stämt landets öden, men på annat sätt. Der bestämmer dem på handelns väg, på den fredliga vägen. När man anländer till Holland landvägen från Tyskland, så har man knappt färdats några mil förrän man befinner sig på en stor. oöfverskådlig, ofruktbar hed. Denna räcker nästan ända fram till Amsterdams portar, Naturligtvis frågar man sig sjelf genast: hvad vill detta säga? Det rika Holland så fullt af stora hedar? Hur har då Holland kunnat blifva hvad det varit och ännu är? — Omöjligtgenom åkerbruket. — Men medan man gör sig sådana frågor, föreg man in i Amsterdam. Och Amsterdam ger en svar på ens frågor. Utan den holländska handeln bade Holland varit en af Europas obetydligaste länder. Utan bandeln hade åkerbruket ej kunnat utveckla sig som det gjort. Utan handeln hade ej holländarne kunnat ens besitta sitt Holland. Utan handeln hade de ej kunnat förvärfva medel till de oerhörda arbetenas utförande, som deras polders, deras ur vattnets armar eröfrade åkerbitar erfordrat. Men utan dessa åkerbitar, utan detta i Holland så starkt utpräglade landtlif, hvad hade den holländska staden varit? Denna vexelverkan mellan stad och landtbygd, den har sin betydelse, den också, i ett folks lif. Deras intressen äro i grunden gemensamma, om de hvar på sitt håll förstå sig sjelfva rätt. Och dock finnes det länder, der skråandan ej vill låta folket medgifva detta, der staden och landtbygden skola hafva särskilt representation, liksom hade stadsbo och landtman, borgare, och sbondev så olika intressen att förfäkta, att de icke skulle kunna förlikas, utan-skola öfverlägga om det gemensamma fosterlandets angelägenheter på skilda rum. (Forts.) ——— — ——V—