ställande svaren. -Till. detta mediarekall, midt 1 väg svallet af de oroliga vränningarne, har Sverges preste stånd den företrädesr:tt, hvilken ostridigt tillkommer alt, som representerar det heliga på jorden, och bor. gareståndet skall räkna för en heder att åberopa presteståndets upplysta samverkan för befrämjande af allt, som leder till det gemeasamma, älskade fosterlandets ära, framsteg och lycka! Boörgareståndet utbeder sig att alltid få vara in neslutet i högvördiga presteståndets förtroende och välvilja. Till bondeståndet ställde biskop Björck den maning och önskan, att bondeståndet måtte kraftigt medverka till folkskoleväsendets och kommunalinrättni garnes utveckling, Genon framgång åt sträfvandena i sistnämnde hänseende skulle -embetsmännens antal kunna minskas och isynnerhet presterskapet befrias från den mängd verldsliga bestyr, som nu i så hög grad drager dess tid och dess verksamhet från utöfningen af dess egentliga kall. E-Härpå svarade bondeståndets talman: f Det högvördiga presteståndets välkomsthelsning och deri uttalade varma nit för a!lmänt och enskilt väl skall bondeståndet icke förgäta att till dess rätta värde uppskatta. Den oro, som tidtals förspörjes från vissa trakter inom vårt älskade: fosterland till följd af olika uppfattning af religionens bud, är visserligen bekymmersam; men af redan kända tilldragelser finnas det likväl giltiga anledningar till förhoppning, att presterskapets allvarliga nit i utöfningen af dess ansvarsfulla kall jemte föredömet af en exemplarisk vandel skall åstadkomma ett önskvärdt lugn. Med dessa tänkesätt anhåller bondeståndet att fortfarande få vara inneslutet uti högvördiga presteståndets vänskap och förtroende. På ridderskapet och adelns temligen innebållslösa helsningstal. till borgareståndet svarade detta stånds talman: Ridderskapet och adelns till det nybildade bo:gareståndet framförda helsning innebär ett förnyadt bevis af Sverges riddersmäns och ädlingars alltid lika varma fosterlandskänsla. Så uppfattad, är denna helsning tillika ett för borgareståndet kärt och betydelsefullt budskap för ridderskapet och adelns tänkesätt om riksståndens gemensamma förbindelse att, utan afseende på tillfälliga, till någon del redan bortfallna ståndsskilnader afgöra de stora och vigtiga tidsfrågorna till konungens och fäderneslandets gemensamma gagn, ära och lycka. De två riksstånd, som enligt grundlagens föreskrift i detta ögonblick gå hvarandra till mötes med ömsesidiga välönskningar, haf: va under flera riksdagar i många af dagens vexlande frågor mött hvarandra i ädel täflan för fäderneslandets väl. Ett nytt fält erbjuder i dessa hänseenden den riksdag, som nu öppnat sina dörrar. Lifligt omfattande hvarje tillfälle att dertill i sin mån medverka, hoppas borgareståndet att i dessa sträfvanden tillvinna sig fäderneslandets gillande vittnesbörd, och detta skall då i främsta rummet äfven innefatta ridderskapet och adelns! Under förhoppniog, att hvarje redligt och ridderligt bemödande må krönas af framgång och tillfredsställelse, anhåller borgareståndet att i höglofliga ridderskapet och adelns ynnest och välvilja städse vara inneslutet. Ordföranden för bondeståndets deputation, riksdagsmannen Nils Larsson, helsade ridderskapet och adeln med följande ord: Högvälborne hr grefve och landtmarskalk! Höglofliga ridderskap och adel! Då rikets ständer nu återigen sammankommit till ett allmänt riksmöte får bondeståndet, genom oss dess deputerade, enligt gammal god sed och på grund af hjertliga känslor, till höglofl. ridderskapet och adeln frambära sin vördsamma vilkomsthelsning. Maktpåliggande äro de pligter, som representanterna äro kallade att utöfva, och stort är det mål, hvartill allas sträfvanden böra syfta. Om ock intressena någon gång kunna synas skiljda, så beror detta blott derpå, att de betraktas från olika synpunkter eller att de icke äro verkliga och sanna, ty annars skola de nödvändigt sammanfalla till 8tt: det gemensamma fäderneslandets. Den upplysning och de ridderliga tänkesätt, som man hos ridderskapet och adeln är van att finna, skola otvifvelaktigt — bondeståndet är derom förvissadt — verksamt bidraga till att bringa våra blifvande förhandlingar till ett med detta enda intresse öfvergasstämmande slut. Lifvadt af denna trösterika förhoppning och af en varm känsla för fosterlandets väl, utbeder sig bondeståndet att fortfarande få vara inneslutet i höglofl. ridderskapet cch adelns aktning, välvilja och förtroende! Till presteståndet yttrade Nils La:sson å bondeståndets vägnar: Högvördigste br doktor och erkebiskop! Höcvördiga prestestånd! Bondestiånde. frambär genom oss, dess deputerade, till högvörd ga presteståndet sin vördnadsfulla väliv blund de ömtåligaste och tillika samhällsvigtiguste frågor, som i folkrepresentationen kunna behaodlas, är den, som rörer landets religion. En sådan fråga sår nu för oss, ty ifrån alla landsändar förspörjas klagoljud öfver religiösa tvister och deraf uppkommande söndringar, och vi utbedja oss högv. presteståndets trogna bistånd att samvetsgrannt och med vishet behandla denna fråga så, att i vårt fria land billig klagan öfver samvetstvång icke må förefinnas. Under detta riksmöte förekomma äfven i öfrigt frågor af betydlig vigt, och på det dessa skola genomföras till fäderneslandets båtnad, tillite vi högv ståndet, som från uråldriga tider deltagit i folket: rådslag och beslut samt vårdat sig om dess sannv bästa, att äfven nu, såsom fridens budbärare, inon riksförsamlingen stifta och uppehålla enighet, som är folkets styrka och ära, samt med sitt upplysta tänke sätt medverka till beslut, som befordra landets förkofran i styrka öch välstånd samt folkets sanna upplysning. a Med nedkallande af försynens mäktiga beskyd: öfver stat och kyrka, anhåller bondeståndet vördnads fullt at. fortfarande få vara i nesutet i högv. preste ståndets aktning och tillgifvenhet. Bondeståndets helsning till borgarestånde hade följande lydelse: Högädlerhr talman! Vällofliga borgarestånd! Det är ett kärt uppdrag vi fullgöra, då vi eger skap af bondeståndets deputerade till vällofliga boigareståndet frambära en hjertlig välkomsthelsning Vid denna helsning och vid ett sådant tillfälle sor detta, då fölkombuden åter komma tillsamman för at rådslå och besluta om landets vigtigaste angelägen heter, semmanknyter sig så lätt miunet af det för fl :ed tanken på det tillkommande, och dett: så mycket mera, då det förra kan gifva någon trö: åt den sednare. -Bondeståndetkan icke gl varma deltagande för de lägre fol som borgareståndet vid så mången föreg dag visat, eller Nn: trofåsthet och v emellan dem båda år deståndet hemtar ningar för framtiden. banden emellan dessa tve gränsskilnaden dem-omel ätt noggrannt ringsidkande och arbi före nogsamt detta fo och behof, och det är ö räcka hvarandra handen till hj