STOCKHOLM der 31 Okt. EKommunalfrågan. Ibland de mest betydelsefulla steg, som under förra riksdagen togos i framåtskridandets riktning, var ostridigt ständernas omsider fattade beslut, uttryckande deras önskan om nedsältande af en komitå för utarbetande af ett genomgripande förslag till komrmunallag. At en sådan reform, fullständigt och tidsenhgt genomförd, innebär på en gång en koncentrering.af folkets hittills tyvärr alltför spridda krafter, en lugn. utveckling af dess sjelfverksamhet, ett mäktigt. medel till dess politiska uppfostran och derjente ett återupptagande och bringande till lif af det demokratiska element, som ligger i vår urgamla författning. torde vara klart för hvar och en, som tänkt sig in i denna för fosterlandets framtid så vigtiga fråga. Att denna reform, rätt utförd och tillgodogjord, äfvenledes innehåller den grund R hvilken ett nationelt representationssystem an uppföras, samt ett ibland. de hufvudsakliga vilkoren för genomförandet och bestån: det af ett sådant system, är en -åsigt, hvars rigtighet framtiden under för öfrigt gynsamma förhållanden otvifvelaktigt lärer bekräfta. Länge har de klarseendes uppmärksamhet varit fästad på detta ämne. Det har med nit och värme blifvit omfattadt, med skarpsinnighet belyst af mer än en utmärkt fosterlandsvän. Länge syntes emellertid alla dessa sträfvanden icke vilja bära någon frukt. Centralisationens privilegierade målsmän, understödda af mängden, som ej riktigt visste hvarom saken egentligen handlade, motsatte sig länge med framgång hvarje förslag i denna riktning... 1856 års riksmöte var det omsider förbehållet att bäruti taga initiativet; och dess representanter ha härigenom i sjelfva verket inlagt en förtjenst, som i någon mån torde kunna öfverskyla mycket annat, som icke lärer befinnas egnadt att vinna efterverldens loford..; Den komitg, som af regeringen varit förordnad att afgifva förslag i denna fråga. bar nu fullgjort sitt uppdrag, och resultatet af dess arbete ligger nu för oss. Vi vilja här i korthet, med ledning af det i Posttidningen införda: referat, redogöra för hufvudpunkterna i de komiterades förslag. fBetänkandet innehåller fyra särskilta lagförslag: 1:0 till förordning om kommunalstyrelse på landet; 2:o dito om kommunalstyrelse i stad; 3:o om kyrkostämma samt kyrkooch skolråd; 4:o om landsting. Förslaget till förordning om kommunalstyrelse på landet innehåller under rubriken Allmänna stadganden hufvudsakligen följande bestämmelser: Hvad som här i formelt bänseende bör med tillfrtdsställelse omnämnas, är den bestämda råskilnad de komiterade uppdragit emellan den myndighet, som har att behandla socknens gemensamma ordningsoch hushållningsmål å -ena sidan, och den, hvilken skall sköta de kyrkliga ärendena å den andra. Den sammanblandning af dessa olikartade funktioner, som för närvarande i viss mån eger rum, har länge med skäl blifvit öfverklagad. I sammanhang härmed bar man ganska riktigt föreslagit, att kommunalstämmans ordförande må. utses bland kommunens valberättigade. En ännu vigtigare bestämmelse är den, hvarigenom rösträtten utsträckes utöfver den trånga kretsen af fastighetsegare till hvar och en, som innehar svensk medborgarerätt och eger att sjelf öfver sig och sitt gods råda, hvarvid likväl är fästadt vilkoret af en viss låg census och röstvärdet beräknas efters. k. skatteören. Att för fastighet, som innehafves af landtbo, arrendator eller hälftenbrukare, rösträtt må. utöfvas icke af egaren, utan af innehafvaren, samt att berörde rätt blifvit tillerkänd äfven myndig qvinna, utgör en reform, som med tillfredsställelse bör erkännas. Stadgandet om att för samfäld egendom -ei mer: än en må talan föra å kommunalstämma, samt att för oskiftadt bo delegare i boet. må utse ombud, fyller en lucka i hittil!s gällande föreskrifter, som härom ingenting bestämdt innehålla. På hvad grund man deremot föreslagit, att konungens befallningshafvande må hafva rätt, icke allenast att förordna om två -eller flera socknars förenande om en gemensam kommunalförvaältning,sedan de anmält sin önskan derom; utan ock att efter behag upplösa en sålunda redan ingången förening, är svårt att inse. Det vill synas som om i dessa fall lökalkärnedom och förmåga att bedöma det förhanden varande behofvet vore säkrare att påräkna hos: dem, hvilka saken närmast rörer, än hos regeringens organer. En viss samverkan emellan de kommunala myndigheterna och länsstyrelserna är en sak, hvars fördelar vi i allmänhet ingalunda vilja bestrida, och hvarvid förbållandet i Norge kan tjena oss till ett godt exempel; men man bör vid kommunälväsendets reorganisering noga taga sig till vara för en ensidig härmning af franska mönster, och söka undvika alltför stora medgifvanden åt denna centraliseringsanda, hvars öfverdrifter kommunalsystemet just är afsedt att förebygga. Ämnen, som utgöra föremål för kommunalstämmors. beslut, äro desamma, som för närvarande tillhöra sockenstämmas behandling. Enligt förevarande lagförslag utgör nemligen hvarje socken på landet för sig ett särskilt kommunalsamhälle; icke säsom i Norge, der (se Lov af 14 Januar 1837 om Formandskaber; paa Landet) i hvarje pastorat skall vara ett s. k. förmanskap, som skall bestå af delegerade från hvar och en af pastoratets socknar. Kommunalsamhäöllet eger att utse en kommunalnämnd, . hvilken det tillhör att ombesörja verkställigheten af kommunalstämmans beslut i alla de fall, der ej sådan