0. TT VG RY TS CA Pt RE föranden, som voro skriftligen affattade, medgifver icke tiden för dagen ätt redogöra, men nämnas bör dotk, att Larsson uttalade en sträng förkastelsedom öfver dem af bondeståndets ledamöter i förra riksdagens statsutskott, som skulle utan reservation hafva låtit de förhöjda anslagen tillstyrkas. För att undvika en utskottstillsättning sådän söm den 1856, var det som man nu äskade en ny ordning för elektorsvalen. Det var också stridande mot allrättvisa att från vissa län skulle utöfvas lika inflytande på utskottsvalen utaf 2 representanter som af 8 från andra, eller att representanter från län, som hafva en ringa bevillningstaxeringssumma, skulle hafva lika mycket att säga i fråga om utskottstillsättningen som representanterna från län med flerdubbel bevillning. Larsson ville likväl :med afseende på förhandenvarande omständigheter blott yrka, att sedan en elektor för hvarje län på det gamla sättet, genom acklamation, blifvit utsedd, skulle en förstärkning af elektorskåren väljas på så sätt, att 7 ledamöter till densamma valdes af hela ståndet samfäldt med slutna sedlar, utan afseende på län. Sven Heurlin fann detta förslag hvarken gagna eller skada, men ansåg att 50 års praxis, som icke förcrsakat veterliga missbruk eller missbelåtenhet, ej borde öfvergifvas. De föreslagna omvägarne vid elektorsvalet trodde han leda till ökade statsutgifter och tidsspillan. För öfrigt fann han det icke rättvist att lägga länens skattebelopp till grund för elektorsvalen. Man representerade här hvarken mantal eller antalet själar. Representanterna af bondeståndet hade lika rätt, antingen de, såsom nu förekom, vore valda för 47 mantal eller 500; antingen deras kommittehter uppginge till hundratal eller tusental. Om en elektor valdes från hvarje län, så vore man i tillfälle att känna hvilken som dertill vore lämplig. För öfrigt motsatte han sig sluten omröstning, emedan han trodde ingen af bondeståndet vara så feg, att han icke vågade öppet stå för sin mening. Många instämde. Opinionen delade sig nu emellan dessa begge förslager. För det gamla valsättet uppträdde Östman, Anders Eriksson, Nils Svenssen i Ebbarp, Olaus Eriksson, Per Persson från Wermland, Falk, Per Erik Andersson, Lärs Rasmusson, Matts Persson och Lagergren. För ett nytt valsätt uppträdde deremot Sköldberg, Nyqvist, Bjerkander, Lundahl och Hedström, och till dessas mening slöto sig mer eller mindre bestämdt Mengel, Uhr, Nils Olsson, Jöns Persson, Anders Gudmundsson och Per Nilsson. Rosenberg från Kristianstads län fann frågan dela sig i en teoretisk och en praktisk. I teoretiskt hänseende kunde icke nekas; att alla ståndets ledamöter inom ståndet tala med lika rätt, så att det vore obestridligt, att hvar och en skulle hafva lika röst i frågan om elektorsvalet, och att således det enligt principen vore riktigast att valet skedde samfäldt och att hvarje riksdagsman röstade på det antal elektorer, som vore bestämdt. Men detta hade sina praktiska svårigheter, enär de nykomna föga känna de särskilta ledamöterna. Det vore derföre nödvändigt att man valde länsvis, då man alltid börde känna hvilken inom länet vore mest egnad att blifva elektor. Skulle vid ett sådant, länsvis förrättadt val personer med erforderlig kännedom om ståndsledamöternas karakter och förmåga blifva förbigångna, så kunde man efteråt insätta dessa såsom förstärkning i elektorskåren. Talaren ville derföre att frågan om förstärkningen, som endast borde hafva till föremål att insätta den erfarenhet, som kunde vara förbigången, skulle uppskjutas tills 24 länsvis valda elektorer blifvit utsedda. Emot det af Larsson från Östergötland uttalade klander emot förra riksdagens bondestånd och isynnerhet dess statsutskottsledamöter uppträdde Per Mattsson och Lars Rasmusson med den erinran, att ståndets ledamöter i statsutskottet förgäfves emotsatt sig de förökade anslagen, och att ståndet sjelf aldrig kunnat genomdrifva sina beslut, utan antingen haft tre stånds beslut emot sig eller i förstärkta statsutskottet fått sin mening omfattad endast af en minoritet. Till en närmare redogörelse för denna ganska pikanta diskussion, den första af någon betydenhet i denna riksdags bondestånd, torde vi en annan dag återkomma. Resultatet af densamma blef emellertid, att man beslöt välja elektorer på det gamla sättet och efter förut brukliga grunder, samt att följande till elektorer utsågos, nemligen: Johan Pehrsson från Upsala län, Josef Holm från Stockholms län, Johannes Andersson från Skaraborgs län, Sven Heurlin från Kronobergs län, Sandstedt från Jönköpings, Mallmin från Westmanlands, Jonas Andersson från Östergötlands, Lars Eriksson i Wik från Södermanlands, Anders Eriksson från Elfsborgs, Måns Månsson från Kalmar, Liss Lars Olsson från Kopparbergs, Lekberg från Nerikes, vice talmannen Per Ersson från Wermlands, Erik Ersson från Gefleborgs, Paul Hedström från Westernorrlands, Nils Larsson från Jemtlands, Johan Lindström från Westerbottens, Herman Öbom från Norrbottens, Lagergren från Gotlands, Per Nilsson (genom lottning med vice talmannen Ola Svensson) från Malmöhus, Jöns Persson från Blekinge, Anders Gudmundsson från Hallands och Olaus Eriksson från Bohus län. I FR On brttg mm 4 PR FR Ft dr JR VA tr VR Kr kr rr KR KR RA KR EEEEEPEEEEEEREREEEN —— Phoeniz-fusionens bänkmanslista. Grefve Posse, Gösta, possessionat. Grefve OCronbjelm till Flodstad, Lars Fredrik, major. Grefve Hermansson, Carl, brukspatron. Grefve af Ugglas, Carl Ludvig Fredrik, öfverste. Grefve Barnekow, Kjell, kammarherre. Frih. Flemming af Liebelitz, Axel, kapten. Grefve Gyldenstolpe, Carl August, kammarherre. Frih. von Däben, Gustaf, professor. Frib. Leijonhufvud, Carl Gustaf, hofrättsassessor. ,Frih. von Höpken, Nils Albrecht, possessionat. Frih. Akerhjelm af Blombacka, Claes Ewert, öfverste. Frih. Silfverschiöld, Carl Otto, possessionat. Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik, f. d. ryttmästare. Frih. von Vegesach, Achilles, major. Grefve Gyldenstolpe, Emanuel Romanus, öfverstelöjtnant. Hr Sparre af Rossvik, Sigge, kammarherre. Grefve Hamilton, Hugo Bengt Archibald, kammarherre. Hr Hjerta, Carl Gustaf, kapten. Hr Silfversvärd, Gustaf Reinhold, kapten. Hr Tham, Casper Wolrath Victor, kongl.fhofpredikant. Hr Montgomery, Gustaf, f. d. landshöfding. Hr Påhlman, Anders Gustaf, bataljonspredikant. Hr Klingenstjerna, Eric Gustaf, kapten. Hr Cederschiöld, Fredrik August, professor. Hr Hägerflycht, Carl Hendrik, major. Hr Mannerskantz, Carl Axel, kapten. Hr Lagercrantz, Carl Gustaf, major. Hr Jägerschiöld, Edvard Lars Mauritz, kapten. Hr Reutersvärd, Patrik Oscar, kapten. Grefve Hamilton, Malcolm Walter, kapten. Hr Adlercreutz, Axel, revisionssekreterare. Hr Råfelt, Anton, f.d. komm.-kapien. Grefve Lagerberg, Carl Sven Axel, öfverstelöjtnant. Hr Steuch, Mathias, brukspatron. Hr Bergenstråhle, -Alexander, kapten. Hr Ehrenheim, Per Jacob, possessionat. Hr Blomstedt, Johan Otto, kammarherre. Friherre Wrede, Casper, possessionat. Herr von Krzemer, Anders Robert, kapten. Herr Montgomery, Carl Hampus, kapten. Hr Blomstedt, Carl Reinhold, kapten. Hr af Sillen, Lars Gabriel, f. d. statskommissarie. Hr Anckarsvärd, Wilhelm Theodor, intendent. Friherre Stjernstedt, Lars, hofrättsråd. Hr Lorichs, Fredrik Reinbold, registrator. Hr Gripensvärd, Jacob Olof, auditör. Hr von Printzenereutz, Bernhard Wilhelm, expeditionssekreterare. Grefve von Rosen, Adolf Eugåne, öfverste. Hr Skogman, Carl Johan Alfred, kaptenlöjtnant. Hr Akerman, Fredrik, president. Phoeniz-fusionens elektorslista. Grefve Gyldenstolpe, N., f. d. statsråd. Grefve af Ugglas, L., öfverste. Grefve Björnstjerna, C., öfverste. Friherre Palmstjerna, C.Ö., f.d. statsråd. Friherre Tersmeden, W. F., f. d. ryttmästare. Grefve Hamilton, H., kammarherre. Hr Hjerta, C. G.,kapten. Hr Leijonanker, F. W., öfverstelöjtnant. Hr Hägerflycht, C. H., major. Hr Montgommerie, R. N. G., brukspatron. Friherre Alströmer, O., expeditionssekreterare. Hr Mannerskantz, OC. A.. kapten. Pa Ac vara a V OA BA AO AMV Or VR VR ER KR kg kr VD -— kn Ft PR OR