Ihöjd, hvarifrån de på eit derhördt afstånd ljungade fbland fienden. Deras fullkomnande fortgår astigt. Man tglar redan om experimenter, som visat en skottwidd af 6 ä 7000 meter. a: Det synes som om Armstrongs ryktbara engelska Ikanoner icke äro annat än refflade kanoner som laddas genom drufyvan. — Sångaren Roger her af sina yrkesbröder i Pariscerhållit till present en konstgjord, af en berömd mekaniker förfärdigad arm, som kostar 5000 fres och skall vara ett mästerstycke i anseende till mångfalden åf de rörelser, som med densamma låta sig utföras. — James Honry Lolgh Hunt, en af Englands mest populära författare, har den 28 sistl. Augusti aflidit. Han var född 1784. I sina yngre år var han; såsom ifrig radikal; utsatt för politiska förföljelser: Sednare beledsagade han Byron och Shelley på deras resa i Italien. Ett af hans mest kända verk är Story of Riminis. — Don s. k..spinnkonungem Kunz i Uster, nära Zärich, har nyligen aHidit i tyfus, 68 år gammal. Han efterlemnar en kolossal förmögenhet, men ingen familj, icke ens en vän. Hans fader hade i Octweil vid Stäfa en liten spinnerifabrik och lemnade efter gig en ebetydlig förmögenhet, som skulle delas mellan fem barn. Heinrich egnade sig äfven åt spinmeriet och blef småningom den mest betydande fabrikant i Schweizi denna branche. Han var den mest hårda, egennyttiga och giriga menniska i verlden. Omkring . tusen. steg från bangården i Uster, vid Aabach, står en storartad spinnerifabrik. Der ser mean en trappa upp ett litet smutsigt rum, utan möbler och utan gardiner, blott med en gammal säng; det var spinnkonungens, boningsoch sofrum, och der dog han. Köket var hans matsal, der han, stående jemte en dräng och en gammal piga, förtärde sina magra måltider... Den man, hvars spindlar itusental surrade bredvid, kände icke behof af någon finare lefnadsnjutning eller komfort; allt sådant var sonödigt och honom ytterst motbjudande. Hans vanliga. uttryck var: Dumt prat! Onyttigt! Skall spara och arbeta t Kunz var en gåtlik menniska, ett lyckligtvis sälliynt original. Afvikande från andra menniskors; åsi?ter och bruk, sträfvade han med oböjlig konseqvens med utomordantlig hårdhet och känslolöshet och med förfärande hänsynslöshet till sitt mål. Man har ofta frågat honom genom hvilka medel han vunnit en-så kolossal förmögenhet, och man antog att.det måste funnits hos honom lika mycket genialitet .som kraft. Visserligen utvecklade Kunz en utomordentlig verksamhet, bittida och sent, år ut och år in; men det var hans omättliga girighet, hans förmåga ratt till det yttersta pressa arbete af de olycklige, som han använde, och icke någon öfverlägsen skicklighet, som gjorde att han kunde samla. en. så oerhörd förmögenhet. Ty det bör sägas att han hvarken var någon ordentlig köpman, eller någon särdeles skicklig spinnerifabrikant. Hans:bokföring var den mest oordentliga i verlden, så att det var omöjligt att hafva en öfverblick öfver affärerna; och fabrikationen saknade all kontroll, då till. och med--lager-och. magasinsböcker saknades. Affärsmän skola med förvåning höra att Kunz aldrig hållit en inwentering. . För tolf år sedan hade man aflockat honom samtycke till en sådan, men då det redan, visat sig att han. egde en. nettoförmögenhet af 20: millioner Zirichergulden .och dock icke kommit till slat, blef. Kunz förargad, ryckte pennan ur handen, på de uppgörande och utbröt: Dumheter! Onödigt alltsammans! . Man :känner således ännu. icke bans efterlemnade affärers ställning, men nu kommer snart en inventering att uppgöras, helst minderåriga arfvingar förefinnas.. Kiunz skattade blott för sex millioner Schweizerfranker, och det blott de båda sista åren, då han blef tvungen dertill. Till de fattiga i sin födelseort Octweil gaf han 800,000 frances. — Jakutiska ät-konstnärer. Jakuterna kunna i ätkonsten prestera något verkligt storartadt. I d:r Hartwigs arbete Naturen och menniskolifvet i den höga Norden meddelas. följande berättelse: Simpson lat.hemta tvenne erkända konstnärer i detta fack och:-framsätta för dem 2 pud (1 pud — omkring 40 sv.,;skålpund) kokt kalfkött samt 1 pud smält smör. Af-köttet fingo de sig hvardera sitt pud tillvägdt; smöret kunde de efter behag få dricka eller äta med sked. : Den ene var gammal och erfaren, den andre ung och villig. I början hade den sednare försprånget. .Hans tänder äro godar, sade den gamle, men med mitt helgons bistånd (dermed gjorde han kors tecknet) hoppas jag att snart hinna fatt honomv. Sedan de till hälften löst sin uppgift, gick Simpson sin väg och lät sin sekreterare passa på dem. Efter tvenne timmar återkom han och såg, att allt var riktigt förtärdt; de begge jakuterna lågo utsträckta på golfvet och ådagalade sin tacksamhet för den rikliga måltiden genom att kyssa detsamma. I 3 å 4 dagar lågo de på detta sätt i ett halft medvetslöst tillstånd utan att äta eller dricka något och blefvo ofta dugtigt rullade omkring, för att befordra matsmältningen. — Vid hvarje rikt bröllop måste alltid tvenne sådana öfvade ätare till gästernas förlustelse visa sin färdighet; den enes förtäring bekostas af brudgummen, den andres af bruden, och det parti, hvars stridstupp segrar, betraktar det såsom ett gynsamt tecken för framtiden. — Vid Comosjön ligga tvenne villor nära bredvid hvarandra, som erbjuda en sällsam kontrast. Den ena tillhör dansösen Maria Taglioni, som lemnade denna vackra possession för att återvända till Pariserlifvet och konstnärskretsarne, för hvilka hon fordom utgjorde en synnerlig prydnad. Den af henne lemnade asylen är ett lätt, behagligt och välbygdt bus, som, undangömdt i en rik, sydlig vegetation, likt en leende hemlighet blickar ut öfver sjöns spegel. Straxt derintill befinner sig en bygnad, som gör ett motsatt intryck och erbjuder en ganska dyster anblick, Det är ett bredt, fyrkantigt block, ett slags tärving, på hvilken dörrar och fönster bilda liksom ögonen. Denna sällsamma bygnads färg är mörkgrå, undantagandes undervåningen och fönsterluckörna, som äro älldeles svarta. Sålunda liknar huset, som ligger på en höjd midt i en trädgård, hvilken sträcker sig ned till sjöstranden, Uhlands sörjande slott vid hafvet, som drager till sig alla förbiseglandes blickar. Denna sorgsna och melankoliska bygnad bebos af modren och svärdottern till den: olyeklige grefve Boccarm6, som för några år sedan lönmördade sin svåger, sin frus broder, i Belgien, och fick försona sitt brott på schavotten. Hans olyckliga moder har nedsatt sig här med svärdottern, som varit invecklad i processen, och synes redan genom sin dystra boning vilja för hvar och en, som kommer i hennes grännskap, åskådliggöra sitt mörka öde. -— Nytt -brännämne: I WenersborgstidningdB har handlanden Skarin meddelat följande uppsats: Ljung (Erica vulgaris) såsom ett nyttigt brånnämne. Man upprycker ljungen med dess rötter och bildar deraf knippen af 6 ä-8 tums genomskärning och 6 å 7-qvarters längd, hårdt tilldragna med band af vide; eller annat mjukt trädslag och på det sätt hoplagda, att rotändarne blandas öfver allt i knippan. Denna utställes derefter till torkning i fria lufteri och är färdig att användas efter åtta dagar från upptagningen; såvida nemligen torrväder förevarit under-större.. delen af mellantiden. En sådan knippa svarar fullkomligt mot ett större kastvedsträd, der fråga är att begagna sådan oklufven. Vill man åter begagna ljung till bränsle, der sönderklufven ved eljest skulle användas, göras knipporna mindre till ingå och omfång. Tillsammans med torf är ljung ett synnerligen nyttigt brännämne, emedan denna sednare brinner raskare än torfven, som deraf upplifvas och sålunda fortare åstadkommer den