GEN BLICK BAROM EULISSERNA). : AP J. F. SMITH. (Författare till Den siste af siu ätt.) Det var en lycklig dag för alla — äfven Marmaduke kände att lifvet ännu hade någon glädje i behåll, då han såg alla dessa hjertliga ansigten; dessa glada blickar af alla de fattiga, så länge förtryckta menniskor, som väntade beskydd -och en ljusare framtid af honom. : Detta är i sanning tillgifvenhet, anmärkte Harold Tracy, hvilken stod bredvid Marmaduke och betraktade de jublande skarorna. Genom hvilket trollmedel har ri lyckats vinna en sådan hög grad af kärlek ? Grefven log. Jag skall säga er det, sade sketten, som hört frågan; han har vunnit den igenom ett medel, som den ringaste eger till hands och som de mäktigaste i ländet kunna lära sig af dem — genom välvilja och mensklighet. Tidigt följande dag begåfvo sig egaren till Burg-Hall och hans vänner till grufvan. Då de kommo till den flod, öfver hvilken de måste färdas, funno de en båt sig till mötes, rikt prydd med gröna qvistar och blommor, samt fyra af de äldsta grufarbetarne i helgdagsdrägter, att ro dem öfver. Snart voro de på andra stranden, och efter några få minuter inne i denlånga, mörka gång, som i mångfaldiga krökni-gar sträckte sig inåt grufvan. Den var ganska sparsamt upplyst, söm om föga eller intet biifvit ordnadt till deras emottagande. : Vänta baran, sade skotten med en betydelsefull blinkning, då han tyckte sig läsa deras tankar, vi äro inte inne i hvalfyet annu. : En tvär krökning förde dem hastigt till midten af grufvan; en syn, skön öfver all ) Se A. B. nir 148-153! 155160; 162—192, 194, 195, 200-213, 215—222; 224232, 235-239 och 241—244.