mentet begära undersökning på ort och ställ öfver Ostindiens angelägenheter. Engelsmännen och fransmännen hålla Peiho floden och Stora Kanalen i blokadtillstånd. Om planer för och utförande af jern vägar och andra allmänna arboten i vårt land). Med förenämnde höjd på banken vid bron kan linien utan svårighet utstakas förbi Fittja. der vägen nära en fjerdedels mil kan läzgas på naturliga marken. Nära Botkyrka förekommer en större genomgräfning och äfven sprängning. Svåraste hindret är sjön Aspen. öfver hvilken en bank af omkring 2000 fots längd måste läggas. — Om nu kub.innehållet af denna upptages till tre gånger af hvad som är beräknadt för Arstabanken, skulle detsamma uppgå . till 75,000 k. famnar, hvilken massa enligt samma pris, som förut är antaget, skulle uppgå till 450,000 rdr, men denna utfyllning kan göras för vida bättre pris derigenom att gruset tages i den höga sandåsen på skogen emellan Botkyrka och Salem och der banan iör öfrigt skall gå fram, och således utgräfningen der kan anses ingå i samma pris. I dalen vid Bornsjön ända nära Salems kyrka blefve ytterligare en bank af cirka 30 fots höjd och vid Säby en genomsprängning. dock ej svårare än på många ställen utåt den redan bygda linien. Från 4 mil söder om Säby kan banan föras öfver en något bruten mark af samma beskaffenhet som på den andra linien, antingen till Rönninge, att der inträffa med den redan bygda, eller förbi nordvestra ändan af Uttran och Glasberga, att inträffa på samma linie nära Södertelje kanal. I förra fallet blefve linien minst 9000 fot, ochi sednare fallet omkring 11.000 fot kortare än den nu under bygnad varande. Om för ötrigt, i värsta fall större genomsprängningar blifvit nödvändiga genom bergåsen emellan kanalen och Glasberga och vidare norrut, kunde kostnaden derföre få, efter det ofvan angifna pris, 70 rdr pr fet, uppgå till 140,000 rdr mer än för kroken från Rönninge öfver Uttran, utan att anläggningskapitalet för det hela blefve större, men underhållskostnaden blefve alltså betydligt mindre. Genom denna korta framställning af terrängförhållandena mellan Stockholm och Söderteije har insändaren blott velat visa, att jen bana i den nu angifna riktningen hade kunnat byggas, och att kostnaden derför efter all anledning icke kommit att uppgå ens till det belopp pr fot, som den nuvarande kostar, mycket mindre öfverstigit densamma. Besparingen hade, då man äfven beräknar underhållskostnaden, uppgått till nära 800,000 rdr, utom vinsten i tid genom en förkortning af omkring en fjerdedels mil i vägens längd. Endast den sannolika möiligheten att bespara, om äfven endast halfva denna summa och väglängd, borde , hafva föranledt noggranna undersökningar, afvägningar och uppmätninar, och kostnaden härföre skulle alltid blifvit. mångdubbelt ersatt genom den billigare anläggningskostnaden. Markens beskaffenhet emellan Södertelje och Katrineholm är föga tjenligare för en jernvägsanläggning än den redan beskrifna emellan Stockholm och Södertelje. Kostnaden för fortsättningen af jernvägen från nämnde st d var dock upptagen i det officiella förslaget något mindre än för Stockholm-Söderteljebanan, eller till 940,450 rdr pr mil. Med anledning af redan antörda förhållanden, lärer läsaren lätt finna, att äfven utåt denna, omkring 9 mil långa linie icke oväsentliga förbättringar och derigenom besparingar efter all sannolikhet kunnat göras genom noggrannare undersökning, ehuru ins. icke ansett behöfligt att ytterligare fortsätta en detaljerad granskning, som utan tillgång på specialkartor skulle blifva svårfattlig och tröttande för den:större mängden af läsare, hvilka naturligtvis måste sakna all närmare kännedom af markens ytförändringar. Någon direkt nytta af en sådan granskning skulle tyvärr ej heller uppkomma, då arbetet utåt hela denna linie på en mängd ställen redan är påbörjadt och det således numera är utan ändamål att påpeka nödvändigheten af en noggrann undersökning. Det hittills anförda torde emellertid tillräckligt visa nödvändigheten af noggrannhet för framtiden, och detta är egentliga ändamålet med den framställning af förhållandena, som här biifvit nedskrifven, och öfverhufvud med hela närvarande uppsats, hvars syfte ej är att blindvis klandra för nöjet af att påpeka andras fel, utan att fästa uppmärksamheten på den oaflåtliga nödvändigheten att gå annorlunda tillväga än hittills varit förhållandet. Med hänseende till vårt lands beskaffenhet, dess få slätter, men deremot synnerligen brutna och omvexlande mark, särdeles i Småland, Östergötlands skogstrakt, Wermland, nordvestra Westmanland och Nerike, kunna knappt tillräckligt noggranna undersökningar göras med åtföljande alternativer, så vida vi ej vilja göra anläggningskostnaden vida högre än den kunde blifva. Utom de förhållanden, hvilka vi hittills haft för ögonen såsom nödvändiga att afse vid en jernbanas bygnad, förekommer ytterligare en sak, som härpå betydligt inverkar, om man annars vill göra sig fullkomligt redo för den uppgift man åtagit sig att lösa. Det är nemgen: huruvida en jernbana i bergig och pjemn mark bör utläggas med den en gång