Den 20 Juli. Regn och storm, som begynte redan i går, hindra oss att i däg före. taga något. Ovädret — ganska ovanligt denna tid på året — är så våldsamt, att man ej en gång kan våga sig utom hus, och himlen se! ut såsom den kunde ha sett ut vid syndafloden. Icke mycket angenämt för den, som har blott få dagar att vara här; och så är det nu för mig, . Men — jag har dock sett Konstantinopel, S:ta Sophia, sultanen och Bosforen, tack vare min artige kavaljer mr William, som varit mån om att förskafta mig hvarje skådespel här, under det att han sjelf är fullkomligt likgiltig för dem. och. icke vänder sitt hufvud hvarkenför att se. sultanen eller de turkiska skönheterna. Hvad roar då er? frågade jag, litet otålig öfver hans stoicism. Jagt och fiskel: svarade han. Och derföre begifver han sig nu till Krim. Medan stormen rasar der ute och regn och töcken skymma all Konstantinopels yttre skönhet, vill jag säga några ord om dess inre utseende. Detta är mindre skönt, ja, ibland rätt fult och styggt. Utifrån frapperas man af dess herrliga läge; af moskeåerna på höjderna; af några framstående palatser; af rikedomen på grönt, som i stadens alla tre stora delar vänligt lyser bland husmassorna och gör ett skönt afbrott mot dessa; af mängden fartyg och båtar af alla storlekar, som svärma kring stränderna. Inne på stadens gator ser man hvårken palatser eller parker mer — jag undantar dock seraljens udde, som ären lika skön som egendomlig stadsdel — man befinner sig i en labyrint af krokigös trånga och smutsiga gator, af oregelmässiga och illa vårdade hus; man går ofta emellan sophögar, stundom ser man till och med döda kattor och hundar i sin:väg., Oordning och osnygghet synas vara hemma i stadens flesta delar, Blott vid moskeerna träffar man fria