mg RA SR 2 vån a FR RO RNE TA RR RA bragt ämnet å bane, förklarade sig dock ej kunna undgå att emot motisnen framställa åtskilliga anmärkniuvgär. Talaren erinrade, hurusom nödigt vore att frågan ställdes på grund af bestående fördrag och ati härvid Icke borde komma i betraktande fredsslutet i Kiel och de historiska tilldragelser, som närmast derefter timat, utan könventionen i Moss och riksakten, -å hvilka sistnämnda handlingar våra unionella förhållanden uteslutande grundade sig. Dei motionen gjorda faktiska uppgifter ahsåg talaren böra af det utskott, hvars behandliog motionen komme att till höra, noga granskas i hvad rörde uppgifna förhållanden i afseende å de båda folkens ömsesidiga bidragr till civillistan, diplomatien, handelsoch sjöfartsfonden, till dt unionella försvarsverket o. s. v., och börde undersökas, huruvida i dessa uppgifter full öfverensstämmelse med nuvarande förhållanden förefännes. Talaren förmenade, att otvifvelaktigt å senare tider ett märkbart. framåtskridande i de unionella förhållandena visat sig. Enligt talarens tanke kände och erkände norrmännen vigten af föreningen, och den yngre generationen kände den ännu starkare. Talaren beklagade, att om ock omisskänneliga framsteg i det ömsesidiga förbållandet folken emellan förspordes, ej blott norska prössen, utan ock Storthinget gifvit anledning att befara det ähnu mycket fattades i utvecklingen deraf. Delade ej motionärens tanke om svenska regeringarnes eftergifter för norrmännens npationalkänsla. Ansåg ej konung Oscars åtgärder, att gifva norska natio nen egen flagga, eget vapen 0. s. v., verkat menligt på förhållandet de båda folken emellan. Det vore ock väl sannt att åtskilliga förslag till ordnandet af nationernas inbördes angelägenheter strandat på motständ från norrmännens sida, men det borde ej heller glömmas, att äfven den svenska representationen förkastat det från Norge utgångna förslaget om jernvägskommunikationers åvägabriogande mellan de båda länderna. Talaren fann väl en revision af föreningsfördraget af nöden, men att derutinnan hufvudsakligen afseende borde fästas vid hvad redan vore genom lag bestämdt: ordnande af våra ömsesidiga yttre förhållanden, vår gemensamma diplomati, vårt gemensamma försvarsverk. Deremot borde de åsyftade åtgärderna, enligt talarens förmenande, ej intränga å det ekonomiska området, innan tänkesätten blifvit behörigen förberedda på de nödiga förbättringarne; och önskade talaren att vid detta allt måtte förfaras med aktning för brödrafolkets rätt samt med bevarande tillika af egen sjelfständighet. Riksarkivarien Nordström framhöll hufvudsakligen, hurusom, under alla yttringar af misstroende och orättmätiga beskyllningar från Norges sida, Sverge stått rent. Att från Sverge aldrig försports något bemödande att öfverskrida de gränser, som genom de slutade fördragen blifvit angående ländernas öm sesidiga rättigheter bestämda, men att i afseende å den gemensamhet i försvar och diplomati, som karakteriserade unionen, Norge deremot ofta sökt drifva fram sina anspråk utöfver hvad riksakten medgåfveAnsåg, i likbet med motionären, en revision vara af nöden för undvikande: af tvister, samt att härvid sans och måtta borde å svenska sidan iakttagas, äfven om sådant å andra sidan förglömdes. Erin rade, huruledes de från svensk sida gjorda förslag till reglering af nationernas angelägenheter i och för verkställigheten mött hinder från Norge. Trodde att detta tillräckligt visade något sjukligt, som behöfde förbättring. Ville ej försvara motionen, ty sådant behöfdes ej, men endast bemöta deremot gjorda anmärkningar. Talaren inskärpte ock vigten deraf, att de ömsesidiga abgelågenheterna togesiriktigt i öfvervägande, ovisst dock i hurt vidsträckt mån; men att de ömsesidiga förhållandena rörande diplomati och försvarsverk noga bestämdes, ansåg talaren företrädesvis af nöden till förekommande af obehöriga anspråk. Sedan med riksarkivarien Nordström flera af ståndets medlemmar instämt, yttrade sig prosten Almqvist och föreslog att till öfverläggning om de gemensamma angelägenheterna delegerade af svenska och nörska riksdagarne måtte sammanträda i Örebro eller Karlstad. Doktor Säve framhöll isyrnerhet till utskottets noggranna behandling de båda rikenas ömsesidiga judiciella, diplomatiska och handelsförhållanden. Dessa yttranden remitterades, i likhet med sjelfva motionen, till ekonomiutskottet. : Följande motionärer uppträdde häruppå : Kyrkoherden Otitterström med förslag: 1) om begränsning af utskänkningsrätt af spirituosa på ångbåtar, och 2) om införande af förlikningsdomstolar, jemte förslag till stadgar för deras verksamheöt; Prosten Emanuelsson: 1) om rättighet vid prestval för församlingarne att kalla fjerde profpredikant;-2) om förklaring af-kyrkolagens elfte kap. 2 , i den syftning, att samma lagrum ej innefattar hinder i eller förlust af medborgerliga rättigheter för den, som inom den uppgifoa tid af ett år afhåller sig från nattvardens begående. fåDomprosten Björling: om ytterligare anslag, till reparation af domkyrkän i Westerås; Prosten Janzon: om införseltull å sparmål under vissa vilkor samt höjda tullar å galanterioch kolonialvaror. Emot denna motion reserverade sig riksark. Nordström i den upplysta tidsandans namn. Prosten Källström: om nedsättning af föreskrifna pensionsåldern för storskifteslandtmätare till 53 år, äfvensom att befordran till annan tjenst, i händelse af vitsordad sjuklighet, ej måtte utgöra hinder för åtnjutande af pension i nyssberörde egenskap; Sedan kyrkoherden -Otterström uppträdt med en skar protest emot kyrkoherden Ternströms i förra plenum afgifoa yttrande vid remissen af kongl propositionen i religionsfrågan, för innehållet hvaraf vi nu ej hinna närmare redogöra, åtskildes ståndet. Esrgarestårdet, (EL 11 förmiddagen.) Vid förnyad föredragning af expeditionsutskottets förslag till condoleance-skrifvelse till H. Maj:t enkedrottning Josefina begärde hr Trägårdh ordet och förklarade, att som han, vid förslagets uppställande i expeditionsutskottet tillhört minoriteten, hade han ansett sig böra inkomma med ett nytt förslag, hvilket han anhöll få uppläsa inför ståndet. Detta bifölls, och hr Trädgårdh vppläste detta sitt förslag, affattadt i lika varma som enkla och värdiga ordalag. Hr Blanche fann hr Trägårdhs förslag till condoleance-skrifvelse lika vackert som enkelt och utgörande en skärande kontrast emot exped.utskottets uppstyltade fraser; begärde, att detsamma skulle till exped.utskottet återremitteras. Hr Lallerstedt ansåg ett återremitterande tjena till ingenting, utan trodde att ståndet, med förkastande af exped.utskottets förut inlemnade förslag, borde antaga hr Trägårdhs nu upplästa samt inbjuda de öfriga riksstånden att i denna åtgärd sig företa. Detta vann också bifall, hvadan de öfriga stånden om detta beslut skulle kommuniceras. Bevillningsutskottets. memorial n:r 2, rörande Johan Johanssons motion om kronoutskylderna på Öland lades till handlingarne, Lagutskottets memorial n:r 2, angående upphäfvande af 7 kapitlet byggningabalken, föranledde nå gon diskussion, hvarvid, sedan hr Staaffs uti nämn de utskott afgifna reservation blifvit uppläst, hr Sundvallson, Ödinansson, Staaff, Lovin, Griuå, Hjert och Boman ansåge motionen höra underlagutskottet: behandling och att den således bort af utskottet up; tagas, hvaremot hrr Kistner, Ekholm; Thollander oc Trägårdh trodde frågan böra behandlas af ekonom: utskottet. På proposition af talmannen beslöt står det att memorialet skulle återsändas till lagutskotte: som hade att detsamma i laga ordning till behanc ling upptaga. Derefter väcktes åtskilliga motioner, nemligen a! Hr Ridderstad 1) Om förändrade stadganden i afs. ende på häktning. Härvid föreslog talaren, 1:3 at hvarje person, som, med stöd af lag någon tidsutti häktad, men sedermera befunnits oskyldig, skulle ti attt Sör NT SEE fe Sa ot. BR Ar ER. MESSINA