RIKSDAGEN. PLENUM PLENORUM. Sedan H. M:t konungen till riksståndet hållit det trontal, som. vi på annat ställe : bladet meddela, och statsministern för utrike: ärendena uppläst berättelsen om hvad sedar sista riksdag uti rikets styrelse sig tilldragit. framträdde, på i grundlagen föreskrifvet sätt jandimarskälken och talmännen inför konun gen och framförde, i ståndens namn, deras underdåniga vördnad. Hr grefven och landtmarskalken yttrad: härvid: S. A. EK. Den tidrymd, som förflutit sedan rikets ständer scd nast fingo inför konungatronen nedlägga uttrycken a deras underdåniga vördnad, har ej varit lång, me: för Sverge skiftesrik. — En innerligt älskad, i svei ska häfderna. oförgätlig konung har bortgått, och p: tronen sitter nu den furste, hvilken redan förut si som ledare af statens angelägenheter med kraftfu: verksamhet dem omfattat, dermed förvärfvat sig rät: till nationens kärlek och tacksamhet samt gifvit s sköna förhoppningar för framtiden, befästade geno förklarandet, att landet skall med Jag byggas. Rit derskapet och adeln utbedjer sig att få med dj: vördnad, med varmaste tillgifvenhet tillönska I. I M:t en långvarig, ärofull och lyckosam regeri Under mera än fyratio år har fredens lugn me: fört sina välsignelser för de begge förenade riken: oansedt de hotande moln, som stundom i vårt gran. skap uppträdt. — Att detta fredslugn mätte fortfar: och Sverge åt utvecklingen af sina inre förhållande få tillfälle egna sina krafter, är visserligen allas vt önskan, vårt hopp; men om krigarens svärd skul för landets försvar erfordras, må B. K. M:t med til försigt påräkna att ridderskapet och adeln skall tr: get följa sin konung och vara beredt att, nu som ft offraäsina personer till värn för landets sjelfständi, het och oberoende, — Under fredens skydd kuur dock lika oförgängliga lagrar skördas, och ridderskar och adeln anhåller, att E. K. M. måtte vara förviss: derom, attgridderskapet och adeln, med varm kärlet