Då vi komma till London, inföll miss Cheerly, tviflar jag ej på att allt skall blifva förklaradt. Eugenias hjertlösa tystnad, hennes bestämda föresats att ej besvara sin systers och hennes trolofvades href hade gjort allt det sorgliga intryck på den förras känsliga sinne, som den kärlekslösa qvinnan beräknat. Hennes glädje var borta. Den lycka, som nyligen syntes le emot henne, var nuså fjerran som någonsin. Hon egde intet medel att förmå sin syster lösa henne från denna olyckliga ed, och blefve hon ej fri derifrån, förbjöds hon af både religion och heder att skänka sin hand åt den, som redan så länge egt hennes hjerta. Det var iåfungt som Harold Tracy sökte bevisa henne svagheten af detta band och dårskapen af att låta detta blifva ett hinder för deras ömsesidiga sällhet; Isabella lät icke rubba sin öfvertygelse. Deras sista hopp var således fästadt vid Lilinis löfte. Så snart Harold hörde att generalen ämnade resa till London, beslöt han att följa honom. och det blef således afgjordt att familjen skulle lemna Grange följande dag. Sir Mordaunt och hans syster lofvade komma efter. så fort den förres hus i London blefve i ord ving till deras riottagande. Nancy fattades af en djup oro, då ho: tänkte på att heunes vän skulle återvända til: den stora staden, der de hade lidit så mycker: äfven tanken att Emma stod under så näk. tiga vänners beskydd kunde ej rätt lugn: henne, och endast ljulfva pligter cmot en äl skal varelse, com ej ännu sett dagens ljus. kunde bålla henne qvar i hemmet. Miss Cheerly lofvade att skrifva dagligen, log ät henues farhåga, anbefallde henne åt Kits omsorger och sade de båda makarne farväl. Om vögvt ondt skulle händaghenne,, sade