halmfodret jemväl är ringa, måste den oundvikliga foderbristen verka till ladugårdarnes inskränkande, DERA Eonkurslags-komit6ns förslag. (Sista artikeln.) Sedan vi merå omständligt refererat de för revision af .konkursförfattningarne utsedda-komiterades förslag till konkursoch boskilnads-lag, tvingar oss det knappa utrymmet att endast i korthet; upptagainnehållet af de fen återstående, utaf. komiterade uppgjorda förslag till förordningar, i öfriga ämnen, dem de funnit ega ett närmare sammanhang med konkurslagstiftningen,; nemligen: 1:o Huru gåld vid dödsfall betalas skall, och om urarfvagörelse, så ock. angående -undanskifande af egendom i död makas bo. Komiterade hafva ansett dessa ämnen ega ett oskiljaktigt sammanhang och derföre böra i en och samma förordning regleras, Uti der första af ofvannämnde frågor är behofvet af en lag, som bestämmer vilkoren för fordringars utsökande i död mans bo samt vidsträcktheten af sterbhusdelegåres rätt att, innan tid till urarfvagörelse är ute, disponera öfver boets egendom, allmänt erkändt.. Komiterade hafva fördenskull föreslagit att, istället för de ofullständiga föreskrifterna härom i nu gällande 10 kapitel ärfdabalken, följande stadganden måtte varda såsom lag antagna: g 1. Ej må man taga arf, utan att den dödas säld betala; ej heller må testamente tagas af annan den dödas qvarlåtenskap än den, som återstår, sedan gälden betald blifvit. 2. Vill den, som i den dödas bo eger förfaller fordran, derför njuta betalning ur boet innan tid till egendomsafträde wte är efter hvad i 5:e eller 7:e sägs (en månad efter bouppteckningens slut); ställe då borgen eller annan säkerhet för hvad han lyfter; varder boets egendom derefter inom sagda tid till konkurs afträdd,: bevake han i konkursen sin fordran, såsom vore dew ogulden, och njute ej bättre rätt än han hade innan gäldenären dog; gifve ock den det lyftade, eller något deraf, honom i konkursen frångår, sådant till boetout, med laga ränta från lyfthingsdagen. r Varder, förr än en månad förflutit från den dag, då uppteckning af boet slutad war, inteckning i der dödas fasta egendom, sökt, antingen :för:den dödas eller-för. någon dess sterbhusdelegares gäld ;. vare, de konkurs, uppstår inom sagda,tid, den inteckning, äfven om den. fastställd blifvit, emot den dödas borgenärer utan verkan, såvida den ej blifvit sökt för fordran enligt 11 kap. 2 4 jordabalken. Lag samma vare om inteckning af nyttjanderätt, sem under sagda tid blifvit. i den dödas egendom sökt. 3. För fordran, som ej förfåller innan tid till egendoms afträde ute är, vare sterbhusdelegare, sedan den tid förflutit, skyldige att ställa säkefhet, der tillräcklig sådan ej förut af gäldenären lemnad blifvit, och borgenären det önskar. Är ej i detta fall säkerhet, hvarmed borgenären må åtnöjas, ställd inom tre månader, sedan den äskades; vare sterbhusdelegarn: ej berättigode att förfallotid derefter tillgodonjuta. 4. Skall egendom emellan fiera sterbhusdelegare i skiftegå, och finves efter den döda gäld, som ej inom ett år Itill. betalning :förfaller; hafve ändå sterbhusdelegarne lof att den gäld uppsäga till betalning eit är efter uppsägningen. Borgenär, som för sin fordran har säkerhet i inteckning och vill hålla sig till den intecknade egendomen :llena, vare dock, der han sådant inom sex månader: efter uppsägningen tillkännagifver, ej skyldig att betalning taga före den förfallotid, som förut satt var; men i det fall svare ej heller sterbhusdelegare, som ej särskilt sig dertill förbundit, för det belopp, som ur den intecknade egendomen ej utgå kan. Detta förslag står i nära öfverensstämmelse med lagberedningens år 1850 afgifna förslag till 7 kap. ärfdabalken, 1, 2, 4-och 5 SS, och ändå närmare med en reservation till samma förslag af dåvarande revisionssekreterare Ginher. Ett tillägg har likväl influtit i sista momentet 2 S,angående., ogiltigheten af, inteckning i död mans fastichet, då den sökes inhan tiden, för urarfvagötelse tilländalöper. Genom antagande af;det framlagda förslaget: skulle utan tvifveb åtskilliga Juckor i nuvarande lagstiftning fyllas och tvister undvias rörande förhållandet emellan ett sterbhus elegåre och borgenärer. I fråga omurarfvåjörelse och undanskiftande af egendom afviker förevarande förslag ej väsentligt från nu gällande lågs grunder och jar i det närmaste enahanda, med det förslag i dessa ämnen, som redan år 1847 blifvit framstäldt af lagberedningen (jfr.förslaget till :7 ap. ärfdabalken), med iakttagande i öfrigt af samma procedure-vid behandlingen af ärenict inför domstol som i kokkuärs-och boskilnacdsmåd är föreslagen. I några omständigheter hafva döck kowiterade afvikit från lagberedningen, t. ex. i bestämmändet, när död mans gäld skall anses af sterbhusdelögare känd) hvilket beredningen töreslagit icke böra inträffa förr än laga kraftegande beslut, hvarigenom fördringen vore faststäld, blifvit honom kunnigt, men komiterade ansett fortfarande böra öfverlemnas åt doctrinen, d. v. s. afgörandet deraf bero af domarens pröfning; en åsigt, den äfven ref. för sin del biträder. Vidare hafva komiterade funnit betänkligt att, i likhet med lagberedningen, stadga; ovilkorlig frihet från redovisning för den sterbbusdelegare, som afträdd egendom emot borgen tillträder, hvarföre komiterade i 28 föreslagit redovisningsskyldighet äfven i detta fall inför de sterbhusdelegare, som voro omyndiga den tid, då egen iomen tillträddes, eller af laga förfall hindrade att före nämnde tid sin rätt bevaka. Slutligen har det stadgande influtit, att frågor om verkningar af urarfvagörelse för framtiden, i afseende å befrielse från gäld, skola pröfvas först då påstående om gäldens betal(23 DARRAR YT SET ARTER SLAKTAS ATS ERIADKRNT diot färvarande för vår tankar och alltifrån I