Cneten IOP CEe53 GCIVILUSIde AJEL Ul 2USIMUOITIAt sarnt, att br Berling på byråen i Gliäcksborg har önskat genomgå de depescher, som för civillistans räkning blifvit i den sista tiden afsända, — och han torde hafva baft goda skäl dertill, enär visst folk verkligen lära i temligen vid utsträckning begagnat sig af rätten att på civillistans räkning telegrafera hem — till exempel om halmskor, nattmössor, kycklingar och kalfstekar! — det är sannt, att deita också af telegrafbyråens embetsmän medgfvits honom, men om detta varit oriktigt, drabbar väl ansvaret derför just nämnde embetsmän, som icke svarat nej, icke kammarherren, hvilken i egenskap af civillistans chef förmodligen trott sig här-handla i sin godal rätt; deremot har det åtminstone vid. de förhr, som hittills bållits, icke kunnat upplysas något det minsta till styrkande af den misstanka, att herr B: dervid äfven skulle genomstuderat några svenska depescher, än mindre rågot om att han just i det ändamålet skulle vändt sig till telegrafbyråen. Här om någontin tyckes berget komma att föda en råtta och hela affären förfalla till en ren nullitet. Äfven denna Nilla skandal skall då sluta som ett misslyekadt försök från det Hegermannska kotteriets sida, men äfven här icke utan att kasta någon skugga på den svenska regeringen, så länge det ej blifvit officielt upplyst att dess namn varit lättsinnigt begagnadt i en sak af e7 för densamma totalt främmande beskafferhet. Jag har mer än en gång reservationsvis yttret, att ministören måhända eger sådana verkö,a anledningar mot kammarherre Berling, fom kunna göra dess förfarande mot honom, icke blott ursäktligt, men riktigt; men jag måst: å andra sidan upprepa och uppreparigen, att så länge dessa anledningar hållas hemliga, (frutsatt; att de finnas!), hvaremot man encast bekämpar her Berling med anklagelser, hvilka vid första närmare analys ohjelpligt förlora all vigt, så länge kan man, om man vill vara opartisk, ej annat än taga kammarherrens parti emot ministeren, och att när denna minister dervid dessutom på fri hand tager svenska högt stående personer till sin nödbjelp, kanske utän att dessa sednare ens ega en aning derom, begår den mot dessa personer något, som icke lätt låter sig försvaras, på samma gång man sålunda endast i ett tredje partis intresse arbetar på att få det svenska hofvet stäldt i en olyckligt skef situation till konungen af Danmark personligen. Det är icke gerna jag går in i alla dessa detaljer, der jag blir vidlyftig och omständlig emot min vilja, men der en sak, ehuru litet betydande i sig sjelf, dock kunde blifva ledsam rog, om den lemnades helt och hållet åt sig sjelf, nödgas man ofta skrifva mycket, som man helst skulle se att man alldeles sluppe. Nyheterna för dagen äro ej många. Krigsministern Lundbye har i går haft en längre entrevue med konungen. Jag vet ej om den ledt till något definitift resultat. Ännu i dag fungerar han som minister, fastän hans afskedsansökan fortfarande ligger på konungens bord. General Hegermann, oaktadt Fensmark gör tjenst som generaladjutant, låtsar filosofiskt blott som fade ban några månaders permission. Dessa förhållanden äro i sanning ytterst kuriösa och man kunde kalla dem -exceptionella. H. exc. Krieger betraktar sig åtminstone som afgående. H. exc., Hall drager ut på tiden allt hvad möjligt är. Ett slut måste detta ha, men hurudant S. B. — Köpenhamn d. 31 Okt. Det nyaste, ehuru i sig sjelf gammalt nog, är att krigsministern har ingifvit sin afskedsansökan. Det vill säga sin!andra, ty: som ni vet, har han redan för någon tid sedan i en skrifvelse direkte till konungen anhållit om sitt afsked. Denna itererade ansökning är inlemnad till konseljpresidenten, och det skall nu visa sig, om denne icke också låter den ligga, liksom H. M. gjort med den förra. Inrikesministern Krieger säges vara fullt bestämd på att följa efter. Detta är något, hvarpå jag redan för längesedan förberedt er. Och alltsammans (om det nu blir vid det!) för den Hegermann-Berlingska historiens skull! Jag ser i dag att )Dagbladet, ändtligen ansett hela denna cause celebre förtjent af en Jitet utförligare redogörelse, och för egen del har jag ej skäl att i hufvudsaken vara annat än ytterst belåten med ifrågavarande artikel, enär den i så mycket fullt öfverensstämmer med hvad jag i diverse korrespondenser deröm skrifvit, Dagbladet beklagar således lika med mig, att ministeren af en så underordnad sak gjort ett stort politiskt spörjsmål; det finner det principielt vådligt, att frågan om hvem monarken vill ha till sin. resemarskalk skall kunna exploiteras i riktning af en komplett ministerkris, och det anser det för betänkligast af allt om den nuvarande ministeriella kombinationen skulle ramla utför ättestupan Berling. Det är endast en omständighet, deri Dagbladet utgår från olika förutsättning mot den mina korrespondenser ionefattat, och derföre kommer till olika slutledning. Dagbladet håller sig öfvertygadt om att Hegermanns hela anläggning mot resemarskalken är motiverad af ett öfvervägande och afgörande tryck från svensk sida. Det tyckes tro sig veta, att vid Hegermanns resa til Stockholm i fjor, i och för den Jonasska brefhistorien, ett löfte blifvit af någon gifvet cm att kammarherre Berling skulle partout offras upp, och detta enligt ett från svensk sida framsatt uttryckligt påstående. Detta — såvida det varit en öfverenskommelse mellan fyra ögon — tillhör ett gebit, der jag må tillstå att jag sväfvar i den fullkomliaste okunnighet och der det förundrar mig fögligen att Dagbladet kan veta mer än någon annan. För öfrigt har jag för min del noga aktat mig att härutinnan yttra något mera än hvad i den saken kan någorlunda positivt kännas, att nemligen på grund af dev så till sägandes officiella decharge, hvilken af tralla T hiv attaot. Hlifet myten ht