Rikståndens plena i dag ha företett åtskilliga tilldragelser af större märklighet. Största uppseende lärer utan: allt tvifvel den motion komma att framkalla, hvilken blifvit af grefve Carl Henrik Anckarsvärd väckt på riddarhuset, angående en revision af unionsfördraget mellan: Sverge och Norge. . Vi hoppas med snaraste blifva i tillfälle att gifva allmänheten dl af detta memorial, och inskränka oss nu endast att nämna, att motionären, efter en återblick på föreningens tillkomst och en redogörelse för de offer, som från svensk sida kräfdes för Jess åvägabringande, sökte ådagalägga, att till följd af norriännens alltjemt stegrade anspråk å den enä sidan, samt dynastipolitikens beräkningar och. svenskarnes undfallenhet å den andra, Sverge haft intet gagn, men väl intrång och olägenheter af sambandet med Norge. Motionären ansåg, att det nu kunde vara på tiden att svenska folkets representanter börja taga vara på nationens intressen och söka sätta en gräns för fortskridandet på den för Sveres anseende som för dess fördelar lika litet båtande väg, hvilken hittills blifvit följd. Motionen, hvars uppläsning åhördes med liflig uppmärksamhet af det ovanligt talrikt besatta buset, bvilar för närvarande på ståndets bord. Som förslaget gick derpå ut, att ständerna skulle besluta en framställning till konungen i ämnet, begärde grefve Anckarsvärd dess öfverlemnande fill ekonomiutskottet. I alla fyra riksstånden hafva förslag blifvit väckta om en framställning till konungen att utsätta dag, under loppet af denna riksdag, för sin och sin gemåls kröning. Motionen frambars på riddarhuset af frih. C, O. Palmstjerna; i presteståndet af biskop Annerstedt, i borgareståndet af hr Schwan och i bondeståndet af Lekberg från Nerike. Af de repliker,, som med anledning af: detta förslag utbyttes: i borgareståndet,. erfor man, att detsamma hade! sinuppprinnelse från landtmarskalken; hvilken i talmanskonferensen: bragt den riksvigtiga saken å bane. Förslaget, nu