fade man på hvarann med knytnäfvarne och icke sällan begagnades ett eller annat ben eller andra lemningar från måltiden som tillhyggen. Kampen började utan den ringaste anledning. Möttes två personer, strax foro de i håret på hvarandra, utan aktniog för ålder eller kön. Man hvarken gaf eller begärde pardon; hvar och en slogs och värjde sig så godt han kunde. Den öfvervunne blef vanligen liggande i snön och segerherren skred så vidare till nya bedrifter. Slutligen ledsnade vi vid detta skådespel och begåfvo oss vid mörkrets inbrott på återvägen.n