STOCKHOLM den 15 Okt. Med vanlig gammaldags pomp och ståt har riksdagen vid middagstiden i dag blifvit utblåst, hvilket dock, som bekant, för ingen del vill säga, att sjelfva riksdagen verkligen tagit sin början. Våra riksdagar ha nemligen icke mindre än tre särskilta begynnelsedagar. Den första är utblåsningsdagen, hvarpå följa fullmaktsgranskningarne, hvilka enligt grundlagen skola vara verkstälda inom fyra dagar. Den andra begymielsedagen är den, då riksdagen högfidligen öppnas af konwagen i plenum plenorum å rikssalen. Såsom: den tredje begynnelsedagen kan man räkna den. dag, då KM:ts proposition angående statsverkets tillstånd och behof aflemnas till rikets ständer, fråm hvilken dag motionstiden och tiden för riksdagens lagliga sammanvaro beräknas. Man eger dock någon förhoppning, att denna gång den andra och den tredje begynnelsedagen skola sammanfalla, då, enligt hvad det förljudes, nyssnämnmde kongl proposition skall vara färdig att aflemnas till ständerna omedelbart efter riksdagens öppnande. Z:Det skulle vara fåfängt och till ingenting gagnande att vilja ställa ett horoskop för denna riksdag. Om man å ena sidan icke kar vänta mycket af en representation, så bristfällig och otymplig till sammansättning och arbetsmetod som vår, och om man än måste förutsätta, att klassintressen och enskilta intressen skola efter vanligheten slita sönder många af de mest maktpåliggande frågorna, så kan man å den andra sidan icke afvisa den förhoppningen, att den nyaste tidens lärdomar och erfarenheter icke skola vara utan all frukt, samt att det nyvaknade politiska intresse, so.m börjat förspörjas hos folket, äfven skall göra sig i någon mån gällande inom representationen. s Ömskligt vore att reformönskningarne inom stånden kunde erhålla en viss koncentrativn, för att derigenom vinna större kraft och för att undvika att en dyrbar tid alltför mycket och resultatlöst bortplottras på en mängd småsaker. Den ofantliga massa af motioner i alla möjliga ämnen, som brukar framkomma vid våra riksdagar, är visst icke betydelselös. Betraktad i sin helhet karakteriserar densamma på ett slående sätt det stora behofvet af reformer inom samhällslifvets områden, reformer, som hållas tillbaka, försvåras eller omöjliggöras genom våra representativa former. . Hvar och en yrkar förbättring inom det speciella område, der han eger erfarenhet och lärt närmare inse och känna bristerna; i allt sådant blir han reformvän, äfven om han är konservativ i annat, hvaraf han icke omedelbart rönt något obehag. En begränsning i detta hänseende är otvivelaktigt af nöden. Hvarje riksdagsman, som hyllar framåtskridandet och önskar medverka till landets utveckling, bör sträfva att vidga sin synkrets, så att han urskiljer hvad som är vigtigt och bör sättas i främsta rummet. För att någonting stort och sammanbängande skulle med våra tröga och söndersplittrande former kunna ernås i reformväg, fordrades utan tvifvel en styreise, som ville på ett princeipenligt och systematiskt sätt sammanfatta reformbehofven och med verklig lust och energi sträfva att genomdrifva sina planer i detta hänseende. För de stora politiska frågorna torde hos oss icke mycket vara att vänta från regeringens sida, eburu man visserligen borde kunna antaga, att det icke kan vara synnerligen glädjande och hugneligt för do styrande att se det sjuklighetsoch vanmakts-tillstånd, hvari landet i flera hänseenden befinner sig i brist på nödiga reformer, och hvilket af inga hlomstermålningar kan öfverskylas. Vi vilja emellertid icke heller framställa någon närmare förmodan i afseende på regeringens uppträdande vid denna riksdag, utan afvakta depropositioner, som snart äro att förvänta. För regeringens egen skull ville vi önska, att densamma så mycket satt sig in uti tidsomständigheterna, att den något mindre än vanligt koncentrerade sitt nit på tillskapande af stora statsinkomster. I fråga om nödvändigheten af stäng hushållsamhet och nödvändigheten att icke på mindre angelägna ändamål bortylottra statstillgångarne, torde