BLAD UR MIN DAGBOK) FREDRIKA BREMER. Turkarne ha gjort allt för att ur S:ta Sophia utplåna spåren af den kristna kyrkan, men ha blott ofullkomligt lyckats. På de ofantliga jernportårne ser man tydligt spåren af korset, som blifvit utbrutet derifrån; Öch 1 altarkorets. hvälfning ser man, genom massan af kalk och förgyllning; som blifvit smetad deröfver, ännu dragen af Sita Sophias bild — full af majestät och mildhet), såsom den beskrifves af. en man, hvilken såg den. då kyrkan ännu var i kristna händer. Altaret har naturligtvis. måst ge rum åt den Gyllne porten eller nischen, som är vänd mot Mekkas heliga tempel eller Kaaba. Men då detta ligger i sydost från Konstantinopel och Sophiakyrkan, såsom alla kristna kyrkor. har sitt chof i öster, så har den mohamedanska Kyblen der fått en sned. ställning, och en sådan ha äfven de långa halmmattorna som betäcka. golfvet, och till följd deraf alla de bedjande der, Hvilka alltid under bönen böra iha anletet riktadt mot Mekkas tempel, Hvad Sophiskyrkan varit, der den stod i :all sin. prakt, kam man ana af de leraningar utaf gyllne mosaik, söm ännu ihär och der:glimma i galleriernas hvalf. Öfwer målningarne i dessa ha turkarne smetat mörkgu! färg och derpå svarta rogetier, När kyrkan stod i sin prakt, utropade dess siste höga byggmästare, kejsar Justinianus: Jag har besegrat dig, Salomon I Såsom Sophiatemplet nu står der, är det dock est stort och träffande uttryck af det or-det, som uttalades af sibyllorna, af David och ) Se Aftonbladet n:r 249.