klart och Bgifvet följa, att ulldi!fördrag, af hvad natur som helst, som med fremnfande makter ingås, skola i båda rikenas namn afslutas, samt att båda rikena böra fullkomligt reciprokt, således utan några mot föreningens -grundprincip stridande, ensidiga förbehåll, bidraga till upprätthållande af gemensam sjelfständighet och ära. 2. I öfverensstämmelse med dessa grundsatser kan : Norge icke undandraga sig förbindelsen att efter måttet af nationens krafter deltaga uti det gemensamma försvaret. Det sätt, hvarpå norska försvarsväsendet nu är ordnadt med afseende på det unionella försvaret, är oförsvarligt. Det är lika obilligt som det är ovärdigt ett fritt, sjelfständigt och manbaftigt folk att ställa sig bakom förbundsbrodrens rygg och låta honom bära den väsentliga bördan af det gemensamma: försvaret. Med hvilket förakt skulle icke af svenska folket och inom dess folkråd hvarje förslag tillbakavisas; somb;ginge, ut på att vår armå icke finge användas till skydd för förbundsbrodren, till försvar af norska fästningar eller kustorter! I 25 S af Norges grundlag finnas bland andra följande stadganden: Til Angrebskrig maae Norges Tropper og RoeAottille ikke anvendes uden Storthingets Samtykke. Det ene Riges Krigsfartöier maae ikke besättes med det. andets Söfolk, uden for saavidt disse frivilligen lade sig hyre. ! Landvernet og de övrige norske Tropper; som ikke sill Linietropper kunne henregnes, maae aldrig bruges udenför Norges Grendser. Man kan tryggt öfverlemna åt den norska sjelfkänslan att bedömma, om reciprocitet och gemensamhet i försvaret äro möjliga med sådana stadganden. Det är för den enklaste eftertanke klart, att fall kunna inträffa, då unionsregeringen kan finna sig i rent defensivt ändamål nödsakad att göra ett angrepp på utländskt område, och att dertill inhemta en hel folkförsamlings bifall skulle göra hela fälttågets ändamål förfeladt. De öfriga, ensidiga förbehållen i afseende på användningen af Norges stridskrafter äro lika stridande mot unionens princip. 3. Ehuru något tvifvel icke kan ega rum derom, att unionen afsett något annat och mera än blott gemensamt försvar, borde dock detta tydligare ha blifvit i föreningsakten -uttryckt. Vitro att i öfverensstämmelse med unionens princip der bör uttalas den grundsats, att föreningen äfven har till ändamål att befrämja de båda folkens endrägt, trefnad och välgång, samt följaktligen har till uppgift att så vidt möjligt undanrödja de hinder, som i socialt och ekonomiskt hänseende motsätta sig uppnåendet af detta mål. Om en tullförening är en omöjlighet, så länge de norska statsinkomsterna hufvudsakligen basera sig på den indirekta beskattningen, så bör dock närmanden i detta hänseende ega rum i alla. :de fall, der det utan skada för någondera parten kan ske. Rättigheten till transitofart öfver de båda rikena, hvilken icke kan vara underkastad förändringar såsom tullförhållandena, borde till och med i föreningsakten upptagas. 4, För utgörandet af gemensamma utgifter måste en viss bidragsqvot efter rikenas folkmängd fastställas och denna qvot bör efter vissa mellantider i enlighet med folkmängdens förändringar omregleras. Vi ha här nämnt några vilkor, genom hvilkas antagande vi tro att mycket skulle vara vunnet för unionens befästande samt åstadkommande af fred och endrägt. De båda förenade rikena utgöra ingen stor makt, som kan spela en framstående roll på verldsteatern, men om de, i stället för att visa verlden skådespelet af en splittring, framkallad af småaktig misstänksamhet och rivaliseringslusta, läte bristen på numerisk styrka ersättas af en enig, högsinnat och kraftig anda inom sig, så skulle de, på samma gång de betryggade sitt inre framåtskridande, göra sig aktade af verlden och kunna framträda såsom ett slags defensiv stormakt, som icke behöfde fremmande hjelp och icke fruktade för något hot. MASTER EST