sigt att både få Iefva, dö och blifva salig — efter konstens reglor. Vi föranledas till dessa betraktelser af det pågående arbetet i afseende på ordnandet af den medicinska undervisningen i riket. För sens commun vill det synas. såsom skulle i denna sak hufvudfrågan helt enkelt vara den, huru den medicinska undervisningen bör ordnas, för att med största sannolikhet tillförsäkra landet skickliga läkare, och såsom inga andra intressen, än den lidande mensklighetens, härvid gerna kunde komma till tals; men eburu, under striderna rörande detta ämne, äfven denna sida — de sjukas sida — icke lemnats alldeles ovidrörd, så har erfarenheten likväl visat, att densamma inom vissa regioner al den lärda medicinska verlden har högst farliga medtäflare uti hvarjehanda lärdt-medicinskt-högkyrkliga begrepp, såsom universitetsidn, rättigheten att kreera doktorer,, rättigheten att meddela venia practicandi och Gud vet icke allt hvilka rättigheter; och ingen af alla dessa förmenta rättigheter lärer hafva stor lust att maka åt sig för .en stackars patients möjliga rättighet att t. ex. ej genom konstens biträde förpassas till evigheten. Hvad oss beträffar, så har sens commun viss:rligen rätt ofta haft tillfälle att betrakta lidandet på nära håll, men har just aldrig erfarit att universitetsid6n särdeles legat den -på sjuksängen qvidande -uslingen om hjertat, om han än till och med haft nog sans och sinnesstyrka för att — efter talet är om ider, — kunna tänka sig helsans ide och läkarekonsten såsom ett medel :ill dess förverkligande. Och om vi — såsom förhållandet verkligen är — bland rättigheter, aldrig under anförda omständigheter hört nämnas något om den att kreera doktorer, så ha vi deremot ej sällan hört såsom nära nog en rättighet å patientens sida yttras den önskan, att de redan kreerade, som tillsammans rådslå vid sjuksängen, men divergera i åsigter i följd af en alltför olika uppfattning af en och samma sak — något som torde mycket nära sammanhänga med frågan om den me: dicinska bildningen — åtminstone ej skulle vara alltför högljudda i sina dispyter. De många och långa strider, som pågått rörande den medicinska undervisningen i vårt fädernesland, hafva till dato väsentligen rört sig inom de tre institutioner, som hafva sig närmast ålagdt att vårda denna angelägenhet. nemligen universiteternas medicinska fakult-ter och Carolinska institutet i Stockholm. Allmänheten har tagit föga del deri; och kanske skall det synas förmätet, att sens commun vågar yttra sig i hvad som torde anses såsom en privilegiifråga för män af facket, men ef: ter det ändå i sista instansen gäller vår bals och vår pung, så torde det-blifva svårt att helt och hållet bortresonnera vår rätt att i all ödmjukhet äfven hafva ett ord med i laget. För att göra läsaren förtrolig med sakens ställning; skola vi börja ifrån början. Det är bekant, att medicinska studiikurser vid universiteterna är på det sätt inrättad, att. sedan förut en förberedande examen i allmänt vetenskapliga ämnen (dens.k. medico-filosofisk: eller filosofiska kandidatexamen) blifvit aflagc inför filosofiska fakulteten; har studeranden ati redogöra för de egentliga medicinska studiernz uti ..de medicinska kandidat-och licentiat: examina, af hvilka den förra är att anse såsom mera hufvudsakligt omfattande vetenska pens 8. k. teoretiska, den sednare dess praktiska delar: — för så vidt teori och praktik kunne åtskiljas i denha vetenskap. Efter genomgången Jicentiatexamen. aflägges läkareen en, hvarefter fakulteten meddelar s. k. venia pråacticandin, som innefattar rättighet att på eget ansvar utöfva läkarekonsten i hela dess vidd. Genom tillägg af en akademisk disputation förvärfvas sedermera medicinse-doktorsdiplo: met: Härmed tyckes nu saken vara afslutad; och I skulle så vara, om man ej alltsedan. slutet af 1600-talet (ty så långt tillbaka går den strid, hvarom här är fråga) hade funnit, att det fö läkarekonstens utöfning ändock fordrades någonting mer än de akademiska graderna och de genom dessa ådagalagda insigter. Redan vid stiftelsen af Collegium Medicum (på 1680talet) erböll denna korporation (som under annat namn existerat alltsedan 1667) rättighet och skyldighet att, med hvarje doctor medicus, som ville blifva practicus i Stockholm. provincialeller stadsläkare, anställa en examen practicum; hvarjemte i collegii skola undervisning meddelades i anatomi, botanik och farmaci. Det är denna collegii medici skola, som, efter skedd reorganisation, år 1815 upphöjdes till ett medico-chirurgiskt institut ): — det s. -k. Carolinska institutet i Stockholm. Med anledning af den bittra erfarenheten om fältsjukans härjningar under finska kriget bestämdes. först att detta instituts föremål var att undervisa i läkarekonstens så väl teoretiska som praktiska delar, med särdeles afseende på tilldanande af läkare för armån och flottorna; men sedan efterhand institutets lärarekrafter ökats (till större antal än någondera af de medicinska fakulteternas) och dess xessurser i öfrigt tillväxt, förklarades i det år 18322 af K. M. utfärdade reglementet, att institutet i förening med härvarande sjukinrättringar må erhålla en sådan organisation, att pålitliga och tillvande praktiske läkare för alla grenar af medicinalverket till statens tjenst vid samma institut kunna datias;. Efter denna tid Kar institutet, under ledning af en nitisk föreståndare (eller, såsom han heter, inspector) .samt under medverkan af ett utmärkt lärarekollegium (hvilket bland sig räknat flera af Sverges förnämsta kapaciteter på det medicinska området), fortgått i en alltjemnt stigande utveckling, så att det, sedan ständerna efterhand beviljat flera och flera lärareplatser, för närvarande räknar icke mindre än 16 lärare, nemligen 1 professor i anatomi och fysiologi, 1 i materia medica och naturalhistoria, I i kemi och farmaci, 1-i medicin, 1 i kirurgi, 1 i obstetrik, 1 i patologisk anatomi, 1 i pediatrik, 1irättsmedicin, 1 lärare isyphilidologi, samt 6 adjunkter. Lägges härtill. att inetititbt an, alla ms tarläla tilhjelhöe fr ee A Mi AN YO AN AHO -— Om Fy ÖV KR AA FR Pe PA ER fär FD fr f — — NN An a a as en fn