STOCKHOLM don 18 Nov. Det är en gammal erfarenhet att en se grare icke får genast efter en vunnen drabb ning nedlägga vapen, utan nödgas länge håll: sig beredd att försvara den vunna terränger mot den genom nederlaget förbittrade och öf. ver den lidna förlusten sig grämande motstån: daren. Och detta gäller icke blott. vid stri der om landsträckor och provinser staterne emellan. Samma erfarenhet förnyar sig på alla områden, och icke minst vid de strider. som utkämpas inom staterna mellan stridiga intressen, mellan upplysning och fördomar, mellan frihet och förtryck, mellan rättvisa och häfdvunna missbruk. Det har derföre alldeles icke förvånat oss, att se äfven de segrar, som den upplysta tidsandan bär i landet vunnit på det statsekonode besegrade fördomarnes och enskilta intressenas sida att åstadkomma en återgång. Den friare näringslagstiftningen undgick icke en stormlöpning från det gamla skråtvångets anhängare. Den friare handelsoch tullagstiftningen, som är af ännu yngre datum, har re. dan haft att utstå en och annan dust, och den har säkerligen att vänta ännu flera. Att handelsfriheten, likasom näringsfribeten, skall ånyo gå segrande ur striden, derom misströsta vi ingalunda; men den tillförsigt, vii detta hänseende hysa, grundar sig dock på den förutsättning, att handelsfrihetens anhängare icke sorglöst, med händerna i skötet, åse de reaktionära sträfvandena, utan sätta emot dem ett lika kraftigt och eftertryckligt motstånd som det, genom hvilket näringsfrihetens vänner på sin tid tillbakavisade skråmännens anfall. Sådant är måhända ännu angelägnare i detta fall än 1 det nyssnämnda, emedan förbudsoch skyddstullarnes anhängare, i sig sjelfva vida mäktigare än skråintresset, också vida lättare än detta kan träda i förbund med mäktiga intressen och för sina syften bearbeta fördomar och villfarelser, hvilka ännu räkna talrika anhängare. Att förbuds-och skyddsintresset skulle försöka att vid denna riksdag åter sticka upp hufvudet, var att förutse, icke blott derföre, att det så nyss blifvit besegradt, utan äfven derföre, att landet haft att genomgå ett tidskifte af stockning och betryck i handel och rörelse. Sådana tillfällen försummas aldrig af de enskilta intressenas målsmän för att söka verka för sina syften. Det går då så lätt och beqvämt att peka på den brydsamma ställningen och förklara densamma vara en frukt af de reformer, som rubbat dem i besittningen af de fördelar, hvilka de förut åtnjutit på det allmännas bekostnad. Mer och mindre oförtäckta bearbetningar i denna riktning förekommo redan före riksdagen. Nu börja de antaga gestalten af formliga förslag. Ett !bland dessa går ut på att lägga införselstull på spanmål. Motioner i denna syftning ha samtidigt blifvit väckta på riddarhuset och i presteståndet.. I bondeståndet har deremot, så vidt vi kunna erinra oss, något dylikt förslag ännu icke framkommit, och det skulle. mycket hedra detta stånds sunda, praktiska förstånd, om det i denna fråga visade sig ha klart uppfattat sin egen och det allmännas gemensamma fördel, satt insett, att det skydd för jordbruket, som skulle beredas genom en sådan införselstull, är helt och hållet skenbart och utgör blott ett behändigt medel, genom hvilket man söker köpa bondeståndets medverkan för att på det allmännas, följaktligen i främsta rummet på den jordbrukande allmogens, bekostnad bereda ett verkligt skydd åt helt andra intressen. Det skall blifva oss lätt, hoppas vi, att ådagalägga, att en införsel:tull på spanmål icke medför den ringaste förmån för jordbrukaren, men deremot kan medföra stora olägenheter både för honom och för landet i sin helhet. En hvar vet, att Sverge nu under en temligen lång följd af år frambragt mera säd än som åtgått för landets eget behof. En utförsel, uppgående vissa år till millioner tunnor och många millioner riksdalers värde, har derföre kunnat ega rum. Nu är det emellertid klart, att uppköp af spanmål för utförsel icke kan ega rum, siv.ca icke priset här i landet blir så lågt, ait köpmannen, som skeppar varan, kan på den utländska marknaden täfla med öfriga länder, från hvilka spanmål äfvenledes utföres. Men då priserna här ilandet blifvit sänkta till denna punkt, inträffar såsom en naturlig följd, att någon införsel från utlandet hit icke kan löna sig, äfven om varan här får fullkomligt tullfritt införas. Med andra ord: det kan icke ifrågakomma att från utlandet införa en vara, af hvilken vi sjelfva ha ett öfverflöd. att utföra. En tillfällig tillförsel i-en eller annan hamn af några hundrade tunnor utländsk spanmål, föranledd antingen af spekulation eller af en tillfällig brist på den platsen af något visst sädesslag, rubbar icke giltigheten af denna allmänna regel och blir i alla händelser en obetydlighet, som på priset i allmänhet i hela landet icke utöfvar något inflytande. Under sådana förhållanden — och de kunna lyckligtvis numera, tack vare jordbrukets utveckling, anses såsom de normala — är det alltså fullkomligt likgiltigt om någon införselstull finnes i tulltaxan bestämd eller ej. Då ingen införsel ifrågakommer, har den på papperet bestående tullsatsen icke det ringaste inflytande på spanmålspriset här i landet. Detta betingas helt och hållet af priset på de marknader, der vi afyttra det öfverskott, som landet har att aflåta. Men. invände man, de goda skördar, som AT i an SE