STOCKHOLM den 24 Okt. Riksdagens högtidliga öppnande medelst: gudstjenst i Storkyrkan och plenum plenorum l: på rikssalen har i dag försiggått. Rikets ständer, som samlats på sina särskilta rum, gingo l. i procession ståndsvis upp till Storkyrkan, för) att der afhöra riksdagspredikan. Liksom vid de begge senaste riksdagarne egde ej heller nu den förr vanliga processionen från slottet till kyrkan. och derifrån tillbaka till slottet rum, utan begaf sig H. M. konungen åtföljd af hertigen af Östergötland i vagn till och ifrån kyr. kan, der äfvenyalla de personer, som eljest skolat i processionen deltaga, direkte infunno : sig. Riksdagspredikan hölls af biskop Milln i Karlstad, såsom den yngste af biskoparne, med ingångsspråk: Genom de frommas välsignelse varder en stad upphöjd, men genom den ogudaktiges mun varder han nederbruten. Ordspr. 11: 11. Texten var: Rättfärdighet upphöjer ett folk, men synd är. ett folks förderj och det härifrån -hemtade ämnet: Synden ett folks förderf, rättfärdigheten dess upphöjelse. Altartjensten förrättades af prostarne Schram, Söderberg och Lodell samt kongl. hofpredikanten Moren. BlEfter gudstjenstens slut uppgingo ständerna till slottet, adeln: till H. M:t konungens rum. samt de tre öfriga stånden till rikssalen, som redan förut blifvit öppnad för dem af allmänheten, som erhållit inträdeskort dertill. Kort derefter anlände den kungliga processionen; som emellertid samlats i konungens rum. företrädd af drabanter, härolder och pager Man såg der ridderskapet och adeln, svenska och-.norska: statsråden, : högsta .domstolens ledamöter, de särskilta staberna, serafimerriddarne, : hofstaten, de båda arffurstarne samt slutligen H. M:t konungen, omgifven af justitiestatsministern och norske statsministern, begge i ceremonidrägt med: ordönskedjor, samt sin stora: vakt. Konungen samt de båda prin sarne buro furstlig krona och mantel; den kungliga kronan och öfriga riksregalier lågo på ett bord vid sidan af konungen. Sedan konungen intagit sin: plats på tronen, äskades ljud af riksmarskalken, hvarefter H. M:t med klar och ljudelig stämma höll följande ta till ständerna: Kongl. Maj:ts tal till rikets ständer, på rikssalen, vid riksdagens öppnande, den 24 Oktober 1859. Välborne, Ädle och Välbördige, Ärevördige, Vördige, Vällärde, Ä reborne, Förståndige, Välaktade, Hedery ärde och Redlige, Gode Herrar och Svenske Män! Då jag i dag, för första gången, helsar Eder såsom Konung, hvila mina tankar, likasom Edra, på ett gemensamt föremål för vår vördnad, vår saknad och vår tacksamhet. Hvad min högt älskade, hädangångne Fader varit för de Folk, hvilkas sällbet utgjorde målet för hans oaflåtliga sträfvanden; derom vittnar den sorg hans allt för tidiga bortgång i alla hjertan uppväckt; derom vittnar det nyttiga han förberedt, det goda han utfört. Hans handlingar skola lefva i häfderna, och ännu af våra sednaste efterkommande skäll den fridsälle och folkkäre Konung OSCARS minne prisas och välsignas i Nordens Förenade Riken. Till mig har, såsom det dyrbaraste arf, jemte hans Kronor, öfvergått hans kärlek till Folket och hans omsorger för dess väl. Hans föresyn skall tjena mig till ledstjerna; mina handlingar skola bevisa att min ädle Faders efterdömen slagit djupa rötter i mitt hjerta, och att detta, lika med hans, klappar varmt för Fäderneslandets ära och välgång. För. uppnående af detta höga och för oss alla lika dyrbara mål, förlitar jag mig, Gode Herrar och Svenske Män, på Eder kraftiga och fosterländska medverkan.. Då Konung och Folk gå hand i hand, kunna de, med den Högstes bistånd, lugnt mötse kommande tider, och finna inom Sig sjelfva. den styrka, som upprätthållandet af Fäderneslandets sjelfständighet en gång kan kräfva, Grundad på ömsesidigt förtroende, skall denna enärägt alstra ömsesidig tillfredsställelse, och Jandet deraf skörda den lycka, hvilken vi. alla eftersträfva. Till denna lyckas befästande bidraga äfven utsigterna för en stadgad Thronföljd... Med lika sann glädje som jag sjelf, hafven: Jderföre otvifvelaktigt, Gode Herrar och Svenske Män, erfarit min Brorgong, Hertigens af Wermland, födelse.r.svr 2 Den gärd af aktning och saknad, som främmande makter åt min vördade Faderg minne egnat, har djupt rört. mitt hjerta, och från dem alla har jag emottagit de mest tillfredsställande försäkringar om deras önskan att upprätthålla de med dem lyckligtvis rådande goda förhållanden. ;