortgår, de uppkomna öfverskotten i allmänhet genast absorberas af nya företag, och följaktligen icke heller något öfverflöd på rörliga kapitaler förefinnes inom landet; om, fastheldre, åtskilliga näringar, oaktadt de betydliga framsteg i nästan alla riktniogar, som på sednare tider egt rum, ännu tillbakahållas i sin vidare utveckling, och nya banor för arbetet och företagsamheten hittills ej sällan måst lemnas obeträdda, allt till följd af bristande förlag: då torde det också utan gensägelse vara nödigt att, i fråga om statens åtgärder att tillegna sig landets MORE kapitaler, tillvägagå med den största försigtighet. Det lider intet tvifvel, att staten, i fall den ville uppträda såsom täflande på den inhemska penningemarknaden, skulle, genom sin öfvermäkt i mångahanda hänseenden vid vilkorens bestämmande, kunna tillbakatränga de enskilta, vare sig invivider eller korporationer, och upplåna icke blott det kapital, hvarom nu är fråga, utan vida derutöfver. Men, såframt ej kapitaler härstädes finnas, hvilka för närvarande sakna användning i nyttiga och naturliga rörelsegrenar — hvilka åter, enligt hvad den starka kapitalefterfrågan och höga räntefoten tyckas utvisa, icke i någon väsendtligare mån är händelsen — så måste följden häraf, oberäknadt den mera eller mindre olycksbringande rubbning, som i mångfaldiga enskilta kreditförhållanden skulle genomien dylik omflyttning uppkomma, nödvändigtyvis blifva, antingen att inbemska näringar skulle, till oberäknelig skada för hela samhället, komma att sakna nödigt förlag, eller ock att dessa näringar tvingades i andra länder söka en ersättning för de kapitaler, hvilka genom statens konkurrens här bemma blifvit dem beröfvade, fOch att en skuldsättning, som sålunda af enskilta måste ingås i utlandet, skulle blifva mera betungande, än om nä garne lemnats i ostörd besittning af de inhern kepitaler, hvilka af dem begagnas, och staten deremot sjelf utomlands upplånat de medel, som för ifrågavarande allmännyttiga ändamål erfordras — derom lärer icke något tvifvel kunna uppstå. Men med iakttagande af all den försigtighet, som sålanda i detta hänseende är af omständigheterna påkallad, hyser K. M:t dock den öfvertygelse, att af dessa medel någon mindre del, hvilken här förslagsvis upptages till 5 millioner, skulle, utan ringa ste fara för näringarne eller penningeställningen, kunsg erhållas inom landet, och att sålunda åiminstone en hörjan kunde göras med införande af ett s. k. inhemskt fondsystem, angående hvars pärmare anordning K. M:t viil i det följande vidare utveckla sin mening. Efter afdrag af nyssnämnda sumina från det belopp, 25 millioner, hvilket skulle till jernvägsarbetevas bedrifvande anvisas, vore således äterstoden, eller 20 millioner, hvad som nu behöfde genom ett utländskt lån anskaffas. Men om, såsom här nedan skall närmare visas, svenska kapitaler äfven i denna upp: låning böra kunna ivgå till en del och denna andel antages till 4 millioner, blifver den egentliga ut ländska skuldsättningen vid detta tillfälle inskränkt till 16 millioner rdr rmt. Då nu det temporära statslånet, hvilket, enligt K. M:ts och rikets ständers beslut vid sistlidne riksdag, med anledning af då inträffade utomordentliga förhållanden, upptogs till närinogarnes understöd, utgjorde 12 millioner rdr, och detta lån före utgången af nästa år blifver till fullo återbetaldt — med hvilken operation den nu ifrågavarande upplåningen lätieligen kan, på ett i flera åfseenden fördelaktigt sätt, ställas i förbindelse; — så skulle, genom denna nya upplåning, totalsummar af svenska statens utländska skuld icke komma ati kas med mera än 4 millioner utöfver hvad der ar vid sluteb af sistlidne riksdag, utan att der id tages i beräkning den amorwering å förr: ernvägslånet, sedan dess egt rum; hyare not, genom 12-miilioners s omflyttning frår orärt till ect slån, den till ut er ör denna del a!