STOCEHOLM den 14 Okt. De tyska enhetssträfvandena. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 8 Oktober 1859. I mitt sednaste bref i slutet af August omtalade jag, Hvilket intryck den i Berlir utkomna skriften Preussen und der Frieder von Villa Franca gjort äfven i Syd-Tyskland En resa genom Salzkammergut och till Ischi har hindrat mig att meddela! ystad denna skrift. Tilldragelserna kastat åtskilliga dagrar på V cafreden, utan att låta, Österrikes ställning till denna fred synas fördelaktigare. De data, som fins nas i denna från de bäst underrättade kretsar härrörande skrift, tillhöra emellertid historien. och hafva, såsom dyrbara upplysningar öfver den preussiska politikens allmänna ståndpunkt, jort dess riktning under den sednaste krisen böjd öfver allt tvifvel. Preussens tanke var enligt nämnde skrift helt enkelt den, att uppträda till Österikes fördel så snart och såvida Österrike var redo och i stånd att sätta sina intressen såsom italiensk makt i öfverensstämmelse. med Tysklands intressen. Författaren genomgår historien om de österrikiska beskickningarne till Berlin, wienerhofvets fordringar, och anbud till Preussen; för atti-ams manhang dermed, visa, hurusom : Preussens motsvarande steg orubbligt fasthållit nämnde tanke och allvarligt sökt-realisera densamma, såvidt Preussens isolering och dei förbundsförfattningen liggande svårigheter medgåfvo det. Broschyren bevisar genom fakta, att Österrike nästan under hela underhandlingen ville göra Preussen och Tyskland till verktyg för sina antityska italienska intressen och sitt antinationella reaktionära system. Den bevisarsvidare, att freden i Villafranca blef sluten icke derföre att kejsaredömet, såsom det hette i manifesterna, blifvit öfvergifvet af sin naturlige bundsförvandt,, utan derföre att det fruktade denne bundsförvandt. Det fruktade hönom synnerligen, då det såg sig nödsakadt att köpa hans förbund genom liberala reformer. . Intrycket af denna redogörelse, som satte preussiska politikens lojala hållning i defi klaraste dager och för läsaren framlade Österrikes illojala förfaringssätt, hvilket. isynnerhet i sista ögonblicket stegrades ända till trolöshet, har i Preussen och Tyskland varit utomordentligt, och det har lyckats författaren att fritaga preussiska regeringens renttyska karakter och liberala tendenser från hvarje misstanke. Deremot måste till och med preussiska regeringens anhängare -medgifva, att det icke på samma sätt lyckats författaren öfvertygande bevisa, att det icke fattats preussiska regeringen skicklighet att gripa det rätta ögonblicket. Vid slutet af Maj tycktes Österrike afstå från -sitt reaktionära program. I slutet afiMaj-uppgaf grefve Rechberg specialfördragens-med de italienska staterna och Piemonts fjettrande, hvartill wienerkabinettet besynnerligt nog sedermera vid furst Windischgrätzs beskickning återkom. Men i slutet af Maj fordrade Reckberg blott garanti för österrikiska området och ville gå in på att under kriget lemna initiativet i Tyskland åt Preussen, hvilket var erforderligt för att Tyskland skulle kunna handla såsom en enhet. Detta ögonblick; kunde! Preussen hafva raskt fattat, och .då. broschyren. utvecklar den åsigten, att Preussen icke. genast kunde begagna Österrikes tillmöteskommande. genom ett bifallande svar, . emedan. Preussen först måste underhandla med de. andra tyska staterna, om Tysklands ledning verkligen! skulle vara det försäkrad, det vill säga, för att veta huru mycket det kunde göra för: nämnde områdes bibehållande, så kan derpå svaras, att det just är statsmannens uppgift att öfvervinna sådana svårigheter, som alltid skola uppstå vid dylika förvecklingar. Äfven det följdrika fördröjandet af den preussiska bemedlingen, genom att meddela bemedlingsafsigterna 1 Petersburg :och London, kan författaren icke på nöjaktigt sätt rättfärdiga. Hela frarmställningen slutar med de bebjertansvärda orden: vatt historiens rättvisa utslag skall frikänna Preussen, att Villafrancafreden är Napoleon III:s och Frans Josefs verk och attett annat fredsverk nu åligger Preussen, att genom befästande af konstitutionel frihet och starkt handhafvande af visa lagar, tillförsäkra fäderneslandet den sedliga kraft,, genom hvilken stat och folk blifva oöfvervinneliga — : De upplysningar om de diplomatiska tilldragelserna,.sådana de genom denna broschyr och genom offentliggörandet af de preussiska dokumenterna vunnits, frambragte en underbar förändring i allmänna opmionen. Hos patriotiska, klartskådande politici , vaknade medvetandet, att, de, måste sträfva attigenom en agitation bland folket vinna en ombildning af tyska författningen, åvägabringa en centralmyadighet och en nationalrepresentation .samt för. kommande. faror vinna initiativet åt Preussen. Öfverläggningar, som började redan :i Mars detta år, försiggingo mellan? liktänkande såväl af det liberala som det demokratiska partiet i Preussen. Ledare. förs dessa sträfvanden voro förnämligast: i Berlin von Unruh, förut president i preussiska natioralförsamlingen 1848; i Hannover ; grefve: Bennigsen, ledamot af hannoverska . kabinettet Stäve:; i Mars: 1848 och Schultze i Delitsch-(kretsstad i preussiska regeringsdistriktet -Merseburg), bekant såsom demokritisk medlem af preussiska nationalförsamlingen 1848 och såsom ifrig befordrare af yrkesassociationer bland arbetarne. Dessa män föranstaltade en sammankomst i Eisenach, hytra vg hag lt mr KE RK rt KNKoGGAn ÅA. NN