icke. Det är tydligt att korregpondensen är författad på fri hand af en parisare, som sett här i Sverge; huru : man sörjer fader och moder och ; som inbillat ssig. att alla -menniskor gå alldeles lika långt i yttre sorg efter en konung. För öfrigt talar korrespondenten utförligt Djurgårdens skönhet; om Bellmansfesten, som man ej firat i anseende till sorgen; om Victoria Regia, som blommar häruppe i Norden herrligare än i sjelfva Paris; om konungens af Danmark besök; om riksdagens förestående öppnande; om de kyrkliga rörelserna och om de nya kommunikationsanstalterna. Enligt franska trycktvångslagen skall hvarje tidningsartikel vara undertecknad med författarens namn. Nu omtalade korrespondens från Stockholm är signerad: Klokhufvud. Icke ör författaren i någon utmärkande grad skäl för namnet, och naturligtvis bör han deticke heller. Således kan sjelfva den franska censuren låta narra sig, bara man narrar den på svenska. Andra numret af veckoskriften innehåller åter några artiklar om Ryssland samt krönikor från både Köpenhamn och Kristiania. Det märkvärdigaste i den förra är frasen: hofvet är oftast i Flensburg, hvars magnifika slott grefvinnan Danner älskar och förskönar genom sin vistelse. Den charmanta, grefvinnan, heter det vidare, har i alla hänseenden visat sig värdig sin stora lycka, att blifva gift till venster med kungen. Hon hyser ingen ärelystnad; hennes enda sträfvan är att behaga sin kunglige make och befästa folkets kärlek till honom. Välgörenheten är hennes politik; också är hon tillbedd af hela verlden, och ingen uttalar hennes namn utan vördnad. Konungen, å sin sida, är stolt öfver henne och ger gerna efter för hennes förtjusande inflytande... För att ingenting skulle fattas i denna utomordentliga skapelse, har naturen begåfvat grefvinnan med en sådan der underbar skönhet, hvars glans ingenting tycks förmå att minska och som räcker i evighet ...... För en sådan skrifvelse borde korrespondenten hafva Elefanterorden. — Inom den danska litteraturen väntas följande nyheter: En ny roman, Charles dela Bussiere af Hauch; ett nytt band dramatiska dikter af Henrik Hertz; danska konstakademiens historia af J. M. Thiele; en anonym originalkomedi i fem akter med titeln: Modern kristendom; ett nytt häfte Eventyr og Historiers af Andersen. — Theodor Miigge, som numera synes ha valt Norge till uteslutande lokal för sina romantiska berättelser, har utgifvit en ny roman, Arvor Spangn, der handlingen är förlagd till de norska fjälltrakterna. — Förlagshandeln Hachette i Paris förbereder såsom festgåfva för den 10 November en fullständigt fransk öfversättning af Schillers verk, gjord af Adolph Regnier, grefvens af Paris informator, som i flera år varit bosatt i Eisenach. — Prof. K. L. Michelet i Berlin har nyligen utgifvif en mensklighetens utvecklingshistoria från 1773 till närvarande tids. Verket, som uppkommit af tvenne serier föreläsningar, behandlar hela revolutionsperioden, och författaren söker visa, att revolutionernas tid nu är förbi ch att nu måste komma den fredliga organisationen af frisinnade statsformer. — Fjerde bandet af Gervinus nittonde århundradets historia, hvilket nyligen utkommit, omfattar perioden för undertryckandet af revolutionerna i Italien och Spanien. Englands historiska litteratur har blifvit riktad med ett nytt, betydande arbete, Gorhkam Palfreys Tistory of New England. Man har ofta sett berättas de pilgrimers öden, som blefvo grundläggarne till verldens största republik. Men Palfrey är den förste som fullständigare begagnat alla de talrika källor till Nya Englands historia, som befinna sig i gamla och nya verldens arkiver och privatsamlingar. — Engelsmannen G. 4. Sala har nyligen gjort utomordentlig lycka med en samling af sina i itskilliga journaler, isynnerhet i Household wordsn, strödda skizzer ur lifvet i London, hvilken utkommit med titeln Gaslight and daylight. Författaren känner let jättestora vidandret London i dess mörkaste och doldaste vinklar och vrår, och den otvifvelaktiga sanning, hvarmed han tecknar verldsstadens mysterier, gifver åt hans skildringar ett kulturhistoriskt värde,