Till svenska folket j och till svenska armen isynnerhot! På S:t Johannis kyrkogård i Stockholm träffas en liggande grafhäll, hvilande på en balfförmultnad ram af ek. Denna ram har få år oräknade, och när de äro till ända, halkar vården ned i mullen, för att der, efter ytterligare några år, döljas jemte hans ben, öfver hvilken den är lagd. Denne man, som hvilar! under sagde vård är Georg Carl von Döbeln segraren vid Kauhajocki och Jutas, att ej nämna Lappo och andra ställen, der hans svärd, lagdt i stridens vågskål, tyngde den till vinning för det blågula baneret — fritänkaren — den af Runeberg besjungne, — som, efter den vunna. slagtningen vid Jutas, knäböjande bland lik och spillror, tackade härskarornas Gud för segern; — sjuklingen, som, med sin i slaget vid Goudelour i Indien bräckta panna, dock bjöd densamma, omsmidd med ett jernband, trotsigt mot Tfosterlandets fiender. Det är han son hvilar der. Ännu aldrg har svensken varit likgiltig för sina stora minnen och siha stora män. . Han bör följaktelgen ej heller vara det för Georg Carl v. Döbeln. Och det är i denna öfvertygelse jag vänder mig till svenskar och finnar för att begära en tolfskilling till ett nationalmonument öfver den bortgångne hjelter och härföraren. Mera får ingen gifva, ty monumentet måste resas, ej af några få, utan af hela folket. Subskriptionen är redan börjad i klubben eGröns Stugans, , hvarest då ärendet föredrogs, genom en egen tillfällighet Döbelns fordne adjutant, landshöfding Montgomery, var närvarande. Den der påbe gynta teckningslistan är framlagd i hr Huldbergs bokhandel i Bazaren å Norrbro. Dit eller till hr landshöfding Montgomery eller till undertecknad torde de bidrag insändas, hvilka fosterlaniskärleken vill offra för ifrågavarande ändamål. De skola i allmänna tidningarne redovisas. Bestämmandet af minnesvårdens beskaffenhet torde öfverlemnas åt Gröna Stvgan,som ibland sina medlemmar räknar flera artister, eller åt akademien för de fria konsterna. Förslagsvis vill jag föreslå inskriften: : SEGRAREN vID KAUHAJOCKI OCH JUTAS GEORG CARL v. DÖBELN HVILAR HÄR, SVENSKAR OCH FINNAR) RESTE VÅRDEN. Blefve, sedan vården var rest, något öfverskott af de insamlade medlen — och hvem tviflar väl derpå — borde deraf bildas en pensionsfond för några orkesösa f. d. soldater, hvilken kunde ställas under krigskollegii förvaltning. Det vore en vård åt Döbelns minne, skönare än den, som reses på hans graf. Svenskar! Låten mig icke förgäfves hafva vädjat till eder fosterlandskänsla! Stockholm den 4 Nov. 1859. Avel. Em. Holmberg. ) Förutsatt att subskriptionen skulle tillåtas i Finland. Bref derom till Runeberg afsändes i dag,