Detta blefve en verklig nationel besparing. utom vinsten på tillverkningen inom landet: Afsättningen för de svenska jernvägarnes lokomotiver blefve likväl ej betydlig, ty antagande att vi finge 100 lokomotiver i landet, så åtginge att förse dem med hjulband 5200 centner i första uppsättning och sedan blott 261 centner om året, om de vara i 20 år. För England deremot, som eger omkring 4000 lokomotiver, och hvarest lokomotivernas tyngd blifvit så ökad, att inga hjulbandaf jern kunna stå emot det starka trycket, kunde blifva en afsättning, om stålband der levererades till billigt pris, af 200,000 centner i första uppsättningen hjulband och sedan af 10:000 centner i underhåll årligen. 400 lokomotiver byggas der nya årligen, och till dem behöfdes ytterligare 10,000 centner stål för bjulband om året. Ännu större blefve afsättningen, om gjutstålsband antoges för vagnar; och detta är ej otroligt, emedan vid expresstränernas stora hastighet (8 sv. mil i timman) slitningen är så betydlig, men endast direkt experiment kan afgöra hvad fördel som uppstår i längden, då kapitaler och räntor på olika slagen jemföras. Andra länder i Europa än England hafva dessutom behof af goda hjulband, och de amerikanska jernvägarne hemta bjulband frår England årligen till ett värde af öfver 4 millioner rdr rmt. Jemte hjulband kommer naturligtvis att requireras stål af olika egenskaper och hårdhet. ty ståls användande tilltager allt efter som priset blir billigare. Efter all sannolikhet skulle Sverge kunna i en framtid leverera en stor del af sin tillverkning i form af stål, och, då skogstillgångarne sätta gränser för tillverkningen, nationalvinsten bestå i att med samma bränsleåtgång lemna i verldshandeln en förädlad vara med omkring 6 gånger högre pris. Detta är så mycket vigtigare som engelsmännen, genom förbättrade arbetsmetoder lyckats frambringa jern, som täflar med vårt i Amerika, ja der göres i England jern, som hamras efter valsning, förses med svenska stämplar och som i Amerika föredrages framföre det, som skickas från Sverge. Se