Så vida den i Lundblads Carl XII:s historia befintliga, efter de bästa tillgängliga kartor uppgjorda planr: tning öfver Fredrikshalls belägring får anses tillförlitlig; skulle den det af löpgrafven, der Carl befann sig, haft en med fästningsomkretsen nära parallel sträckning, till följd hvaraf Carl, som krupit upp på bröstvärnet) för att betrakta arbetet i en nära intill, på venster hand och i spetsig vinkel mot amlatranchen upptagen ny approche, antagligast och så da icke en tillfällig vridning på hufvudet egt rum, måste hafva haft ansigtetriktadt åt fästningen eller den fästnfngen nalkande approchen. I sådan ställning skulle en kula från fästningen eller dess utanverk sannolikast hafva träffat konungen på främre delen af hufvudet; ehuru visserligen föstningens detacherade verk, det s. k. Stortornet, var så beläget, att en derifrår med tillräcklig drifkraft afskjuten projektil kunnat å in vid venstra tinningen; men ett skott kunde fven från löpgrafven eller deromkring uppkastade jordhögar ha riktats åt konungens hufvud på ena eller andra sidan. För att antaga hypotesen om kulans aflossande från fästningen eller de detacherade verken måste man dessutom ha beräknat 1:o afstånden deremöllan och stället, derkonungen stupade, och 2:0 buruvida det varit möjligt, att en kula af den mindre storlek, hålet å hufvudets ena sida antyder, kunnat rån dessa afstånd framkomma med tillräcklig kraft ör att genomtränga hufvudets begge sidor jemt. hatten; helst då man tager i betraktande den tidens jemiörelsevis mindre fullkomliga krigsmateriel. De, som trott den historiska tvistefrågan definitivt afgjord genom besigtningsmännens utlätande, synas näppeligen hafva besvärat sig med dylika be i gar; åtminstone hafva dessa icke framlagts nänheten, som säkerligen. skulle hafva bättre begripit dem, än besigtningsprotokollet. Emellertid mi frågan ännu anses vara öppen, intilldess fullständigare materialier till hennes nöjaktiga besvarande blifvit framdragna. Verus. ) Se Föjtnanten, sedermera öfversten Carlbergs berättelse.