(Insändt.) Irrläror ooh villomoningar. Se der ett filosofiskt problem, se der två ord som göra buller i våra dagar; två ord värda guld! Två ord, som passerat tullfritt in i offentliga handlingar och många tidningars spalter! Sublima tanke, hvar fick jag dig ifrån? säger hr Sjövall. uti tragedien i Wimmerby. Låtom oss undersöka dessa ord. Hvad är en irrlära och-en villomening?. Naturligtvis det, som afviker från sanningen; men det oaktadt. gör anspråk på att bli trodt. Öch hvad: som är sanning eller icke, får man veta af förnuftet och erfarenheten. Då presterna använda dessa ord, ha de ned förnuftet och erfarenheten pröfvat sanningen. De ha rättighet dertill; De ha aldrig försvurit att hvad deras egen lära vidkommer icke rådfråga och: låta andra rådfråga förnuft och erfarenhet; de ha aldrig förbundit sig att predika och söka förmå andra att tro något annat än de sjelfva kunna tro; och i kraft af budet -allt det T-viljen att menniskornaskola göra eder, det gören I ock demp, ha de rättighet att på andras läror tillämpa just samma prof; de kunna således med skäl kalla dessa läror irrläror, sedan de på pröfningen af sina egna dogmer uppöfvat sin saniningskärlek och vunnit: färdighet uti. att skilja förnuft från