STOCKHOLM den 29 Okt. Medan rikets ständer bereda sig, genom de i dessa dagar försiggående utskottsvalen, att komma till sjelfva riksdagsarbetena, torde en liten öfversigt af den nu lyckligt och väl öfverståndna helsningsperiodens företeelser icke vara ur vägen. : De tal, som vexlas mellan riksstånden, och de helsningar, som af ståndens talemän frambäras inför trönen, äro visserligen icke att anse såsom politiska akter i strängare mening. De pålägga inga bindande förpligtelser, och de önskningar, som der kunna uttalas, äro inga formenligt gjorda framställningar. Men de utgöra dock ofta trogna uttryck af det inom de särskilta -korporationerna rådande åskådningssätt och afspegla understundom de meningar och föreställningar, som blifvit införlitvade med det allmänna tänkesättet. Några af de under här ifrågavarande helsningsperiod fällda yttranden sakna icke sin märklighet i dessa hänseenden. . fifFföreträdesvis har man lagt märke till det af-presteståndet, genom ordföranden för dess helsningsdeputation, biskop Björck, uttalade erkännande af den ökade vigt, som borgareståndet vunnit derigenom, att det nu fått med sig förena medborgerligt bildade män bland städernas befolkning. -Till följd af denna borgareståndets sammansättning — yttrade biskopen — kan detsamma i visst hänseende anses såsom representationens kärna och ett inbegrepp af samhällskroppens framstående rörelsemomenter. Ett sådant vitsord från ett sådant håll måste utan tvifvel anses ganska betydelsefullt. Deri ligger, synes det oss, en ytterligare kraftig maning icke blott till borgareståndet, att genom sin hållning under riksdagen rättfärdiga de förväntningar, som allmänna meningen i landet fästat vid detsamma, utan äfven till det fjerde ståndet, att genom bifall till det hvilande grundlagsändringsförslag, som afser inrymmande af nya elementer i detta stånd, ibereda äfven åt bondeståndet en sådan förstärkning i anseende och inflytande, som den borgareståndet vunnit genom den utsträckta representationsrätten inom städerna. Om borgareoch bondestånden gemensamt skall man då in an kort kunna med full sanning säga, icke att de i visst hänseende kunna anses, såsom, utan att de verkligen äro representationens kärna, att dessa tvenne stånd de facto utgöra fölkrepresentationen. När borgareoch bondestånden på detta: sätt komma att -representera alla intressen, all intelligens i städerna som på landsbygden, skola de båda i förening kunna med rätta sägas representera :svenska folket, och de skola, der de äro eni:ga, kunnä gifva åt sina meningar och beslut ett eftertryck och ett inflytande, som det skall blifva alltmera svårt och alltmera betänkligt för de båda privilegierade stånden att motsätta sig. Dessa privilegierade stånd skola, wid sidan af den verkliga folkrepresentationen i borgareoch bondestånden, alltmera antaga karakteren af skuggbilder, af spöklika gengångare från längesedan förflutna tider, färdiga att bortblåsas af första starka vindfläkt, att aflägsnas genom första kraftiga påtryckning af den uti borgareoch bondestånden verkligen representerade allmänna meningen i landet. Redan nu kunde borgareståndets tal.man erinra ridderskapet och adeln om de still någon del bortfallna ståndsskilnaderna. och vi tro, att den väg, som blifvit beträdd sgenom den utvidgade :representationsrätten i städerna, och som det är i fråga att fullföljs enom en utvidgad representationsrätt bland temmansegare på landet, är den väg som gi nöst och säkrast skall leda till den med rättvisa och billighet öfverensstämmande och till tidstörbållandena lämpade or.bildning af natio nalrepresentationen, för hvilken bondeståndet visat sig så Ifligt nitälska och hvilken de: nyss inför tronen påyrkat: Att borgareoch bondestånden : redan nv kunna i det näri Yaste anses ha sammanfluti! till ett, och att Jessa stånd, eniga inbördes och sinsemellan enl,3å, skola mycket förmå. derpå häntyda. äfven de yexlade helsningstalen Sannt och. träffande yttrade Nils Larsson i bondeståndets vägnar: ?Djupt ligga föreningsbanden emellan dessa tvenne stånd, och den skarpa grinssk lnaden dem emellan har blifvi: alltmera svår att nogsamt bestämma. Båd: valda af det näringsidkande och arbetande fol. sket, känna de ock derföre nogsamt detta folk: tällning, dess önskningar och: behof; och de är ju då så naturligt, att de räcka hvarandra handen tll bistånd under gemensam sträfvar för gemensamt väl.? — Och då borgarestån. det talman i sitt svar erimrade hurusom bondeståndet vid så många tillfällen visat sig mäktigt att fördomsfritt uppfatta sitt lands ange lägenheter och bedöma tidens frågor ur de: klarnade fänkesättets synkrets,? synes det oss som hade han utställt enanvisning på bonde: ståndets upplysning och fosterlandskärlek, son detta stånd efter all anledning icke skalllemns :oinfriad. ; å Återgå vi till biskop Björcks helsning till borgareståndet, så befinnes det visserligen, at biskopen, då han i det tredje ståndet måst erkönna ett inbegrepp af samhällskroppens framstående rörelsemomenter; lät icke otyd: ligt förstå att kroppen behöfde en för rörelserna bestämmande ande, och att presteståndet hade något anspråk. på att få vara eller representera denna ande; men då mar hörde huru borgareståndets talman fann sig föranlåten erinra det högvördiga ståndet om de frågor, som trogfrihetens målsmän ställa till riksdagen; då vidare Nils Larsson, också påminnande om de religiösa tvisterna, upp: fordrade presteståndet att så behandla denn: