ma i rörelse. En patriotisk adress af den 27 Juli från den lilla staden Pösneck i meiningska landet hade blifvit onådigt besvarad af hertigen af Meiningen. Annorlunda gick det i Gotha. Der hade en församling af patrioter den 17 Augusti beslutat en reformförklaring, i hvilken reaktionen och Österrikes anhängare synnerligen funno att märka, att Österrikes förhållande till Tyskland ställdes i samma linie med Danmarks och Nederländernas. Hertigen af Coburg-Gotha emottog den 28 Augusti en deputation af medborgare, som öfverlemnade åt honom denna förklaring jemte en adress, hvari han ombads att huldrikt bedöma tyska folkets patriotiska sträfvanden, skänka dem en beskyddande omvårdnad samt låta befordra och understödja dem. Hertigen emottog deputationen mycket nådigt, erinrade om den bredvillighet till uppoffringar, som han under rörelsens förra tid hade visat och tillade, att han med glädje helsade sträfvandet att bilda ett stort nationelt parti. Man var ganhska spänd på den hållning, som den preussiska regeringen skulle intaga till denna rörelse. Den 13 Augusti afgafstaden Stettin till prinsen-regenten en med 575 underskrifter försedd adress, hvilken uttalade en varm tacksamhet för den af prinsen följda politik, men sedan fäste uppmärksamheten på den sedan fredsslutet ökade faran för fäderneslandet och tillade, att tilldragelserna . vid förbundsdagen alltför tydligt visat, att tyska förbundsförfattningen behöfde en gencmgripande reform, om nationens sjelfständighet och oberoende skulle vara försäkrade samt Tyskland icke i händelse af ett krig blifva fiendens byte. Isynnerhet var en gemensam tysk centralmyndighet något som Preussen icke längre kunde afråda. Blott om denna centralmyndighet gaf en borgen för en stark gemensam ledning kunde Preussen såsom europeisk stormakt längre tillhöra förbundet. Den 12 Sept. svarade preussiska regeringen genom en förklaring, som grefve Schwerin afgaf till den, som undertecknat adressen. Vid den har hela Europa och således äfven edra läsare fäst uppmärksamhet. Rättmätigheten af reformrörelsen är icke blott deruti erkänd, utan dess nödvändighet är proklamerad, ty Jet heter, att preussiska regeringen fullt erkänner rättmätigheten af den öfvertygelse, som genom de sednaste erfarenheterna och tilldragelserha i vidsträckta kretsar blifvit, oaktadt all olikhet i åsigter, stadgad, att Tysklands oberoende och makt i afseende på utlandet samt utvecklingen af dess andliga och materiella krafter i det inre förutsätta ett fast och eneriskt sammanfattande af dessa krafter och förBundets ombildning i detta syfte. Det heter sedan vidare, med vederbörlig försigtighet, att regeringen icke skall genom några demonstrationer låta föra sig från den väg, som utstakas af samvetsgrann aktning för andras rätt och afseendet på det för tillfället möjliga och upphinneliga. Mer än genom. förtidiga förslag till ändring af för bundsförfattningen trodde sig regeringen i närvarande ögonblick gagna Tyskland genom att stärka fäderneslandets försvarskrafter och genom att försäkra rättstillståndet på hela förbundsområdet. Detta svar af grefve Schwerin af den 121. Sept. har framkallat kontroverser från många håll, Roformvännerna stödde sig på erkänhandet från regeringens sida, och deras mot-j. ståndare sökte hemta argumenter i sitt intresse från förbehållet i svarets sednare del. Emellertid förstod diplomatien, som är van att läsa mellan raderna, ganska väl att preussiska regeringen med denna förklaring ganska tydligt erkänt reformsträfvandets princip, och att förbehållet, hvarmed synnerligen den österrikiska pressen sökte trösta sig, i sjelfva verket icke betydde annat än att preussiska regeringen förklarade förbundsreformen vara en fråga, -gomi beror af tidsförhållandena. Det preussiska svaret var likväl så mycket märkligare, som den 12 September, då det utfärdades, den österrikiska noten till hertigen af Coburg-Gotha, hvilken för närvarande sysselsätter den tyska allmänhetens uppmärksamhet, redan var bekant iBerlin. Detta 1eder mig på Österrikes och södra Tysklands ställning till hela rörelsen, hvars vidare afhandlande jag dels måste förbehålla mig, dels öfverlemna åt en wienerkorrespondent. För i dag blott så mycket, att den preussiska depeschen af den 23 September, med anledning af den österrikiska noten, hänvisår till grefve Schwerins förklaring och upprätthåller ä I åsigter. Vi hafva genom denna rörelse på ett underbart sätt blifvit återförda i 1749 och början af 1850 årens strömsättning. Historien lär, att Preussens utveckling i dess bety ligare momenter nästan alltid sammanträffade med dess opposition och icke dess förening med! Österrike, samt att Österrike nästan öfverallt? såg ett större intresse i Preussens förödmjuI kande än i förening med detsamma emot den I gemensamma fienden. Men Preussen vill icke i mera låta förödmjuka sig. Och om en stor historikus kunde säga om deras nivalitet vid slutet af förra årbundradet, att ingendera afi dem leddes af ett rent nationelt intresse; att det var en täflan om Tyskland och icke för Tyskland samt att såsom frukt af den sedan länge förberedda dualistiska strömsättningen hade: resultatet blott blifvit icke så mycket att förstora nationens makt som att! deraf förstöra — så kan detta -sorgliga oradöme åtminstone icke tillämpas på Preussen; nu för tiden. Tiderna äro förändrade, och detta förklarar också de stora farbågor, som denna reformrörelse framkallat i Österrike och j j i mellanstaternas hofkretsar. KR Om nlaner för och utförande af Jar vägar och andra allmänna ar i vårt land ). IV. : Att dömma af de förarbeten, som hiwil blifvit verkställda för utfyllvingen af Fatun sjön med dess strand, vill det synas 22 2 sando