de förhandenvarande materialierna, och der. vid ådagalagt lika mycken skicklighet och takt som pietet mot den älskvärde skalden. ) det skick, hvari reseminnena sålunda blifvi bragtå, utgöra en vacker gåfva åt Sverge: skönlitteratur, en skön erinring om en på en: tusiasm och rörligt poetiskt lif rik tid och om en rikt begåfvad och ädel ande. Dei skall bli oss ett verkligt nöje att med det allra första söka göra våra läsare något när mare bekanta med dessa re seminnens innehål och skaplynne. Grunddragen till läran om dopet, af -L. Land gren. Andra genomsedda och betydligt till ökade upplagan. Gefle 1859. I förevarande arbete har den lärde författaren gjort till sin uppgift att visa huru tvi sten om barndopets giltighet har en vida djupare grund än man vanligen föreställer sig; att den beror på den skarpa skiljaktighet, som alltifrån reformationstiden egde rum emellan det calvinistiska åskådningssättet och det lutherska; att likasom Roms sakramentslära är till sin hufvudriktning en ensidig realism, så är calvinismen å sin sida en lika ensidig idealism, hvaremot vår kyrkas lära, hållande en medelväg emellan dessa båda ytterligheter, är fullt skriftenlig. Med citater ur bibeln och kyrkofädernas skrifter ådagalägger han derpå, att barnen böra genom dopet upptagas i kristenheten, samt uppdrager slutligen en historik öfver den i elfte seklet framstående s. k. katharkyrkan, hvilken, utgången eller åtminstone sammanväxt med de fordna paulicianerna (en sekt, som förkastade lagen och sakramenterna), och som, ehuru samtidig med valdensern, ingalunda med dessa får förblandas, omsid r vid reformationstiden framalstrade anabaptisterna, hvilka åter efter det mänsterska oväsendets slut öfvergingo till England, der reformerande sig och uppträdande 1 calvinistisk form. Vi känna ej buruvida vårt lands baptister, hvilka enligt Hinton tillhöra des. k. partikularbaptisternas klass, äro benägna att godkänna det här af förf. för dem uppgjorda stamträd; men det är med en verklig tillfredsställelse vi se statskyrkans teologer uppträda med det slags vapen, som hr L. har begagnat, och hoppas att den tid snart skall vara inne, då de kyrkliga striderna komma att förflyttas på vetenskapens fält ifrån tingsplatserna samt skötas af andra händer än kronbetjeningens. — Skottska reformationens historia af C. G. von Rudlof. Öfversättning af M. Westmark. Sednare deten. Upsala Wahlström 1858. Denna del af det lärorika arbetet tecknar, liksom den föregående, den kamp, som samvetsfriheten i Skottland hade att bestå emot den andliga och verldsliga maktens inkräktningsbegär, och buru den omsider gick segrande ur striden. Skottska kyrkans förföljelser under det minnesvärda tidskiftet 1639—1690 finner raan här skildrade och uppfattade ur en rent kristlig synpunkt; ett betraktelsesätt, som sällan legat till grund för sednare historieskrifvares framställningar af dessa stormiga tider. Ett särskilt intresse eger denna historia för den tid af religiösa rörelser, i hvilken vi lefva, och tilläfventyrs ännu mer för en icke så aflägsen framtid. Öfversättaren har tillegnat sitt arbete åt följande vänner och befordrare af den kyrkliga friheten inom vårt land: G. Cederschiöld, N. Ignell, J. Lumsden, P. A. Siljeström, J. P. Ph. Trottet och J. Wahlström. — Vestra Stambanan: Göteborg—Töreboda. Göteborg hos Hedlund Lindskog. Ett litet häfte på 60 sidor presenterar sig under ofvanstående titel, som ciceron åt alla som ämna resa på den redan färdiga delen af vestra stambanan. Det måste erkännas, att han fullgör sina åligganden som ciceron ganska bra, vid utpekande af de ställen och orter, som ligga i den resandes väg, och förtäljande af dervid fästade märkvärdigheter. Som ciceroner bruka, har han äfven dessutom en eller annan berättelse eller upplysning att gifva er. Så ger han en liten historik. öfver gången af jerhvägsarbetena i vårt land och lemnar ganska värdefulla råd och underrättelser för passagerare på jernvägar. En ganska god karta öfver närmaste trakter kring jernbanan samt träsnitt öfver de märkligare ställen, som antydas i boken, åtfölja den. Den koster 1: 75 rmt. — Af Carlens Bellmansupplaga har det sjuttonde häftet i dag utkommit. Det innehåller fortsättning af tredje bandet, text sid. 177--212 och musik sid. 401—416. — I Paris har börjat utkomma en nyy ståtligt utstyrd veckoskrift under titeln: Gazette du Nord. Med Norden mena fransmännen, som bekant, numera i första rummet Ryssland, och första numrets första artikel handlar således om nämnde rike. Redan så långt tillbaka som vid medeltidens begynnelse sökte en fransk konung sig en maka från det då ännu sagolika Ryssland; och hvarföre skulle icke den allians, som börjades med drottning Anna, fortfara i evighet, helst fransmän och ryssar älska hvarandra? Se der den nya tidningens politik! Dess ändamål är att göra Ryssland bekant för Frankrike och att för petersburgarne berätta de parisiska nyheterna för dagen. Det första numret innehåller således en redogörelse för den grekisk-ryska religionen och en kurir från S:t Petersburg samt en pariserkrönika. Derefter finner man att äfven Sverge lärer räknas till )Nordenv, ty det förekommer ett bref från Stockholm, dateradt den 22 September. Landet är ännu bedöfvadt af det orgliga dödsfallet, heter det. Också sörjer nan sår att en utländning häpnar. Tänken er, parisare, att fruntimren äro klädda isvart och nyttja en hvit mössa samt en stor hvit krage, så att de likna noviserna i somliga kloster. Herrarne nyttja, jemte svarta underkläder, svart frack med krusflor å krage och uppslag samt vid en hvit halsduk ett långt hvitt veck, som går ned öfver hela bröstet, , alldeles som vissa franska embetsmän vid högLv