till någon debatt; men äfven om den det gjorde, äfven om den ledde ännu längre, så skall man derigenom icke aftruga oss något enda medgifvande; tvärtom, vi vilja hafva allt, som föreningsakten lofvar oss och som vi ännu icke ha fått till det yttersta — men med svenskarnes goda minne. Vi våga tro att ingen kan bättre än den gamle svenske patrioten grefve Anckarsvärd sjelf fatta ett fritt folks känslor, när sådana här ämnen komma på tal. Han är rätte mannen att ställa den frågan till, om i-sjelfva verket Sverge skulle må bättre af att hafva till bundsförvandt och fosterbroder en nation, som ringa aktade sin frihet, än en som sätter denna öfver allting annat. Att våra flaggor ha blandat sina färger, såsom fordom fosterbröderna sitt blod, det kan sannerligen icke skämma den svenska flaggan, såsom det heter i hans förslag ); det betyder blott att här bakom fje!let finns en fri nation, som också vill vara med och försvara denna flagga. Vi äro stolta öfver föreningen med det svenska folket, ty det är en aktad och storsint nation att vara förenad med; men öfver vår frihet äro vi ännu stoltare, och vi trodde att svenskarne ej skulle skämmas deröfver, utan sätta en ära i att hafva en sådan bundsförvandt. Vi trodde också att det skulle sätta en smula förtröstan härtill, ty vi äro ett så litet folk, att vår hjelp ej skulle uträtta mycket, om den lemnades på slafviskt sätt; men hvad friheten kan göra af en ringa hop, det vet svenska folket bäst. I en tid, då man i Sverge synes mer och mer glömma de fördelar man kan njuta af föreningen med en fri nation, emot dem man skördar af en undertryckt, torde det vara riktigt att påminna härom och ställa ordet till en af dess hedervärdaste och äldsta patrioter. Vi hafva länge nog i tidningarne sändt krigsbudkafveln öfver gränsen; vi kunna nu också en gång sända hvad hjertat känner, nemligen att det svenska folket är älskadt här i landet, såsom intet annat, trots all den debatt föreningen kan föra med sig, — att på samma gång vi vilja njuta vår rätt, vilja vi icke hafva mera än den; ty det svenska folkets vänskap vilja vi icke förverka. Är det billiga punkter svenskarne vilja hafva rättade, såsom storleken af våra gemensamma bidrag, — intet skall lättare vara att erhålla; är det mellanriksbestämmelser, som äro byggda på gemensam fördel och på medgifvanden, som ej angå handel och vandel, — så är porrska Storthinget genast redo att medgifva dem, hvarpå väl allaredan det närvarande gifver exempel. Då på sednaste Storthinget mellanriksförslaget blef förkastadt, var det derföre, att det, likasom närvarande mellanrikslag, ieke hvilade på sunda handelsförhållanden, utan på vilseledande teorier, som föra hän till tullförening. Denna tullförening strider mot vår grundlag och är dessutom praktisk outförbar, emedan vårt land hemtar sin väsentligaste statsinkomst af tullen, då deremot svenskarne hufvudsakligen blott ha densamma såsom skyddssystem. Genom sådant ruinerade vi vår statskassa, och detta kunna svenskarne ej vänta af oss. Då vi nekade att bifalla förslaget om svenska lagars kraft i Norge och omvändt, var det äfven derföre, att sådant strider mot vår grundlag, och emedan det skulle föra till ett slags förening. som väl tiden kan medföra, efter loppet af århundraden, men som ingen fri nation medvetet skall arbeta på. Sker en sammanslutning, som den man kallar amalgamation, så skall den ske derigenom, att de skrankor, som nu åtskilja oss, likasom falla af sig sjelfva; men så litet skola folken arbeta på att nedbryta dem, att de fastmer skola bygga på, så länge de hafva medvetande derom. Ju sjelfständigare bådas nationalkarakter är, desto större tjenster göra vi i den gemensamma andliga utvecklingen; ty så länge äro vi två arbetare, sedan blifva vi blott en. Svenskarne skola höra billigheten äfven från vår sida; ty det förslag, som nu är före på svenska riksdagen, har väsendtligen framkommit derigenom, att man blott hört på sina egna klagomål öfver Finlands förlust och hvad man bort hafva haft i ersättning derför, men aldrig på hvad vi hafva fått såsom rätt, och hvad vi hafva att säga till försvar för denna rätt. Vi skola, så vidt vi kunna, besändigt, såsom hittills, aftrycka de svenska yttrandena om vår förening, så att de kunna komma till det norskaffolkets kunskap och begrundande: men vi bedja äfven om, att de svenska tidningarne framdeles aftrycka våra, så att man derigenom kan erfara hvad vi hafva att säga till försvar. Gör pressen uti båda länderna sin pligt, så besparar man en gammal ärans man, som Anckarsvärd, att söka Syerges äre på en orätt väg, besparar honom äfven at å sina gamla dagar uttala misshag med et folks frihet, som han i sina yngre år tog till mönster. H. M. konungen har i dag hållit konselj NT MT ha NAR Hen — RE ÄRR se