testen från en talrik bildad samhällsklass sida, är någonting, som ingen regent kan förakta Och franske kejsaren är troligen icke den man, som skulle vilja sätta sig i opposition mot en dylik opinion, såsom många andra regenter, lika enväldiga som han, skulle af någon ögonblicklig hänförelse kunna finnas benägna att göra. Han har sett mycket af verlden, och har deraf lärt sig att förstå allmänna opinionens sannolika tendenser -och oundvikliga inflytande. Han måste inse, att i en kamp med oss, i en tvist af hans egen uppfinning, England skulle blifva enigt, men Frankrike icke. En annan opinion af samma natur skulle äfven bidraga med sitt inflytande i samma riktning. I en sådan strid; som den vi här förutsatt, skulle England hafva understöd at alla liberala opinioner öfver hela den civiliserade verlden. Här och der skulle väl någon ultramontan fantast eller trogen anhängare af despotismen kunna försöka att komma fram med ett litet argument emot oss; men på det hela taget skulle de ädla sympatierna och den naturliga instinkten hos alla tänkande män i alla länder vara med oss; och ehuruväl sådant icke utgör någon ersättning för matoriel styrka, så eger denna häruti det kraftigaste understöd. De innebära en daglig uppmuntran för dem, på hvilkas sida de ställa sig; en daglig skräck deremot för dem, emot hvilka de protestera. fEDen slutföljd man kan draga af dessa betraktelser är ganska enkel och tydlig. Vi böra ej af någon slags farhåga eller skrämsel låta oss afskräckas från hvad vi tro vara rätt. Alldenstund Englands styrka är grundad på opinionen, så är i detta ögonblick den modigaste politik i sjelfva verket den klokaste för vårt land. Om England i pröfningens stund skulle besvika den frisinnade opinionen, så skulle det förlora dess sympatier, väcka dess förbittring ; och gå minste om sin egen moraliska makt. Vi ha nu ett af de största tillfällen, som någonsin erbjudit sig, att stärka vårt moraliska inflytande. Målsmanskapet för Italiens frihet är lagdt nästan uteslutande i våra händer. Med undantag af Preussen måste de stora kontinentalmakterna vara föga gynsamt stämda för berörde frihet. Franske kejsaren har sagt oss hvad han önskar, och vi veta, att ingen annan önskar detsamma. Det beror nu på oss att vidtaga.de åtgä:der, somskunna stå i vår makt för att erhålla — vi hade så när sagt bibehålla — Italiens frihet; och det är obestridligt, att vi härigenom verksamt, ehuru indirekt; öka vår egen styrka. Till de grundvalar för Englands mörsliska styrka, som i ofvanstående artikel uppräktas; och bland hvilka förtroendet för dess regering såsom sådan utgör en af de vigtigaste — ett förtroende, som man i Frankrike nu lika litet som tillförene synes veta af — må äfven läggas det fasta och af inga partiåsigter någonsin rubbade goda förhållande emellan nationen och dess konungahus. Härom yttrar det liberala bladet Daily News den 12 dennes, med anledning af prinsens af Wales samma dag upynådda myndighetsålder, efter att ha omnämnt den förträffliga metod, som blifvit följd vid den blifvande konungens uppfostran, följande tänkvärda ord: Det är en för hela folket gemensam glädje att se vår drottning under en ännu kraftfull helsa så nitiskt egna sina omsorger åt sin efterträdares uppfostran. Hennes tron utgör en storartad företeelse för alla nationer; den är den fastaste i verlden, emedan den hvilar på den konstitutionella frihetens fasta grund. Vexlande skiften synas ligga i beredskap för andra troner i närvarande tid. Vårt hopp och fasta tillförsigt är, att den grund, på hvilken Englands tron är bygd, skall bålla stånd under alla stormar och öfvergångar i det inre; och ett af skälen till denna tillförsigt är, att vi ega en suverän, som på en gång förstår uppfatta det allvarliga och det hoppfulla i det konstitutionella regeringssättet, och som uppfostrar sin son till den fulla insigten af denna sanning. Den känsla, som öfver hela landet på denna dag genomtränger vårt folk, innebär blott en önskan: må de länge lefva och lyckosamt regera, moder och son!